I Somalia åker pengarna direkt i krigsherrarnas ficka – eller hur, Ikali Karvinen?

Ikali Karvinen, landschef för Kyrkans Utlandshjälp i Somalia, ha var varit tvungen att tänka mycket kring varför människor helt enkelt inte flyttar bort från platser där det är svårt att leva. Nu svarar Karvinen på tuffa påståenden som också dyker upp titt som tätt i KUH:s sociala medier.

Ikali Karvinen, just nu leder du KUH:s landskontor i Somalia. Tidigare har du varit landschef i Kambodja, jobbat i Eritrea och rest i till exempel Nordkorea. Du verkar välja platser baserat på hur eländigt det är där.
Kyrkans Utlandshjälps strategi är att verka där vi behövs allra mest. På dessa platser har människor det väldigt tufft. De kanske inte kan försörja sig själva eller så kan de kollapsade nationerna inte erbjuda utbildning. Utsatta nationer är så klart fascinerande kontexter som också utmanar oss enskilda anställda. Där finns en chans att lära sig något nytt.

Du är finländare och landschef i Somalia. Finländarna berättar för somalierna hur saker och ting ska göras rätt.
Utvecklingssamarbete har förändrats under de senaste årtiondena och vi som är internationell personal har blivit lite som konsulter. Från Finland kan vi ha med oss kunskap och förståelse för vilken enorm förändringskraft utbildningen har i ett samhälle. Vi säger inte till somalierna att så här ska ni göra saker. I stället berättar vi att vi har sådana här erfarenheter från Finland och att detta kunde gynna er. Det är snarare ett sätt att erbjuda kunskap. Oftast betonar vi inte nog att vi själva också kan lära oss mycket. Det jag lär mig i Somalia kan möjligtvis berika Finland när jag återvänder dit.

Du är doktor inom hälsovetenskap och har bland annat forskat om hur man kan förbereda sig på katastrofer. I Somalia kommer de torra perioderna inte längre som någon överraskning. Det är konstigt att människor inte är bättre förberedda.
I Somalia har det långvariga inbördeskriget och konflikterna lett till att nationen kollapsat. Regeringen lyckas inte upprätthålla ens de viktigaste grundläggande tjänsterna. När de grundläggande tjänsterna inte är i skick är det väldigt svårt att blicka framåt och förbereda sig. Utbildning är en annan viktig faktor. Man lär sig inte endast historia, utan utbildar människor att förbereda sig på framtiden. Man ska komma ihåg att ganska många andra nationer är dåligt förberedda på att klimatförändringen fortskrider så snabbt. Somalia är en av de platser som lider allra mest av klimatförändringen. Vi måste tillsammans se till att människorna i Somalia inte lider orimligt mycket av klimatförändringens följder.

Somalier som lever på brinken till hungersnöd får kontantstöd. Det känns märkligt, när det samtidigt pratas om att det inte finns mat.
Detta är en ypperlig insikt. Kontantstöden har ökat enormt under den senaste tiden och det är många andra organisationer, utöver KUH, som stöttar Somalia på detta sätt. Kontantstöden fungerar så länge som marknaden fungerar. I nuläget finns inga indikationer på att marknaden inte skulle fungera i Somalia. Och så länge som det finns tillgång till mat kan alltså människor – om de har pengar – köpa förnödenheter. Problemet är att extremt fattiga människor inte har råd med det. De människor som fått kontantstöd har varit tvungna att lämna sin hemregion och har i princip förlorat hela sin egendom. Där de bosatt sig har de ingenting och då blir kontantstödet en betydande hjälp.

Det lönar sig inte att hjälpa, pengarna går direkt till krigsherrarnas fickor.
Den här typen av kritik behövs och är särskilt viktigt i utsatta kontexter, där Kyrkans Utlandshjälp verkar. Enligt korruptionsindexet ligger Somalia i slutet av listan och vi kan inte blunda för eventuella missbruk. I Kyrkans Utlandshjälp övervakas penninganvändningen noga. Det är viktigt att vi har vårt eget landskontor med tillräckligt mycket personal. På det sättet kan vi garantera att hjälpen når ända fram. I exemplet med kontantstöden ser vi till att de som får hjälp registreras. Därefter kontrollerar vi att mobilpengarna levererats till rätt persons telefon. På detta vis försöker vi garantera att pengarna går till rätt ändamål.

Att gräva brunnar är det bästa sättet att kämpa mot torkan.
Tyvärr är det inte så just nu. Vi har forskning som visar att i de områden som lider mest av klimatförändringen kan det vara till och med väldigt skadligt att gräva en brunn eftersom grundvattnet kan förorenas. I Somalia vore det bästa att ta till vara vatten då det regnar. Utöver det vore det klokt att skapa innovationer med effektivare bevattningssystem till odlingarna samt att odla lämpliga grödor.

Somalia är ett bra exempel på ett land som aldrig kommer att få fred.
Jag förstår att det kan kännas hopplöst gällande Somalia. I världen finns sådana konflikthärdar där konflikterna blossar upp igen efter en kort fredsperiod. I mina ögon vittnar det om att försoningsprocessen varit ytlig och att alla parter i konflikten inte tagit del av den. Kyrkans Utlandshjälp stödjer den nationella försoningsprocessen i Somalia och vi vill att alla befolkningsgrupper är med: även unga, kvinnor och personer med funktionsvariationer från minoritetsklanerna. På det sättet byggs freden på en stadig grund.

Det är märkligt att människor skaffar barn, fastän maten knappt räcker till för dem själva heller.
Att skaffa barn här är en form av socialskydd. Det vet vi från Finland också, att vi förr hade mycket större familjer. Det handlar delvis om att det inte finns någon äldrevård eller barnomsorg. Med fler människor i en familj hoppas man kunna ta bättre hand om varandra. Jag är enig om att ämnet är kritiskt för Somalia. Det är mycket viktigt att Somalia utvecklas så att barnen inte är den enda formen av socialskydd.

Somaliernas liv verkar ha varit svårt i årtionden. Om de skulle flytta bort därifrån skulle problemen lösas.
Jag har funderat mycket, utifrån mina egna premisser, vad som är den bästa platsen för en människa att leva och bo. För många finländare är Finland det bästa stället. Hemmet och de närstående binder människor till det land de fötts i och där de levt sina första år. Svårigheterna slutar nödvändigtvis inte med att man lämnar sin hembygd. Jag har träffat somaliska kvinnor som sagt att de gett sig av som sista möjlighet att klara sig. Å andra sidan är det också positivt att människor vill tro på framtiden i sina egna hemländer. De ser något positivt, fastän det just nu finns mycket svårigheter. De tror att de kan bygga ett eget samhälle och göra det egna landet beboeligt.

Text: Björn Udd