10 + 1 saker att veta om bortglömda kriser
Bara för att en konflikt, naturkatastrof, svältkatastrof eller ekonomisk kris försvinner från rubrikerna och beslutsfattarnas tal betyder det inte att den svåra situationen är över. Hurudana är de bortglömda och försummade kriserna?
1. KRISEN ÄR EGENTLIGEN INTE BORTGLÖMD.
På finska och svenska brukar man tala om bortglömda konflikter och kriser. Vi som individer kan glömma bort en enskild kris, vilket egentligen är en återspegling av vår privilegierade ställning: det är ofta kriser som inte påverkar oss direkt och därför inte kräver vår ständiga uppmärksamhet. På engelska talar man om neglected crises, vilket betyder försummad. Det internationella samfundet kan anses försumma kriser när det till exempel inte finns pengar eller politisk vilja att lösa dem.
2. KRISER ÄR OFTA KOMPLEXA.
En konflikt mellan två stater eller en enskild naturkatastrof är lätt att förstå, men få kriser är enkla i grunden. Den syriska konflikten utlöstes till exempel av en torka kopplad till klimatförändringarna, inte bara av geopolitiska, historiska och ideologiska tvister. Om händelser är svåra att förstå, är det också svårt att följa med dem och identifiera sig med dem.
3. KRISEN KOMMER INTE ATT TA SLUT ÖVER EN NATT.
Att återhämta sig från en kris är också en del av krisen. Ett undertecknat fredsavtal eller att en tyfon är borta betyder inte att krisen är över och att allt är okej igen. Oavsett om det handlar om ett krig eller en naturkatastrof kommer återuppbyggnaden av infrastruktur, institutioner och medborgarnas deltagande att ta lång tid och kräva enorma resurser.
4. ATT GLÖMMA ÄR FÖRSTÅELIGT.
En enskild person kan inte bära hela världens börda på sina axlar – särskilt inte om det finns kriser också i ens egen omgivning. Att ständigt följa medier, så kallad doomscrolling, är inte bra för ens välbefinnande. Det talas också om empatitrötthet (compassion fatigue). Det är en situation där överbelastning gör det svårare eller omöjligt att känna medkänsla, särskilt när det inte finns någon lösning i sikte.
5. DEN SNABBA NYHETSCYKELN PÅSKYNDAR GLÖMSKAN.
Särskilt många kriser får inte plats i offentligheten samtidigt. Nyheterna fokuserar oftast på geografiska och kulturella kopplingar till krisområdet. I Finland är det till exempel lätt att hålla Ukrainakrisen i allmänhetens blickfång och medvetande eftersom finländarna känner till angriparen och Ukraina, liksom Finland, är ett grannland. Med nya nyheter som kommer in dygnet runt drunknar många mer avlägsna kriser snabbt i nyhetsflödet. Dessutom fokuserar nyheterna ofta på strider och politik snarare än på civilbefolkningens svåra situation.
6. VEM TROR OCH PÅ VEM?
I och med internet får vi mera information om olika kriser än förut – och samtidigt också olika perspektiv på dem. När mängden information är enorm och krisernas grundorsaker komplexa och långtgående, är det lätt att anta förenklade eller till och med förvrängda åsikter och direkt falska nyheter. Det här påverkar också hur man uppfattar kriserna och vilka alternativ som man anser finnas för att hantera dem.
7. BRIST PÅ POLITISK VILJA ÄR BÅDE ORSAK OCH VERKAN.
Att såväl politiska beslutsfattare och partier som det internationella samfundet inte agerar eller är ovilliga att lösa eller förebygga vissa kriser kan å ena sidan vara ett skäl till att kriser ignoreras. Å andra sidan, om inga åtgärder krävs av beslutsfattarna, kan politikernas apati också vara en följd av att konflikten inte uppmärksammas.
8. BLYGSAM UPPMÄRKSAMHET MINSKAR HJÄLPRESURSERNA.
En enorm kris, som tsunamin i Asien eller Rysslands anfallskrig i Ukraina, kan leda till stora donationer till hjälporganisationer från både privatpersoner och organisationer – vilket är bra. Utan medieuppmärksamhet är det mycket svårare att få hjälp. Även om traditionella givare fortfarande förstår vikten av långsiktigt hjälparbete, kämpar till och med Världslivsmedelsprogrammet och FN:s flyktingorgan för att samla in tillräckligt med medel för sitt arbete.
9. ATT BLI BORTGLÖMD ÖKAR HOPPLÖSHETEN.
I synnerhet människor som lever i utdragna konflikter kan känna sig övergivna och isolerade av det internationella samfundet om deras svåra situation ignoreras. Denna brist på visioner och hopp kan till exempel ge näring åt extremism. Hopp och framtidstro är starka krafter med hjälp av vilka människor och samhällen genom historien har överlevt den ena mer fruktansvärda krisen efter den andra.
10. MILJÖKRISENS OMFATTNING ÄR ENORM.
Klimatkatastrofen och förlusten av biologisk mångfald kommer att orsaka naturkatastrofer, osäker livsmedelsförsörjning, flykt och väpnade konflikter inom en snar framtid. Förändringarna är enorma, men effekterna är ojämlika och ojämnt fördelade, och det finns betydande skillnader i samhällenas beredskap och resurser. Detta är dock inte en ny situation: under 2010-talet var mer än 80 procent av alla katastrofer klimat- och väderrelaterade. Krisen kommer på något sätt till allas liv, hem och middagstallrikar och kan inte längre ignoreras.
10+1. VIKTIGT MED BEREDSKAP OCH ATT STÄRKA SAMHÄLLEN.
KUH:s arbete tar inte slut när den mest akuta fasen av krisen är över. Organisationen hjälper också till att förbereda samhällen för kriser och att förebygga framtida kriser. Dessutom arbetar KUH tillsammans med samhällen för att stärka beredskapen och motståndskraften, till exempel genom att söka naturbaserade lösningar och bygga nytt på ett bättre sätt. KUH arbetar också i krisområden genom sina partnerorganisationer.
För denna artikel intervjuades Jan De Waegemaeker, KUH:s chef för humanitärt bistånd, och Noora Kotilainen, forskare i politisk historia med inriktning på kommunikation, kris och våld vid Helsingfors universitet. Dessutom har Norska flyktingrådets material om glömda migrationskriser samt Världens katastrofrapport använts som källor.
Text: Anne Salomäki
Illustration: Carla Ladau
Översättning: Sonja Vuori