”En ny jordbävning skrämmer mig inte”, säger åttaåriga Manjali Shah. ”Jag vet vad jag ska göra.”

Jordbävningarna i Nepal för två år sedan förstörde tusentals skolor. En miljon barn berövades sina möjligheter att studera. Den nästan 100 år gamla skolan i Shahs hemby Bhimphedi skadades allvarligt i den första jordbävningen i slutet av april 2015. Den förstördes helt i ett efterskalv 17 dagar senare.

Nu är Mahendar High School igång som normalt, men i nya baracker. Shah går i fjärde klass och frågar på flytande engelska av de finländska besökarna vad de heter och varifrån de kommer.

”När jag är stor vill jag bli lärare och sprida kunskap till andra”, berättar Shah.

Shah var ensam hemma och tittade på tv när jordbävningen inträffade. Hennes föräldrar var på annat håll. Hon klarade sig oskadd ut ur hemmet, men huset skadades. Familjen tvingades bo utomhus en månad innan de kunde flytta in i hemmet igen.

Skolan kunde återuppta undervisningen först en och en halv månad efter jordbävningen. I början lät många barn bli att komma till skolan, berättar rektorn Ramji Yadav. En del visste inte att skolan startat på nytt. Andra var så rädda för efterskalv att de inte vågade komma dit.

Till en början fokuserade man på spel och lekar istället för vanlig undervisning.

”På det sättet fick vi barnen att våga återvända till skolan. Vi gav roliga uppgifter och inga läxor. Dessutom tipsade vi barnen hur man ska agera under en jordbävning.”

Barnen som gick i skolan berättade för andra vad de lärt sig om jordbävningar. Det byggde upp ett förtroende också bland de övriga barnen. Efter tre månader hade de flesta återvänt till skolan.

334 skolbyggnader av cement

För undervisningen byggde man först tillfälliga klassrum av bambu och hönsnät. Sedan började man bygga mer bestående klassrum av cementväggar. Skolan personal är väldigt nöjd med de nya lokalerna.

”Nu har vi en plats där barnen kan lära sig”, säger en uppenbart stolt Yadav.

I varje skolbyggnad finns två klassrum. I varje rum ryms vid behov 40 barn. I klasserna för yngre barn – de som är under 6 år – sker undervisningen sittande på golvet vid ett lågt bord. De större barnen har pulpeter.

Byggnaderna är tänkta att användas i ungefär 20 år eftersom de är så stadigt byggda. Skolan i Bhimphedi var den första som fick skolbyggnader av just den här typen.

Totalt har Kyrkans Utlandshjälp byggt 334 stycken motsvarande skolbyggnader för elever vars skolor förstörts.

Skolorna har också sanitetsutrymmen med toaletter och handfat. Utlandshjälpen har informerat elever och personal om hygienens betydelse och hur sanitetsutrymmena skall hållas i skick.

 

Skolhusen skapar en känsla av trygghet

Shree Bhrikuti Lower Secondary School är belägen på en sluttning ovanför byn Thati Pokhari. Halvvägs uppför backen mot skolan hör man rytmiska och hurtiga talkörer. Den ena klassen övar färgernas namn på engelska, den andra övar multiplikationstabellerna.

Då man byggde de nya skolhusen tvingades man bära upp allt material för backen eftersom det inte fanns någon väg. Innan byggnaderna stod klara gavs undervisningen på en öppen plats mellan husen. Soliga dagar var det stekande hett. På platsen stod tidigare en skolbyggnad som förstördes i jordbävningen.

Rektorn Tara Jashi säger att eleverna är lättade över att få gå i skola i säkra byggnader. Lärarna har fått undervisning i hur man ska handla om en naturkatastrof inträffar. Efter den två dagar långa utbildningen planerar de redan små förändringar i lokalerna. De är påtagligt entusiastiska över att de kan göra skolmiljön ännu tryggare för barnen.

Skolan är viktig för hela byn. Skolans hela direktion är på plats för att hälsa de finländska gästerna välkomna.

”Genom att utbilda barnen hjälper vi dem att få ett gott och fredligt liv”, säger Jashi om utbildningens betydelse.

Text: Maija Lappalainen
Bild: Johanna Erjonsalo

Översättning: Jean Lindén