Den 25 september 1947 anses vara dagen då Kyrkans Utlandshjälp grundades. Då anslöt sig den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland officiellt till kyrkornas internationella biståndsnätverk – som en av hjälpens mottagare.

Efter krigsåren låg Finland i ruiner. Det rådde skriande brist på mat och kläder. Kriget hade utarmat landet. Det avträdda Karelen hade evakuerats på över 400 000 människor som bosatt sig på andra orter i Finland.

Bl.a. från Sverige och USA  kom pengar, kläder och livsmedel till det fattiga Finland. Särskilt aktiva att hjälpa var amerikafinländarna. Denna hjälp distribuerades till stora delar av Kyrkan.

De amerikanska systerkyrkorna begärde för sina insamlingskampanjer  detaljerade beskrivningar av förhållandena och behoven i Finland. Också finländarnas tackbrev och beskrivningar om hur livet förändrats till det bättre, användes i kampanjerna. Utöver nödhjälpen gav man även stöd till den finländska lutherska kyrkans diakoniarbete.

Från hjälpmottagare till givare

Från och med slutet av 1950-talet utvecklades Finland från att vara ett land som fått hjälp, till att vara ett land som hjälper andra länder. I Kyrkan beslöt man att använda en dryg tredjedel intäkterna från insamlingen Gemensamt Ansvar till att ”undsätta de nödlidande i världen”. I dag ger Kyrkans Utlandshjälp 60 % av intäkterna från insamlingen Gemensamt Ansvar till de fattigaste i världen.

Frågor om tredje världen och internationell rättvisa fick på 60-talet utrymme också i de mellankyrkliga organisationernas verksamhet. Då skrev man om de hungriga barnen i Biafra och visade uppskakande bilder. När inställningen till internationell biståndsverksamhet blivit välvilligare, ökade också kyrkans biståndsverksamhet i betydelse och omfattning.

Kyrkans Utlandshjälp idag

Från och med 1970-talet har Kyrkans Utlandshjälp vuxit i jämn takt i  både biståndsvolym och personal. Idag är Kyrkans Utlandshjälp en av Finlands största organisationer i utvecklingssamarbetet och katastrofhjälpen.