Uppfinning av ung jordanier ska ge jordbrukare bättre skördar
28-åriga Sager Marayha har utvecklat en apparat som han hoppas ska göra gott åt den viktigaste näringsgrenen i hans födelsetrakter, jordbruket. KUA stöder den unga jordbruksingenjören med ett stipendium som gör det möjligt att inleda produktion.
I BÖRJAN AV november gör sig Jordanien redo för vinter, men i landets västra del, i den skyddade Jordandalen, är det fortfarande sommar. Växthusen sprudlar av grönt. Mellan dem packas ett lass med gurkor, som snart ska påbörja sin färd mot huvudstaden Amman.
Sager Marayha, 28, står under den brännande solen och håller en liten plastpåse i sina händer. Inne i den finns något som i framtiden kan göra odlarnas arbete lättare och ge bättre skördar.
“Det är en prototyp, som en liten dator. De här sensorerna mäter temperatur, fukt, surhetsgrad och salthalt i jordmånen”, förklarar Marayha.
Han trycker ner mojängen i marken och visar att informationen går att läsa av på en app i telefonen.
“Jordbrukarna i Jordandalen använder gödsel och vatten utan att ha exakt information om vad det är odlingarna behöver. Den här hjälper till att minska på gödselanvändning och bevattning.”
Tack vare sitt stipendium kan Marayha utveckla sin uppfinning och förtjäna pengar på den. Marayha hoppas att hans familjs ekonomiska situation ska förbättras. Bild: Sherbel Dissi
Marayha har jobbat på odlingar hela sitt liv. Under studierna vid universitetet lärde han sig använda olika mätinstrument för jordbruket och undrade varför apparaterna kändes så invecklade och styva. Kunde en liten och enkel mojäng ge samma information på en gång?
Förutom jordbrukare och massmedia blev också forskare intresserade av den prototyp Marayha tog fram. Men någon investerare hittade han inte.
Med stöd från Kyrkans Utlandshjälp och Nederländernas utrikesministerium fick Marayha företagarutbildning. Efter att ha visat sitt engagemang och sin vilja att utvecklas fick han ett stipendium som gör att han kan börja producera apparaterna och sälja dem till jordbrukare.
Att få sin utkomst av jordbruk är inte lätt
Köparkandidater finns det. Abu Muhammad äger 100 gurktunlar och är redo att betala för den uppfinning som pojken från den egna byn har gjort.
Abu Muhammad är en 45-årig gurkbonde. Bild: Sherbel Dissi
“Jag oroar mig inte över priset och jag bryr mig inte om det. Jag är säker på att investeringen är värd sitt pris.”
Abu Muhammad tror att apparten kommer att vara till mest nytta vid sådden.
“Ibland gödslar jag fel och mister både de pengar jag har satt på gödseln och själva skörden. I framtiden kommer jag att bygga mina odlingar på vetenskapliga mätresultat, inte gissningar.”
Att få sin utkomst av jordbruk är inte lätt. Enligt Abu Muhammad är den största orsaken att jordbrukarna inte på förhand vet vilket pris de kommer att få för sin skörd. Situationen i resten av världen påverkar också jordbruket i Jordanien.
“Förr odlade vi mycket som gick till Syrien. Via Syrien såldes våra produkter också i Turkiet och därifrån till Ryssland. På grund av kriget i grannlandet har den handelsrutten varit stängt. I ett skede fanns det efterfrågan i Persiska viken, men nu har de sina egna odlingar”, förklarar Abu Muhammad.
I en svår situation har många jordbrukare tvingats lägga av. Jordanien kan i framtiden vara tvunget att importera mer mat, om jordbrukare efter jordbrukare slutar och unga inte intresserar sig för branschen.
”Det är bra att Marayha och andra ungdomar utvecklar jordbruket. Alla vinner på det: jordbrukarna drar nytta av uppfinningarna och ungdomarna får nya arbetsmöjligheter”, resonerar Abu Muhammad.
Norra Jordandalen. Jordan Valley är ett område i västra Jordanien som är känt för sina jordbruksmöjligheter och grödor som gynnar hela landet. Bild: Sherbel Dissi
Tack vare sitt stipendium kan Marayha utveckla sin uppfinning och förtjäna pengar på den. Marayha hoppas att hans familjs ekonomiska situation ska förbättras.
“Jag har redan fått förfrågningar av personer som kunde göra att min apparat kan användas utomlands. Min dröm är att den ska användas uttryckligen i Jordanien och på så sätt vara till nytta för människor i mitt område.”
Distansskola, karantän, reseförbud. Nedstängda samhällen, inställda evenemang och hundratals distansmöten. Pandemiåret 2020 var mycket exceptionellt också för Kyrkans Utlandshjälp, skriver verksamhetsledare Jouni Hemberg.
Situationerna i våra verksamhetsländer har varit svåra också förut. Vi har jobbat mitt bland konflikter, jordbävningar, naturkatastrofer och epidemier. Men ingen av oss hade någon erfarenhet av en global pandemi. För första gången berördes hela organisationen av krisen.
Årets händelser överraskade – och å andra sidan inte. Våra anställda finns utspridda runtom i världen så vi har alltid jobbat på distans. I Finland fick hela Helsingforskontoret flytta hem för att jobba vid köksbord och i soffor. När jag nu, efter ett år, tänker på hur distansjobbet löper är det som natt och dag. Det positiva är att våra landskontor i Asien, Afrika och Mellanöstern kunde verka länge utan några coronasmittor.
Pandemin har naturligtvis ändrat vårt programarbete inom utbildning, utkomst och fred. Hela världen övergick till distansundervisning under år 2020. I Finland har vi kämpat med hur vi ska lyckas ordna distansskola och distansjobb hemma. Situationen har krävt uppfinningsrikedom också i våra programländer som inte har några förbindelser eller fungerande infrastruktur. Lärarna har gått från by till by för att undervisa barn och hållit lektioner via radio.
Coronapandemin har också påverkat människors utkomst. I Europa bär staterna ansvar för att både människor och företag ska klara sig, men i utvecklingsländer har människorna inte den möjligheten. Samhällets stödnätverk är svaga, livet försvåras redan av epidemier som är lindrigare än coronan. De som inte har någon utkomst letar sig i mån av möjlighet till andra ställen. Att förflytta sig på grund av arbete är en risk med tanke på pandemin, men ökar också regionala oroligheter. Pandemin har skapat utmaningar för fredsarbetet – konflikterna bryr sig nämligen inte så mycket om en epidemi.
Trots utmaningarna har vår utveckling varit häftig. Den internationella inkomstfinansieringen har vuxit något otroligt. Det är ett tecken på att instanser som FN, EU och offentliga finansiärer litar på vårt arbete och på vår vision.
Coronan har ändå ätit upp en del av vår inhemska kollekt. Samhället har i långa perioder varit helt nedstängt och att samla in kollekt virtuellt är mycket svårt. Våra flitiga värvare har inte heller kunnat jobba ute på gatorna. Fastän inkomsterna i hemlandet minskade, minskade också utgifterna på grund av färre resor. Vi klarade oss genom 2020 utan någon jätteförlust.
Pandemiåret har gläntat på nya dörrar för oss. Nu och i fortsättningen måste vi kunna utvecklas och tänka på hur vi kan utnyttja digitaliseringen i vårt arbete. I framtiden kommer en stor del av vår utbildningsverksamhet att flyttas bort från fysiska byggnader. Till exempel i Afrika behövs enorma mängder utbildningsplatser i framtiden. Digital undervisning kunde vara en lösning. Faktum är att vårt arbete inte kommer att fortsätta som innan pandemin. Vi måste fundera på hur vi i fortsättningen kan plocka ut de bästa bitarna av det vi lärt oss under pandemitiden.
Som verksamhetsledare hoppas jag att vi snart kan besegra den här pandemin och att återhämtningen kan inledas. Efter pandemin fokuserar vårt arbete allt starkare på hållbar utveckling. Vi fortsätter arbeta för utbildning, fred, utkomst och jämlikhet. En lärdom av distansarbetet är att vi kan göra allt större miljögärningar. När vi reser gör vi det med en tydligare plan än tidigare.
Fastän året varit tufft har det varit en stor framgång för oss på Kyrkans Utlandshjälp. Allt tack vare våra anställda, förtroendevalda och volontärer. Ni är vår största resurs och möjliggör att vi kan verka där behovet av hjälp är som störst.
Ni är också den bästa mätaren för kvalitet och förtroende i vår verksamhet. Vi har utvecklat verksamheten och tack vare det har också finansieringen ökat. Pandemin lärde oss det allra viktigaste: när alla pusselbitar passar ihop kan man bygga en fungerande helhet.
Jouni Hemberg, verksamhetsledare
Den här texten publicerades ursprungligen som förordet till vår Årsberättelse 2020 som nyligen kom ut. Vill du veta mer om vad vi gjorde?
