Mitt i krisen i Ukraina behöver barn och unga varandra

I de klubbar som Kyrkans Utlandshjälp organiserade tillsammans med den ukrainska partnerorganisationen DOCCU i somras fick ukrainska barn och unga efter ett långt avbrott igen komma till skolan för att leka, idrotta och pyssla tillsammans.

I UKRAINA blandas verkligheterna med varandra. På trottoaren susar elsparkbräden förbi fotgängare på nära håll, precis som i vilken europeisk stad som helst. Barn leker vilt i parker. De vuxna verkar stressade, kanske på väg till jobbet.

I centrum av Tjernihiv är det svårt att sluta sig till att 60 procent av stadens befolkning på 285 000 invånare för bara några månader flydde till andra delar av Ukraina och dess grannländer – tills man vänder runt ett hörn och konfronteras med ett bostadsområde som har träffats av artillerield.

Tjernihiv och den omkringliggande kommunen i norra Ukraina utsattes för tunga bombardemang från de första dagarna av den offensiv som inleddes den 24 februari. I april retirerade de ryska trupperna och under våren återvände allt fler invånare. I dag bor det närmare 200 000 människor i Tjernihiv.

Kriget avbröt också skolgången. När situationen normaliserades igen har lärarna försökt ta igen den tid som har gått till spillo, så att barn och unga ska kunna flyttas upp till följande klass i normal ordning. I Kyrkans Utlandshjälps sommarklubbar fick eleverna äntligen också ha roligt med varandra.

I den här artikeln berättar lokala invånare om hur sommarklubbarna förändrade vardagen i samhället.

”Barn och unga lider naturligtvis stor stress på grund av kriget”

Zhanna Kudina, psykolog och lärare

”Jag flydde från Tjernihiv tre veckor efter att kriget hade börjat. Via Lviv reste jag till Tjeckien och där stannade jag ungefär en månad. När jag hörde att situationen i Tjernihiv hade lindrats kände jag att jag måste återvända. Jag upplever starkt att det här är mitt hem och eleverna behöver mig.

Kriget förändrade lärarjobbet på många sätt. Det handlar inte längre bara om att undervisa, vi ger terapi också. Jag deltog i en lärarutbildning som Kyrkans Utlandshjälp ordnade i juni. Där fick vi lära oss om psykisk hälsa och olika metoder för psykosocialt stöd. Jag har själv psykologbakgrund, men jag fick mycket ny information om hur olika lekar och övningar påverkar barns välmående i en kris.

Barn och unga lider naturligtvis stor stress på grund av kriget. Det visar sig på olika sätt, beroende på vad man har upplevt de senaste månaderna. En del har tvingats utstå tunga flyktresor, andra har mist anhöriga eller sett sådant som barn aldrig borde behöva se. De vanligaste symptomen är brist på matlust, sömnstörningar och koncentrationssvårigheter.

I sommarklubbarna har vi bland annat använt konst som terapiform. I början var teckningarna mörka och där fanns soldater, vapen och raketer. När veckorna gick har det blivit mer färg, mer sol och fler blommor på bilderna. Många har mist sitt förtroende till världen omkring och avsikten med klubbarna är att skapa ett tryggt rum. En av övningarna är att låta sig falla baklänges så att du litar på att dina vänner tar emot dig.

Som psykolog vet jag att det är bråttom med stöd efter upprörande händelser. Ju längre barn och unga tvingas vänta, desto svårare är det att ta hand om de spår som svåra upplevelser lämnar efter sig. Men jag är hoppfull, för jag kan vara här och göra något för dem, och eftersom vi har fått ett enormt stöd av er för det vi gör. Vi är väldigt tacksamma för det.”

”Här i sommarklubbarna känns det att vi gör något för det gemensamma goda”

Sophia, 14, elev

”Det bästa med sommarklubbarna har varit att träffa klasskamrater och vänner. På grund av pandemin studerade vi mycket hemifrån, och så kom kriget. Ingenting har varit helt normalt på länge. Under anfallet ville vi bara gömma oss någonstans. Nu när vi gör grejer tillsammans märker jag att jag får det mycket lättare att vara. Att utbyta tankar och erfarenheter och att vara tillsammans är enorma resurser.

Först var jag tveksam till klubbarna, för jag tänkte att de skulle innehålla traditionella lektioner och att man väntas prestera. Jag hade fel, det har varit helt avslappnat och lärarna piggar upp oss. De ordnar lekar för oss och vi spelar bollspel. Mest tyckte jag om samtalsklubben där vi lekte demokratiskt beslutsfattande. Vi förhandlade och gjorde kompromisser.

Nu är livet mer normalt, men vi är fortfarande rädda – vad som helst kan hända. Många vuxna gör frivilligarbete. Vi vill också gärna göra något så att allt blir bättre. Här i sommarklubbarna känns det att vi gör något för det gemensamma goda.

Före kriget hade jag en massa drömmar om vad jag ville göra i framtiden. Nu kan jag bara tänka att jag önskar att vi hade fred. Det är svårt att fokusera på andra drömmar. Men det är mycket lättare att stå ut med den här situationen tillsammans med andra i samma ålder. Hemma kändes det mycket värre.

Jag hoppas att skolan kan fortsätta normalt och inte på distans. Vi vill vara tillsammans med varandra.”

”Vi behöver alla hjälp med våra barn”

Tanya Slautina, mamma

”Kriget har påverkat allt i våra liv. Under de värsta månaderna i Tjernihiv var vi isolerade i vårt hem. Rädslan, explosionerna och paniken var ständigt närvarande. Till all tur behövde barnen inte bevittna död, men de var tysta och dystra. Vi hoppades bara att vi skulle klara oss.

Vårt hem står kvar, men andra hade inte samma tur som vi. Vi började samla ihop kläder och andra förnödenheter för att hjälpa andra familjer. Före anfallet jobbade jag som bankfunktionär, men jag slutade jobba för att kunna hjälpa mina barn och samhället här. Nöden förde oss samman.

Vi behöver alla hjälp med våra barn och sommarklubbarna var en enorm lättnad för oss föräldrar också. Våra barn Anastasiya, 6, Valeziya, 10, och Maksim, 12, har deltagit i sommarklubbarna i sex veckors tid. Våra döttrar visar stolt upp sina teckningar och vad de har pysslat i skolan. Pojken trivs med att sporta. Att lära sig nytt och bli ivriga på något, det är det viktiga för dem även i fortsättningen. De måste kunna tänka på annat än på krisen omkring dem och få vara barn bland andra barn.

Nu ser vi igen glädje och lekfullhet i dem och för oss föräldrar är nog deras leende den bästa belöningen. Det ger oss så mycket kraft och ork.”

Sommarklubbarna arrangerades i samarbete med KUH:s partner DOCCU under juli och augusti 2022. DOCCU är en ukrainsk medborgarorganisation specialiserad på arbete inom utbildning och mänskliga rättigheter.

Text: Erik Nyström
Bild: Antti Yrjönen
Översättning: Sara Torvalds