Pengar och män avgör flickors och kvinnors ställning i Nepal – eller hur, Deepika Naidu?
Deepika Naidu är Kyrkans Utlandshjälps expert i Nepal och arbetar bland annat med att stödja kvinnors rättigheter i lokalsamhällen. Redaktionen förhörde Naidu om påståenden som hon stöter på i sitt arbete varje vecka.
Text: Erik Nyström
Foto: Dibya Karki
Översättning: Sonja Vuori
Du gör påverkansarbete på KUH:s Nepal-kontor i Kathmandu. Du är infödd stadsbo, men det bästa med ditt jobb är att besöka landsbygden.
Ja. Det mest givande med det här jobbet är att träffa de människor jag arbetar med. Det bästa är att se framsteg, oavsett hur små de är. Stora förändringar tar tid, men att livet förändras för till exempel bara en familj kan ha en enorm inverkan på ett hela lokalsamhället. Att bevittna utveckling stärker ytterligare min motivation och känslan av att vara i rätt bransch.
Det bästa sättet att påverka är att låta en extern konsult komma in och tala om hur människor ska leva och tänka.
Vi går inte in i samhällen för att dela med oss av vårt eget perspektiv, utan stöder genom till exempel specifik utbildning i ämnen som är relevanta för samhället. Vi involverar alla: kvinnor och män, oavsett kast eller andra sociala uppdelningar. För många är det viktigaste att få information om sina rättigheter så att de kan säga ifrån och påverka saker.
Pengar löser problemen med barnäktenskap.
Familjer som lever i fattigdom går ofta med på barnäktenskap eftersom det överför ansvaret för flickan till mannen. Sonens familj får i sin tur en hemgift. Jag har hört hjärtskärande berättelser om hur de ekonomiska fördelarna inte har motsvarat förväntningarna. En flickas familj kunde trots sina löften inte förse pojkens familj med en motorcykel, och som hämnd brändes flickan levande. Beslut om att gifta bort barn är antingen desperata val eller en vana som är djupt rotad i samhällena. I allmänhet bryr sig föräldrarna om sina barn. Barnäktenskap kan förhindras genom att man ökar medvetenheten om hur skadliga de är och genom att man stöder vuxnas försörjning och barnens skolgång.
Vissa skadliga traditioner, som chaupadi, är omöjliga att helt stoppa.
Under chaupadi är en flicka eller kvinna instängd i ett skjul under sin menstruation. Hon får inte röra vatten, mat eller andra dagliga förnödenheter utanför skjulet. Hon är helt beroende av andra. Anledningen till denna sedvänja är vanligtvis att ”man har man alltid gjort så”. Genom att öka medvetenheten förändras seden långsamt. Jag tror inte att det är omöjligt att bryta seden, men det kommer inte att ske över en natt.
Det är männens ansvar att få slut på könsbaserat våld.
Det kan inte vara enbart männens ansvar. Jag har under lång tid arbetat för kvinnors rättigheter. Nepalesiska kvinnor lämnar sällan sina hem och är kanske inte ens medvetna om att de utsätts för våld i hemmet. Jag har till och med hört kvinnor tro att om en man inte använder våld i hemmet så älskar han inte sin fru. Våldet kan ha pågått i generationer. Både kvinnor och män behöver veta att våld är fel. Kvinnor måste kunna prata om det med andra kvinnor och bilda en enad röst mot könsrelaterat våld.
1. OSYNLIGT ARBETE. Alla kvinnor arbetar, men för allt arbete utbetalas inte lön. Traditionellt räknas endast vinstbringande arbete som arbete. Osynligt och därför ofta oavlönat arbete som görs i hemmen och utanför den officiella ekonomin hamnar utanför de ramarna. Globalt gör kvinnor 75 procent av det oavlönade arbetet och använder tre till sex timmar av dagen för det. En stor del av det osynliga arbetet är vårdarbete, alltså att ta hand om barn, sjuka och gamla i hemmet.
2. UTBILDNING. I världen finns 130 miljoner 6–17-åriga flickor som inte får gå i skola. Flickornas skolgång kan bli på hälft om familjen behöver dem som hemhjälp eller för att lönearbeta. Skolgången kan också avbrytas på grund av mens eller giftermål.
3. MENSEN orsakar diskriminering. Till exempel i Nepal begränsas kvinnors liv och deltagande i familjens och samhällets verksamhet under mensen. I Rohingya-samhället får flickor enligt tradition inte ha något att göra med några andra män eller pojkar än de som tillhör den egna familjen efter att flickorna fått mens. Efter att mensen börjar gifts många bort och de slutar i skolan.
4. MENSFATTIGDOM. Bristen på mensskydd orsakar många problem. På till exempel flyktingläger finns det knappt med ordentliga mensskydd eller så är de för dyra. Om man inte har mensskydd eller inte kan byta dem säkert i skolan stannar flickorna hemma. Upprepad frånvaro leder ofta till avbruten skolgång.
5. TOALETTER är en del av allas vardag och många av världens kvinnor letar dagligen efter en säker toalett. Enligt FN har en tredjedel av kvinnorna inte tillgång till en säker toalett. En säker toalett, där man också kan tvätta sig, är särskilt viktig under mensen. En låsbar dörr behövs för att man ska få vara i fred, men också för att osäkra toalettutrymmen utgör en risk för trakasserier och sexuellt våld mot kvinnor.
6. I ARBETSLIVET försvagas kvinnors ställning av traditionella roller och modeller. Situationen underlättas inte av allt det osynliga vårdarbetet som vilar på kvinnors axlar. Det arbetet borde göras av någon annan om kvinnor lönearbetar. Forskning visar att dagvård som finansieras med offentliga medel ökar kvinnors lönearbete. Eget arbete och egen lön ökar möjligheten att påverka både det egna livet men också samhället i större utsträckning.
7. VÅLD SOM RIKTAR SIG MOT KVINNOR är en grov kränkning av mänskliga rättigheter och ett beklagligt vanligt fenomen. Inte ens hemmet är en säker plats för kvinnor. En tredjedel av världens kvinnor rapporterar att de upplevt våld i en nära relation. 38 procent av morden på kvinnor begås av den egna maken.
8. KATASTROFSITUATIONER försvagar ytterligare situationen för de allra sköraste. Konflikter och krig ökar misshandel i äktenskap och sexuellt våld mot kvinnor. Till exempel under det undantagstillstånd som coronaviruset orsakat har man rapporterat om ökat våld mot kvinnor i de länder där Kyrkans Utlandshjälp är verksamt. På grund av att människors fria rörlighet har begränsats samtidigt som hälsovårdstjänsterna är överbelastade är det svårt för kvinnor att ta del av tjänster kring sexualfrågor och reproduktionshälsa. Det här kan synas som icke-önskade graviditeter i framtiden.
9. OJÄMN MAKTFÖRDELNING. Runtom i världen är det män som är i majoritet i beslutande organ. Forskning visar att kvinnor mer sannolikt beaktar kvinnofrågor, familjepolitik, utbildning och vård. Att kvinnor är i minoritet bland beslutsfattare påverkar alltså alla dessa saker. Kvinnors inflytande försvagas också av att de inte är med i de icke-officiella manliga nätverken som kan ha förvånansvärt mycket makt.
10. YTTERLIGARE KOMPLIKATIONER. Eftersom kvinnors utgångsläge är att de inte är lika jämställda som män försvagas deras ställning ytterligare av funktionsnedsättning, ålder, fattigdom eller sexuell läggning. Till exempel i katastrofer och konflikter är kvinnor med funktionsnedsättningar speciellt utsatta för diskriminering och våld. De har också svårare att ta del av tjänster som kunde hjälpa dem. Gamla, kvinnor med funktionsnedsättningar eller fattiga kvinnor är ofta beroende av andras hjälp, vilket utsätter dem för risken att bli utnyttjade av andra.
+1 KYRKANS UTLÄNDSHJÄLP (KUH) Kyrkans Utlandshjälp och Kvinnobanken jobbar för att förverkliga kvinnors rättigheter genom att stöda kvinnors utbildning och utkomst i u-länder. Kyrkans Utlandshjälp stöder kvinnors utkomst via projekt där man erbjuder utbildningar i att starta eget företag, marknadsföring och ekonomi. En central del av projekten handlar om att grunda andelslag och spargrupper. Andelslagen stöder sina medlemmar i företagsverksamhet och sparande.
Verksamheten stöder förverkligandet av kvinnors rättigheter också på andra sätt. Genom att delta i andelslagets verksamhet och beslutsfattande stärks kvinnornas ställning i samhället och det ger dem mod att delta i beslutsfattandet också i större utsträckning. Andelslagsverksamheten försvarar kvinnors rättigheter bland annat genom att erbjuda lösningar och sätt att ingripa i våld i hemmen och annat våld som kvinnor upplever.
Flickors utbildning är ett av de bästa sätten att satsa på en hållbar utveckling. Utbildade kvinnor utbildar med större sannolikhet även sina egna barn. Skolgång möjliggör att man kan försörja sig själv och leva ett självständigt liv.
Källa: Caroline Criado Perez (2019): Osynliga kvinnor, World Health Organisation, Plan International
Text: Noora Pohjanheimo
Bilder: Carla Ladau
Syrien/Uganda.
Enligt uppskattningar finns det över 80 miljoner lärare i världen. Av dem är över hälften kvinnor. De är vardagshjältar vars dagar fylls av utmaningar.
I Syrien som befinner sig mitt i ett krig lockar lärarna barnen till klassrummen och hjälper dem att glömma verkligheten som väntar utanför skolan – ens för en stund.
Å andra sidan är en yrkeskunnig lärare barnets port in i samhället. I ugandiska skolor öppnas världen upp när både läraren och eleven kan teckenspråk.
Skolan borde vara en säker plats att växa på, men så är det inte alltid. Nätverket GCPEA som skyddar utbildning rapporterar att det under åren 2015–2019 gjordes åtminstone 11 000 attacker mot skolor. Med attacker avses till exempel bombningar, kidnappningar och sexuellt våld som riktas mot skolelever eller personal. Hotet om attackerna är verkligt också i Syrien där man levt mitt i ett krig i snart 10 år.
Under det senaste året har utbildningen stått inför nya utmaningar. Enligt experter kan skolstängningar som orsakats av pandemin ha långtgående effekter på en hel generation. När skolorna väl öppnar har man mycket att ta ikapp, samtidigt som det finns många praktiska utmaningar kring det nya normala.
I den här artikeln delar tre lärare med sig av sin historia. En av dem oroar sig för barnen som fryser i skolan, en annan möter misstankar på grund av sin ålder och sitt kön, den tredje hoppas på mer resurser framförallt för specialundervisningen. Trots utmaningarna tänker alla tre att är inne på rätt spår med sitt läraryrke.
Amnesty International, Kyrkans Utlandshjälp och Finlands Röda Kors förenar sina krafter för ett rättvisare Finland i kampanjen Människor emellan, som startar 11.2. I Finland finns det lika många berättelser som det finns människor. Fastän våra berättelser är olika, är de ändå mycket lika – minnen, känslor och erfarenheter som berör oss alla.
Det centrala i kampanjen Människor emellan är att mötas och att lära obekanta människor. Människorna uppmuntras till möten både ansikte mot ansikte och på nätet.
Organisationerna bakom kampanjen Amnesty International, Kyrkans Utlandshjälp och Finlands Röda Kors anser att kampanjen svarar mot ett tydligt samhälleligt behov. I sin bästa form kan mötena bidra till att minska ensamhet, utslagning och hatretorik.
”I vårt samhälle kommer ensamheten till uttryck i avsaknad av möten och i en känsla av otrygghet. Det skulle vara viktigt att diskutera hur vi kan öka mötena med och respekten för varandra. Jag tror att vi genom att lära oss att lyssna på varandra ser varandra som människor med alla våra tankar, erfarenheter, glädjeämnen och rädslor”, berättar Finlands Röda Kors generalsekreterare Kristiina Kumpula.
På möteskaféerna hör och hörs alla
Under våren 2019 ordnas på sex olika orter Människor emellan-möteskaféer, där stämningen är varm och där man under ledning kan dela berättelser ur sitt liv med obekanta människor. Kaféerna ordnas i samarbete med berättare från teatergruppen Story Sharing Universum. De har också själva många olika slags berättelser att dela, för en del av dem har kommit till Finland som asylsökande, en del till exempel på grund av studier eller kärlek.
Vid samtalen lyssnar och respekterar man de andra, men om man vill, blir man också själv hörd. Detta leder i sin bästa form till att deltagarna, inspirerade av betydelsefulla möten, förmedlar budskapet om många röster och respekt för andra vidare både till sin egen vardag och till debatten och beslutsfattandet i samhället.
”Finlands välfärdssamhälle har byggts upp genom att arbeta gemensamt. Med den här kampanjen vill vi ge en röst även åt dem, vars röst i allmänhet inte hörs. Genom att möta en annan människa med respekt och utan förhandsantaganden och genom att lyssna på ett äkta sätt kan vi bygga upp en mera jämställd värld”, säger verksamhetsledaren för Kyrkans Utlandshjälp Jouni Hemberg.
Beslutsfattarnas och samhällsdebattens betydelse framhävs också inför vårens riksdagsval. Verksamhetsledaren för Amnesty Internationals Finlandsavdelning Frank Johansson anser att respektfulla möten har stor betydelse inför valet:
”Speciellt vill jag utmana kandidaterna i riksdagsvalet till att möta människor, som påverkas av deras beslut. Jag hoppas att de träffar till exempel människor som fått skydd i Finland, som saknar sina närmaste och som inte fastän de gör sitt yttersta klarar av att förtjäna ihop den summa som krävs för att få familjen till Finland”, uppmanar Johansson.
Man kan delta ansikte mot ansikte och på nätet
I Människor emellan-kampanjens mötesutmaning kan man delta förutom på kaféerna också i den egna vardagen både ansikte mot ansikte och på nätet. Kampanjen utmanar alla finländare att möta för dem obekanta människor med olika bakgrund.
För att göra utmaningen enklare har ett möteskort utarbetats, vilket gör det lättare att dela berättelser och erfarenheter. På nätet kan man delta i kampanjen genom att dela uppdateringar om egna betydelsefulla möten på sociala medier med hashtaggen #manniskoremellan.
Kampanjens första möteskafé ordnas i Helsingfors stadsmuseums aula (Alexandersgatan 16) 15.2 med början klockan 18. Kaféer ordnas under våren också i S:t Michel, Jyväskylä, Kuopio, Karleby och Uleåborg.
vainihmisia.fi/sv
Ytterligare upplysningar:
Jouni Hemberg, verksamhetsledare, Kyrkans Utlandshjälp, jouni.hemberg@kua.fi, tfn 050 325 9579
Mirva Helenius, kampanjchef, info@vainihmisia.fi, tfn 040 620 8192