Träskfiske tryggar skolgången i Sydsudan
I en av världens största träskmarker måste man ständigt anpassa utkomstmöjligheter till det föränderliga klimatet.
Text: Björn Udd
Bild: Antti Yrjönen
I EN KANOT som väldigt mycket liknar en urholkad trädstam sitter den gängliga mannen på knä i fören och paddlar. Han rör sig smidigt längs med stranden och vittjar sitt långa nät. Emellanåt lyfter han leende upp en fisk, reder ut den ur nätmaskorna och lägger den bakom sig i kanoten. Fisken är familjens inkomst och mat.
Kuol Puoth Thiew säger sig ha fiskat sedan han var ett litet barn. Han växte upp i Old Fangak, en stad i norra Sydsudan, belägen i det otroliga träsklandskapet bildat av Vita Nilen. Träsket Sudd är ett av världens största och har ofta drabbats av extrema väderförhållanden. Under regnperioden är hela området översvämmat och under den torra perioden kan temperaturen stiga upp till 45 grader.
Thiew flyttade till den närbelägna staden New Fangak med sina två fruar och nio barn för att barnen skulle kunna gå i skola. Thiew själv avslutade skolan efter femte klass, men vill att hans barn får en möjlighet att utbilda sig.
”Jag ville att mina barn skulle få en bättre framtid än min egen. Därför flyttade vi hit”, säger den fåordige Thiew.
Inkomsten han får från fisket går till stor del åt till att betala barnens skolavgifter. De nio barnen är mellan 3 och 25 år gamla, och de två äldsta har redan flyttat en veckas båtfärd bort till huvudstaden Juba för att studera på universitet.
”Att mina barn får gå i skola ger mig hopp för framtiden. Därför arbetar jag hårt för att stödja dem”, säger Thiew.
THIEW LÄMNAR vanligtvis stranden vid soluppgången, klockan 6. Då åker han ut med kanoten för att vittja näten. I vattnen finns – förutom fisk – krokodiler, giftormar och flodhästar. Thiew känner sig ändå säker i sin kanot.
”Jag har aldrig blivit biten. Om en orm ser ut som att den vill anfalla vänder jag bara om kanoten och paddlar bort.”
Om Thiew kommer iväg tidigt på morgonen kan han få 30–50 fiskar, vanligtvis abborbesläktade niltilapia och ålmalar, snabbväxande fiskar med mörtliknande kött. De kan väga upp till 7 kilo efter bara en månad vid liv.
”Jag säljer fiskarna för 500–1000 sydsudanesiska pund. En bra dag kan jag alltså tjäna 30 000–50 000 (kring 20–30 euro). Pengarna går till familjens dagliga kostnader och barnens skolavgifter”, säger Thiew.
Fisk som inte köps upp äter familjen själv.
”Vi gillar alla fisk, den innehåller bra med protein.”
Familjen har också en liten trädgård och litet boskap han köpt med inkomsten från fisket. Tidigare hade familjen mer boskap, men den dog under översvämningarna. De återkommande översvämningarna och torkan gör det också svårt att odla, men för tillfället får familjen ändå lite mat från trädgården.
IBLAND, om det blir fisk över, torkar Thiew den för att kunna sälja senare. Det lärde han sig på en kurs ordnad av Kyrkans Utlandshjälp i fjol. På kursen lärde fiskarna sig optimala sätt att lägga nät och placera dem. Fiskarna fick också nya, hållbara nät.
”Näten är väldigt bra. De har varit väldigt användbara.”
Thiew skulle vilja utöka sin fångst, men för tillfället är det svårt. Han äger inte en egen kanot, utan lånar en av sin fiskarkollega. Oftast får han låna kanoten gratis, men ibland – då kollegan har ont om pengar – betalar han en liten hyra. Drömmen är ändå att köpa en egen kanot.
”Då kunde jag åka djupare in i träsket, där det finns mera fisk. Jag kunde göra 2–3 dagar långa resor och utöka min fångst och mina inkomster”, säger Thiew.