Att reparera skolor mitt under pågående krig är onödigt, eller hur, Pauliina Kemppainen?

Inför en grupp på tvåhundra förstaklassare i Uganda insåg Pauliina Kemppainen att man inte alltid kan klaga över klasstorlek. Nu svarar Kemppainen som äldre sakkunnig inom utbildning på ett knippe påståenden som dyker upp också på KUA:s sociala medier. Läs hur hon klarade av redaktionens grillning. 

DU HAR en bakgrund som lärare, som volontär inom Lärare utan gränser, och du har stor internationell erfarenhet inom utbildning. Du tycker det bästa är när barn får gå i skola. 
Absolut. Barn har rätt att gå i skola överallt i världen, oberoende av sin bakgrund. 

Kyrkans Utlandshjälp utbildar lärare. Det är viktigt för lärare fostrar nästa generation. 
Största delen av de barn och unga som går i skola tillbringar mer tid i skolan och med de vuxna i skolan än med sina egna föräldrar. Ju mer kompetent och bättre utbildad lärarna är, desto bättre förutsättningar har de att stöda de barn och unga som de tillbringar dagarna med. 

Det allra bästa sättet att hjälpa skolelever är att förse skolor med material som häften, penaler och ABC-böcker. 
Material är en del av skolgången, men om det inte finns en utbildad lärare så lär inte ABC-böckerna och pennorna på egen hand ut någonting. Om jag måste välja mellan en lärare och en penna väljer jag alltid läraren. 

Kyrkans Utlandshjälp reparerar skolor i konfliktområden. Det är inte så smart, för kriget kan förstöra skolorna på nytt. 
På åkern odlar vi säd som vi äter. Är det smart att odla säden på nytt? Jag påstår att det är det. På samma sätt är det skäl att reparera skolor, för det kommer alltid nya barn och unga som behöver skolan som stöd för sin tillväxt och utveckling. 

Åtminstone i Finland klarar sig pojkar sämre än flickor i skolan. Det är konstigt att Kyrkans Utlandshjälp så starkt fokuserar på flickors utbildning. 
Vi fokuserar på allas utbildning. Att pojkar och unga män får gå i skola är precis lika viktigt som flickors och unga kvinnors skolgång. Ändå är utgångspunkten sämre för flickors skolgång än för pojkars: på många håll hindras flickor fortfarande från att gå i skola. Flickorna behöver en booster för att komma till samma startruta som pojkarna. Den knuffen framåt försöker vi ge flickor på ett sådant sätt att vi inte gör det svårare för pojkar att få gå i skola.  

Varför utbildar ni folk utomlands? Det finns ju en massa barn och unga som skulle behöva stöd i skolan i Finland. 
Alla barn och unga i Finland har rätt att gå i skola på samma sätt som barn och unga i Centralafrikanska republiken, Kenya och Myanmar har rätt att gå i skola. I Finland har vi resurser och möjlighet att gå i skola även utan Kyrkans Utlandshjälp.  

Det är ingen idé att utbilda folk som bor i lerhyddor utan att kunna försörja sig. Först borde man fixa de grundläggarna sakerna. 
Om man stiger upp i ett hus gjort av lera, tegel eller trä när man stiger upp på morgonen påverkar inte hur produktiv del av samhället man är eller vilken förmåga man har. Utbildning är en mänsklig rättighet och det första av det grundläggande som ska fixas. Utbildning ger möjlighet att försörja sig och också försörja en familj. Därför satsar vi inom Kyrkans Utlandshjälp på yrkesutbildning inom sådana områden som det finns efterfrågan på i de områden där vi verkar. 

Folk utbildas alltid bara till mekaniker, snickare och frisörer inom utvecklingssamarbetet. En del av dem kommer aldrig att få jobb. 
Planeringen av yrkesutbildning inleds alltid med en marknadsundersökning. Då reder man ut vad det lokalt finns behov av för yrkeskunskap. Om det faktiskt är snickare som behövs så utbildas snickare – men bara så många som behövs. Vi utbildar inte tusen om behovet är tio. Vid sidan om traditionella yrken finns det nuförtiden också behov av utbildning till grafiker, fotograf och webbdesigner, alltså digitala yrken som behövs både nu och i framtiden. 

KUH har delat ut kontantbidrag till familjer. Kontanta medel är viktiga och kan användas till att täcka till exempel kostnaden för skolskjuts. 
Kontantbidraget är en viktig biståndsform eftersom det ger en familj möjlighet att själv välja vad man vill sätta pengarna på. Det är en del av ett människovärdigt liv att man själv kan avgöra vad man behöver och kunna vara aktiv i stället för en passiv mottagare av hjälp. 

I många av de skolor som KUH stöder studerar man Koranen eller Bibeln och det är ingen annan poäng med undervisningen. 
Vi missionerar inte. Vi strävar alltid efter att samarbeta med lokala utbildningsmyndigheter om det är etiskt möjligt och internationell lagstiftning tillåter det. Om vi byggde upp ett parallellt skolsystem så skulle det falla samman när vi reser. Om den lokala läroplanen innehåller Koranlektioner eller till exempel lektioner i anknytning till buddhistisk religion så är det vår skyldighet att också göra det möjligt att de ämnena undervisas i skolan. Vi har ingen rätt att fatta beslut om vilka religioner skolan undervisar om. 

Utbildning är ett väldigt viktigt element i återuppbyggnaden av till exempel Syrien och Ukraina. 
Visst. Utbildning är en mänsklig rättighet, oberoende av hur situationen omkring en ser ut. Det är inte barnens och ungdomarnas fel om det är krig omkring dem. Utbildning och skolgång har en väldigt viktig roll inte bara med tanke på fostran utan också i det psykosociala stödet. Att återvända till skola och undervisning skapar och återuppbygger rutiner. Det väcker åter minnen om hur livet var före kriget och det ger ett innehåll i dagen att ha något riktigt att sysselsätta sig med. Genom yrkesutbildning strävar vi också efter att utbilda folk till yrken som speciellt behövs under återuppbyggnadstiden. 

Många barn i utvecklingsländer har en alltför lång och farlig skolväg. Det skulle vara tryggare att stanna hemma. 
Det kan hända ett och annat på skolvägen – även i Finland. Men låter vi bli att skicka våra barn till skolan för det? Eller försöker vi göra skolvägen trygg? På samma sätt tänker folk överallt i världen och så försöker de trygga sina barns skolgång. Utbildning gör att man blir läs- och räknekunnig och då klarar man sig bättre i världen. Undersökningar visar om och om igen att det mest effektiva sättet att lyfta familjer ur fattigdom är att utbilda kvinnor. Utbildade kvinnor ser också mer sannolikt än outbildade kvinnor till att deras barn får gå i skola. Det finns risker, men är de slutligen så stora att skolgången inte skulle löna sig? 

Det finländska skolsystemet är så överlägset andra att vi inte kan lära oss något alls av någon annan.
Dristigt sagt! Är vi finländare som människogrupp så överlägsna alla andra att vi inte har något vi kan lära oss av någon annan överhuvudtaget? Har vi själva hittat på alla de stora skolreformer som har skapat grunden för vår framgång? Eller har vi kanhända lärt oss något någonstans, så att vi kunde göra förändringar? Själv har jag varit volontär för Lärare utan gränser i norra Uganda i ett års tid. Jag hade gått den finländska klasslärarutbildningen och jag var chockad. Tidigare hade jag klagat över att jag hade 24 elever i klassen. I norra Uganda kunde lärarna i flyktingbosättningen ha upp till 200 förstaklassare. Det tvingade mig att se läraruppgiften på ett helt nytt sätt. Det var en väldig inlärningsprocess för mig.

Text: Elisa Rimaila 
Översättning: Sara Torvalds
Foto: Antti Yrjönen