Hon fick en andra chans  

Soureya Moussa tvingades från så väl hem som skola när hon blev gravid i tonåren. Det började likna en bekant historia i Centralafrikanska republiken – tills hon fick en andra chans. 

Text: Elisa Rimaila
Foto: Antti Yrjönen

MORGONLUFTEN är frisk efter regnet. Soureya Moussa, 20, har tagit på sig sin blåa skoluniform. En skjorta, en kjol och en matchande svart huvudbonad som täcker hennes hår.

Hundratals tonåringar och unga vuxna har redan samlats på skolgården. Klockan är halv åtta, det är första skoldagen på höstterminen. Rektorns tal följs av Centralafrikanska republikens nationalsång, La Renaissance på franska och E Zingo på det lokala språket sango.

Efter sången fylls skolgården av ett förvirrat flanerande när eleverna söker sina klassrum. Soureya och hennes klasskamrat Larissa Yapele rör sig bland de andra.

”Vi går i samma klass. Vi sitter alltid tillsammans och äter tillsammans. Vi har kommit varandra väldigt nära och vi delar allt med varandra”, säger Larissa.

Soureya och Larissa har båda upplevt stora svårigheter i sina liv.

”Det är bra att ha minst en god vän i sitt liv. Någon som ger dig styrka och hjälper dig att hålla dig på rätt väg i livet”, fortsätter Soureya.

Graviditet avbröt skolgången

Soureyas skolgång är som ett mirakel i Centralafrikanska republiken. För fyra år sedan blev hon gravid och fruktade att hennes drömmar skulle gå i kras. Hon delar nu ett rum och kök med fyra andra personer i staden Bouar i Centralafrikanska republiken.

Väl hemma från skolan kammar Soureya försiktigt håret på sin dotter som nu är tre år gammal. Hon har inte träffat sin familj sedan hon fick reda på att hon var gravid.

”Jag älskade verkligen min pappa och han älskade mig. Kanske var det därför han körde iväg mig hemifrån”, säger den unga kvinnan.

Hassania Halim kommer hem. Soureya kallar henne storasyster. Det var Hassania som öppnade sitt hem för flickan som övergivits av sin familj.

”Jag tog hand om henne som min egen syster. Jag är verkligen rörd över att hon kallar mig sin storasyster. Soureya är fredlig och anständig, hon har inte ställt till med några problem”, säger Hassania.

Soureyas historia är mycket bekant i Centralafrikanska republiken. De flesta flickor som går i skolan hoppar av innan de når fjärde klass, och få som går ut grundskolan utbildar sig vidare.

Den vanligaste orsaken till att avbryta skolan är fattigdom som tvingar barnen att arbeta med sina föräldrar. Dessutom blir vissa tonårsflickor mödrar vid en mycket ung ålder. Ett stort antal blir gravida utan att barnets far tar ansvar, precis som Soureya.

”Min far var arg på mig. Han trodde att min skolgång var över. Han trodde att det var slutet på mitt liv”, minns Soureya händelserna för flera år sedan.

Lång konflikt överskuggar livet

Soureyas nuvarande hemort Bouar, med drygt 40 000 invånare, ligger i ett viktigt handelscentrum. Endast de sista 60 kilometrarna av vägen från huvudstaden Bangui är asfalterade. Den långsamma motorvägen RN3 trafikeras av lastbilar och släpvagnar med tjocka timmerstockar, livsmedel och förädlade varor, fyrhjulsdrivna biståndsfordon och pansarfordon från FN:s fredsbevarande styrkor och armén samt övriga väpnade trupper.

Säkerhetsläget i denna del av landet är bräckligt. Inbördeskriget i Centralafrikanska republiken har ofta förenklats till en interreligiös konflikt. Det är sant att den muslimska minoriteten i Bouar förföljdes. Ruinerna av många hem är fortfarande en påminnelse om de senaste tio åren i det distrikt där Soureya nu bor.

Men också här går konfliktens rötter bortom religionen. Den extrema fattigdomen berövar framför allt unga på deras framtidsutsikter. Utan utbildning och utkomst är det svårt att bygga sitt liv.

Sömnadskunskaper säkrar studierna

Soureya trampar bestämt på sin symaskinspedal. Singer-maskinen rycker och sliter i tyget på spolen. Soureyas koncentrerade blick försvinner bara kort när hon tittar på en studiekamrat som arbetar bredvid.

Ett par dussin ungdomar som drömmer om att bli sömmerskor har valts ut till Kyrkans Utlandshjälps kurs. Kursdeltagarna är alla ungdomar från utmanande omständigheter, såsom Soureya.

På kursen har de fått lära sig att skära mönster och att använda en symaskin. Deltagare som inte kan läsa får också läs- och skrivundervisning.

”Jag vill lära mig att designa kläder så bra att de går att känna igen – jag vill att de ska göra mitt land känt”, säger Soureya.

Soureya tjänar redan nu tillräckligt för att försörja sig själv och sitt barn. Och viktigast av allt: med inkomsten kan hon gå ut skolan.

Vart skulle livet kunna föra Soureya?

”Jag skulle vilja arbeta inom hälsosektorn. Jag tror att när man räddar ett liv räddar man hela livet”, säger den unga kvinnan.