Hunger är ett brutalt vapen – krigen i Ukraina, Sudan och Gaza undergräver avsevärt den globala livsmedelstryggheten

Mat får inte användas som vapen i krig, men ändå påverkar konflikter människors tillgång till tillräcklig och näringsriktig mat. Under de senaste åren har världen bevittnat ett ovanligt fenomen vid sidan av de lokala utmaningarna: kriget i Ukraina, som nu är inne på sitt tredje år, har påverkat livsmedelstryggheten i hela världen.

Text: Ulriikka Myöhänen 
Översättning: Sonja Vuori

Avgörande förbindelser för mathjälp till norra Gaza är avskurna.
Svält förekommer nästan överallt i det krigshärjade Sudan. 
Ryska missiler attackerade två spannmålsfartyg på Svarta havet.

Rubrikerna är plock ur internationella mediers och FN-organs nyheter i september-oktober 2024. En snabb blick på nyheterna avslöjar direkt några viktiga fakta.

För det första påverkar krig alltid matförsörjningen för vanliga människor. För det andra är mat och kontrollen över resurser kopplade till mat även i dagens krig det vapen som påverkar civilbefolkningen mest.

De handlingar som ligger bakom nyhetsrubrikerna – bombningar, förstörelse av jordbruksmark och vattenresurser samt sabotage av livsmedelstransporter med mera – är fruktansvärda inte bara för de civila som uthärdar mitt i konflikterna, utan också för att de allvarligt undergräver världsordningen som baserar sig på internationella regler.

Internationell humanitär rätt betraktas som krigsföringens regler. Dessa stipulerar bland annat att det är absolut förbjudet att svälta ihjäl civila som en metod för krigföring. Det är också förbjudet att attackera sådana mål som är avgörande för civilbefolkningens överlevnad. Dessa kan vara livsmedel, sädesfält, grödor, boskap, vattenförsörjning och bevattningssystem.

Krigets regler bryts hela tiden. Ännu idag, år 2024, lever vi i en värld där barn dör av svält, missiler och raketer förstör livsmedelslager och mathjälp inte når fram till civila som lever i misär. 

I utvecklingsregioner utkämpas krig ofta i områden som redan lider av brist på mat och försörjningsmöjligheter, till exempel brist på betesmark och odlingsbar mark. Mat och tvister kring mat kan alltså vara både verktyg för krigföring och orsaken bakom konflikter. 

RÄTTEN TILL MAT är varje människas rättighet. 

Enligt världslivsmedelsmötet som hölls år 1996 uppnås livsmedelstrygghet när ”alla människor vid alla tidpunkter har fysisk och ekonomisk tillgång till tillräckligt med säker och näringsrik mat för att tillgodose sina kostbehov och preferenser och för att leva ett aktivt och hälsosamt liv”. 

Det finns fyra huvuddimensioner för livsmedelstrygghet. Mat måste finnas tillgänglig: den måste växa på åkrarna och finnas i lager. För att uppnå livsmedelstrygghet måste individen också komma åt maten. Med andra ord måste hen kunna köpa eller producera mat för egna och familjens behov. 

Förutom att maten ska vara tillgänglig, måste den vara näringsrik och varierad så att den tillgodoser individens behov av energi och näringsämnen. Den fjärde dimensionen är livsmedelstrygghetens stabilitet eller varaktighet. Näringsrik mat av god kvalitet måste finnas tillgänglig från dag till dag och människor måste ha tillgång till den för att en individ ska anses uppnå livsmedelstrygghet. Politisk instabilitet, extrema väderförhållanden, stigande priser och arbetslöshet kan alla påverka stabiliteten kring livsmedelstryggheten. 

Vid sidan av de fyra huvuddimensionerna för livsmedelstrygghet finns ytterligare två viktiga aspekter. Dessa är att människor ska ha möjlighet att bestämma vilken typ av mat de äter och hur den till exempel produceras och bearbetas, samt att livsmedelssystemen också måste vara långsiktigt hållbara både ekonomiskt, socialt och miljömässigt. 

I DAG uppnås inte livsmedelstryggheten för alla ens i den utsträckning att det överhuvudtaget skulle finnas mat tillgänglig. Enligt en färsk rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) om global livsmedelstrygghet och näring led en av elva människor i världen och en av fem på den afrikanska kontinenten av hunger år 2023 – detta trots att världen producerar mer mat än vad människor hinner äta.

Man har beräknat att minst en femtedel eller till och med en tredjedel av den mat som produceras slängs. I de rika länderna köper man för mycket mat och äter inte upp den. I de fattigaste länderna går mat till spillo redan vid skördetiden på grund av brist på lagringsmöjligheter och marknad.

De senaste åren har varit exceptionella ur den försämrade globala livsmedelstrygghetens synvinkel. Det beror på coronapandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina. 

Coronaviruset började i december 2019 spridas i världen från den kinesiska staden Wuhan. Våren 2020 stängde sjukdomen, som växt till en pandemi, länders gränser och begränsade kraftigt kontakter mellan människor samt det dagliga livet. 

Pandemin hade konsekvenser för kost, livsmedelstrygghet och livsmedelssystem, alltså för hela kedjan av produktion, bearbetning, distribution och konsumtion av livsmedel. 

Pandemin påverkade också i hög grad livsmedelskedjorna, det vill säga hur råvaror når våra bord genom processering, hantering, distribution och försäljning. På grund av nedstängningarna och restriktionerna under pandemin, och på grund av att de som arbetade inom sektorn blev sjuka, var effekterna globala.

Pandemin tvingade också människor att ändra på sina matvanor, då informella marknadsplatser i speciellt utvecklingsländer, där familjer köpte grönsaker till låga priser, stängdes på grund av samlingsrestriktioner. Sociala program som hjälper fattiga kunde inte fortsätta erbjuda mathjälp på samma sätt som tidigare. 

Många förlorade sina försörjningsmöjligheter, vilket innebar att familjerna hade mindre pengar att köpa mat med. Samtidigt steg livsmedelspriserna avsevärt i takt med att pandemin fortskred.

I fattigare länder köper man i stället för ett färdigt påsbröd en stor säck med själva råvaran, spannmålet, som man därhemma mal till mjöl för kanske en hel månads behov. Priset på vete på världsmarknaden återspeglas mer akut i de månatliga utgifterna för en låginkomstfamilj, och även i priset på deras frukostbröd, än vad det gör hos oss.

ÅR 2022 drabbades världen av en ny global kris, som denna gång började på den europeiska kontinenten. Om vi inte visste det förut, så har Rysslands angreppskrig mot Ukraina slutligen bevisat hur sammanlänkad vår värld är. 

Ukraina är ett stort europeiskt spannmålscentrum, vars jordbruksprodukter under de senaste åren har hittat till matbord runt om i världen. Ukraina ligger vid Svarta havet, över vilket betydande mängder spannmål, matolja och gödningsmedel har passerat ut i världen. 

När kriget bröt ut blockerade ryska örlogsfartyg i Svarta havet ukrainska hamnar och stängde därmed handelsvägar. Energi- och bränslepriserna steg. Ukrainas livsmedelsexport till världen drabbades hårt innan transporterna över Svarta havet delvis kunde återställas och man hittade alternativa vägar för ukrainska jordbruksprodukter genom europeiska länder. 

Ukrainarna har förlorat bördig jordbruksmark till angriparna och åkrarna har blivit minfält. Själva fälten och grödorna som växte på dem har på vissa ställen förstörts fullständigt. De som fortfarande bedriver jordbruk kämpar för att kunna odla mitt under brinnande krig. Elektricitet är en bristvara på grund av de ständiga attackerna mot energiinfrastrukturen.

Transporterna av livsmedel från gårdarna till de internationella konsumenterna har försvårats avsevärt av stängda handelsvägar, fortsatta säkerhetshot och ökade transportkostnader.

Kriget i Ukraina och dess inverkan på livsmedelstryggheten har känts av i hela världen, från Centralamerika till Mellanöstern och Asien. Kriget ledde till att livsmedelspriserna i världen nådde rekordhöga nivåer i mars 2022, men har sedan dess fallit till de nivåer som rådde under pandemin.

Coronapandemin och kriget i Ukraina har återspeglats vid middagsborden runt om i världen. Men betänk detta: ofta köper finländare sitt bröd i en påse i affären. Brödet är högprocessat och dess pris består av andelar som går till producenten, livsmedelsindustrin och återförsäljaren samt av mervärdesskatten. I slutändan är andelen råvara – och dess prisförändring till följd av den globala marknaden – bara en liten vardagskostnad i våra frukostsmörgåsar.

TROTS KRIGETS regler har Ryssland i Ukraina många gånger, med kraft och under en lång tid använt mat som ett medel för kriget.

Kriget i Ukraina har pågått i nästan tre år och ändå fortsätter attackerna mot spannmålsfartyg, spannmålslager och livsmedelsproduktion. Även om marknaden åtminstone delvis har lyckats kompensera för bristen på ukrainska produkter på världsmarknaden, har kriget redan långsiktiga konsekvenser för livsmedelstryggheten – och kommer att fortsätta att ha det.

Allra hårdast har konsekvenserna drabbat dem som redan var hungriga. I takt med att priserna har stigit har organisationer också fått mindre resurser för livsmedelsbistånd. Detta innebär att allt färre av de familjer som är beroende av mathjälp i världens kriser får tillräckligt med mat på tallriken. 

FAO förutspår att upp till 600 miljoner människor kommer att vara kroniskt undernärda år 2030. Om det inte hade varit för coronapandemin och kriget i Ukraina skulle det finnas upp till 119 miljoner färre undernärda människor år 2030. Enbart kriget i Ukraina påverkar prognosen för 23 miljoner människor. Kronisk undernäring drabbar Afrika hårdast, där människor redan lever i ett tillstånd av till och med hungersnöd.

DE SENASTE ÅREN har inneburit turbulens för livmedelstryggheten på ett övergripande plan, men det finns också många regionala och lokala kriser som påtagligt undergräver den. 

Den svåraste av dessa har fått allra minst uppmärksamhet. Mer än hälften av befolkningen i Sudan, som år 2023 hamnade i inbördeskrig – alltså 25 miljoner människor – lider av akut brist på livsmedelstrygghet.

Hungersnöd har redan utlysts i norra Darfurregionen, där även lägret för 500 000 interna flyktingar ligger. Internationella organisationer är överens om att hunger för närvarande är den främsta orsaken till lidande bland civila sudaneser.

Även i Sudan använder de stridande partnerna hunger som ett vapen i kriget. Enligt rapporter destabiliserar parterna i konflikten allvarligt livsmedelssystemen, orsakar massmigration och förstör systematiskt försörjningsmöjligheter. De hindrar också livsmedelsbistånd från att nå motståndarnas områden. 

Situationen är också mycket allvarlig i Gaza, där civilbefolkningen inte får tillräckligt med mat på grund av kontinuerliga flyganfall. Israel begränsar också kraftigt tillförseln av tillräcklig mathjälp till området. 

Dessutom finns det rapporter om plundring av den mathjälp som har nått Gazaremsan. Israel skyller plundringen på Hamas, den islamistiska extremistorganisation som styr Gaza. De nuvarande svårigheterna med att organisera mathjälpen beror också på att Gaza är under ständiga bombningar och evakueringsorder och att lagring och distribution av livsmedel inte kan organiseras på ett säkert sätt. 

Det har länge varit känt att livmedelstryggheten är akut hotad i Gaza och att situationen snart kan övergå i regelrätt hungersnöd. I oktober 2024 är tre fjärdedelar av befolkningen i Gazaremsan helt beroende av mathjälp, den knappa odlingsmarken har förstörts av bombningar och den lilla mängd livsmedel som finns på marknaden är på grund av läget mycket dyr. 

VÄRDLSLIVSMEDELSPROGRAMMET uppskattar att det nu finns akut hungriga människor i hela 71 länder. 

Allvarligast är situationen i Sudan och Gaza, men folk hungrar också i länder som Sydsudan och Mali. Hungerkrisen har också förvärrats i Somalia, som först drabbats av en historiskt lång torka och sedan av regn som orsakat förödande översvämningar i landet. 

Utöver konflikter och ekonomiska chocker är klimatförändringarna en viktig bidragande orsak till den osäkra livsmedelstryggheten. Konflikter, brist på försörjningsmöjligheter och ett förändrat klimat tvingar i sin tur människor att lämna sina hem. Den onda cirkeln är fullbordad, eftersom flyktingskap också bidrar avsevärt till bristande livsmedelstrygghet.

Så vad kan man då göra för att alla ska ha bröd på tallriken i framtiden? Kvalificerade gissningar understryker vikten av samarbete mellan regeringar, finansinstitut, den privata sektorn och den tredje sektorn inom det humanitära arbetet och utvecklingsarbetet för att förbättra livsmedelstryggheten. 

Politikens och diplomatins roll är central när det gäller att få slut på de krig som har en förödande inverkan på civilbefolkningens liv. De olika parterna måste förbinda sig att respektera den internationella humanitära rätten, som förbjuder attacker mot mat och civila.

När dammet har lagt sig på slagfälten är det dags att blicka framåt och se hur människor kan återgå till sina odlingar för att producera mat och förtjäna sitt uppehälle.

Källor: Artikeln bygger på ett flertal tillkännagivanden från Världslivsmedelsprogrammet och OHCHR samt på deras webbsidor, på FAO:s rapport The State of Food Security and Nutrition in the World 2024, regionala IPC-rapporter om livsmedelstryggheten och på rapporten Impacts of COVID-19 on food security and nutrition. Dessutom intervjuades Kaisa Karttu, professor i arbetsliv vid Helsingfors universitet med inriktning på livsmedelsförsörjning, för artikeln.