10 + 1 fakta om nödhjälp
Nödhjälpen bistår när situationen är som mest hopplös. Med hjälp av globalt samarbete organisationer emellan skyddar man liv och upprätthåller människovärde, om det så gäller en plötslig naturkatastrof eller en utdragen konflikt.
1. Nödhjälp räddar liv.
I många katastrofsituationer är det bokstavligen livsviktigt att snabbt få hjälp. Enligt humanitära principer är nödhjälpen ämnad för dem som verkligen behöver den, och dess syfte är att rädda liv och upprätthålla människovärde. Vanligen är det fråga om vatten, mat, skydd och mediciner, det vill säga oumbärliga förnödenheter. Även utbildning är livräddande verksamhet, och därför är det kärnan i KUH:s arbete.
2. Mottagarna väljs på basis av situation och behov.
Behovet av nödhjälp kan uppstå akut eller vara följden av en utdragen situation. När behovet av nödhjälp uppstår strävar lokala aktörer, tillsammans med internationella aktörer som redan finns på plats, att hjälpa omgående. Dessutom följer FN:s kontor för samordning av humanitära frågor OCHA med världsläget och kartlägger behoven. Med hjälp av kartläggningen utreder det internationella samfundet vem som behöver vilken slags hjälp och när. I samband med till exempel naturkatastrofer blir en heltäckande kartläggning vanligen klar inom ett par veckor, och handlingsplanen lever i enlighet med situationen.
3. Hjälpen har många former.
Behovskartläggningen är bra när man ska avgöra vilken slags hjälp som är mest akut och vilken form av hjälp som passar bäst för respektive situation. Till exempel är kontantbidragen som KUH använder sig av bättre och mer kostnadseffektiva än varudonationer, ifall katastrofområdet fortfarande har en fungerande marknad. Om det inte finns en marknad kan direkta varudonationer vara på sin plats. Vi införskaffar alltid varorna så nära krisområdet som möjligt. Det är väsentligt att lyssna till samhällets önskemål: familjer önskar till exempel ofta att barnen ska få gå i skola så fort de grunläggande behoven har tryggats.
4. Samarbete gör det möjligt att koordinera.
Alla organisationer rusar inte till alla ställen samtidigt. Vid stora katastrofer är intern koordination inom det internationella samfundet mycket viktig. Organisationer deltar beroende på sin egen expertis och lokalkännedom. KUH deltar ofta i satsningar inom utbilding och leder också samarbetsprojekt inom utbildningsektorn. Den globala koordineringen håller alla uppdaterade om vilken hjälp som erbjuds vem och var. Dessutom märker man om något område fortfarande är utan hjälp och vilken slags hjälp som fattas.
5. Politik kan försvåra hjälparbetet.
Konflikter och politiska strider kan försvåra leveransen av krishjälp. FN har i en resolution krävt att sanktioner inte får förhindra humanitär hjälp. Det kan innebära en mängd problem att banker är stängda eller transaktioner inte lyckas på grund av sanktioner. En vägspärr kan också konkret hindra leveransen av förnödenheter.
6. ”Alla pengar går ändå till krigsherrarna” – utom att de inte gör det.
Biståndsorganisationerna verkar professionellt. Man övervakar noggrant hur medel används och vilka vägar pengarna tar, och mekanismerna mot korruption gäller såväl den egna, som partnernas och underleverantörernas verksamhet. I många sköra länder är korruption ett betydande problem, och den humanitära hjälpen är inte immun mot detta. Därför uppdagas sådana fall nu och då. Att de avslöjas är ändå bevis just på att övervakningen fungerar.
7. Alltid är det inte möjligt att hjälpa.
Biståndsorganisationerna verkar ofta i mycket svåra förhållanden och de är beredda på många olika slags situationer och hot. Ibland kan läget ändå vara så livsfarligt, att det inte är tryggt att sända personal till platsen. De senaste åren har hjälparbetare också varit måltavlor för olika beväpnade grupper på konfliktområden. Svåra situationer uppkommer också om myndigheterna förutsätter att man hjälper endast ”de egna” eller kräver att en del av biståndsmaterialet ges till exempel till soldater. Även i de här situationerna förhandlar organisationerna kontinuerligt så att man ska kunna erbjuda hjälp enligt principerna för humanitärt bistånd.
8. Katastroffonden bereder sig på det oväntade.
Kyrkans Utlandshjälp samlar medel både för enskilda kriser och för konflikter generellt. Tack vare katastroffonden är det möjligt att reagera vid akuta nödsituationer. När pengar krävs snabbt och flexibelt kan man omgående nyttja medel ur fonden. Med stöd av fonden kan man också hjälpa i situationer som inte nödvändigtvis mobiliserar stora skaror bidragsgivare på sekunden.
9. Nödhjälp behövs för akuta katastrofer och långvariga kriser.
Behovet av nödhjälp kan uppstå vid akuta katastrofer, som krigsutbrott eller plötsliga naturomvälvningnar, eller vid en långvarig och eskalerande kris, som torka som leder till hungersnöd. Katastrofer som utvecklas långsamt är ofta mer komplicerade och därmed betydligt dyrare att sköta, men de väcker sällan lika mycket uppmärksamhet hos bidragsgivare som till exempel en plötslig jordbävning. Kriterierna för nödhjälp är alltid de samma: nödhjälp får de som verkligen behöver den.
10. Alla kriser syns inte i rubrikerna.
Genom att följa med medierna håller man sig inte nödvändigtvis ajour om var den största nöden finns just nu. Rapporteringen om till exempel Ukrainakriget har varit berättigad och förståelig, men samtidigt har många andra utdragna situationer hamnat i skuggan av de dagsaktuella händelserna. Till dem hör bland annat Östafrikas utdragna torka. En svår situation måste vanligen bli extremt svår innan den uppmärksammas i medierna: om man till exempel utlyser hungersnöd tas detta mer sannolikt upp i nyheterna än rapporter om hotande hungersnöd.
+1. Lokalbefolkningen har nyckelrollen i KUH:s nödhjälp.
De lokala känner sin egen omgivning och sina egna nätverk bäst. Därför räcker det inte att lokalbefolkningen ger råd och verkställer beslut, de måste också vara med i beslutsfattandet. Vid KUH:s landskontor drivs verksamheten av lokala anställda och vid många biståndsprojekt verkar KUH i samarbete med sina partnerorganisationer eller genom att stöda lokala organisationer.
Källor: Intervjuer med KUH:s Merja Färm, sakkunnig inom humanitärt påverkansarbete och Jan De Waegemaeker, sakkunning inom humanitär hjälp.
Text: Anne Salomäki
Översättning: Sonja Vuori
Illustration: Carla Ladau
