Händelserna som flyktingarna från Kongo skildrar, är inget för den känslige. ”Jag gömde mig i högen av döda människor, de var mina klasskamrater”. ”Min mamma hade blivit våldtagen och dödad. Jag fann min lillebror död under henne”.

Det är svårt att föreställa sig händelser som dessa men i östra Kongo är de vanliga. Insamlingen Gemensamt Ansvar uppmärksammar i år de utsatta unga som flytt från Kongo till Rwamwanja i västra Uganda. Med insamlade medel får de unga via Kyrkans Utlandshjälp möjlighet att påbörja yrkesstudier.

De pågående konflikterna i Kongo har sitt ursprung i det så kallade Afrikas världskrig eller Andra Kongokriget. Man uppskattar att kriget som pågick åren 1996–2002 krävde uppemot fem och en halv miljon dödsoffer av vilka hälften var barn under fem år. Nu strider man främst om landets stora naturtillgångar.

Det handlar om guld i första hand men också om andra mineraler, berättar Julian Atame, som är socialarbetare på FN:s flyktingbosättningsområde i Rwamwanja. FN:s flyktingorganisation har placerat uppemot 60 000 flyktingar här. De kommer från sydöstra Kongo därifrån de flytt våldsamheterna som till stora delar har sitt upphov i striderna om de värdefulla mineralerna. Värdet av dem uppskattas till sagolika 24 triljoner dollar. 1,6 miljoner människor har flytt från sina hem på grund av konflikterna i vilka över 70 beväpnade grupperingar deltar.

Efterfrågan på mineralerna från Kongo är stor. Det är världens bil-, flygplans-, smyckes- och elektronik-industri som utnyttjar dem. Utan t.ex. mineralen coltan, skulle inte våra mobiltelefoner och datorer fungera.

Din mobiltelefon och guldring har förödande konsekvenser för dem som bor i Kongo. Det kan Judith Umurija, 20, vittna om. När de beväpnade männen anföll hennes hemby blev hon våldtagen. Efter det flydde hon till sin moster som bodde i en annan by. Där födde hon en dotter nio månader senare. Också den byn utsattes för ett anfall. Under anfallet gömde sig Judith och hennes dotter i en jordhåla och klarade sig därmed med livet i behåll.

Judith och hennes moster flydde till Uganda där de fick arrendera en liten jordplätt att odla och bosätta sig på. Men inte ens på flyktingbosättningsområdet fick Judith vara i fred. Hon blev våldtagen också där av en man som hotade henne och alla grannar till livet. Han skrek att han dödat många människor i Kongo och att han dödar den som vågar blanda sig i vad han nu tänkte göra.

Judith blev placerad hos en annan tutsikvinna. En tid senare blev de båda fastbundna och våldtagna av ett gäng män. Den tredje våldtäkten ledde också till en graviditet. Till råga på allt blev Judith även hiv-smittad. Efter att barnet fötts var Judith mycket deprimerad. ”Jag ville bara dö”, viskar hon.

Men det fanns en ljusglimt. I Rwamwanja återfann Judith sin syster Aziza. Tillsammans tar de hand om barnen och Judith har fått besked om att få börja den yrkesutbildning som Kyrkans Utlandshjälp anordnar. Judith ler när yrkesskolan kommer till tals.

Text: Eriikka Käyhkö, bearbetning Kaj-Mikael Wredlund
Bilder: Ville Asikainen