Hunger är ett brutalt vapen – krigen i Ukraina, Sudan och Gaza undergräver avsevärt den globala livsmedelstryggheten
Mat får inte användas som vapen i krig, men ändå påverkar konflikter människors tillgång till tillräcklig och näringsriktig mat. Under de senaste åren har världen bevittnat ett ovanligt fenomen vid sidan av de lokala utmaningarna: kriget i Ukraina, som nu är inne på sitt tredje år, har påverkat livsmedelstryggheten i hela världen.
Text: Ulriikka Myöhänen Översättning: Sonja Vuori
Avgörande förbindelser för mathjälp till norra Gaza är avskurna. Svält förekommer nästan överallt i det krigshärjade Sudan. Ryska missiler attackerade två spannmålsfartyg på Svarta havet.
Rubrikerna är plock ur internationella mediers och FN-organs nyheter i september-oktober 2024. En snabb blick på nyheterna avslöjar direkt några viktiga fakta.
För det första påverkar krig alltid matförsörjningen för vanliga människor. För det andra är mat och kontrollen över resurser kopplade till mat även i dagens krig det vapen som påverkar civilbefolkningen mest.
De handlingar som ligger bakom nyhetsrubrikerna – bombningar, förstörelse av jordbruksmark och vattenresurser samt sabotage av livsmedelstransporter med mera – är fruktansvärda inte bara för de civila som uthärdar mitt i konflikterna, utan också för att de allvarligt undergräver världsordningen som baserar sig på internationella regler.
Internationell humanitär rätt betraktas som krigsföringens regler. Dessa stipulerar bland annat att det är absolut förbjudet att svälta ihjäl civila som en metod för krigföring. Det är också förbjudet att attackera sådana mål som är avgörande för civilbefolkningens överlevnad. Dessa kan vara livsmedel, sädesfält, grödor, boskap, vattenförsörjning och bevattningssystem.
Krigets regler bryts hela tiden. Ännu idag, år 2024, lever vi i en värld där barn dör av svält, missiler och raketer förstör livsmedelslager och mathjälp inte når fram till civila som lever i misär.
I utvecklingsregioner utkämpas krig ofta i områden som redan lider av brist på mat och försörjningsmöjligheter, till exempel brist på betesmark och odlingsbar mark. Mat och tvister kring mat kan alltså vara både verktyg för krigföring och orsaken bakom konflikter.
RÄTTEN TILL MAT är varje människas rättighet.
Enligt världslivsmedelsmötet som hölls år 1996 uppnås livsmedelstrygghet när ”alla människor vid alla tidpunkter har fysisk och ekonomisk tillgång till tillräckligt med säker och näringsrik mat för att tillgodose sina kostbehov och preferenser och för att leva ett aktivt och hälsosamt liv”.
Det finns fyra huvuddimensioner för livsmedelstrygghet. Mat måste finnas tillgänglig: den måste växa på åkrarna och finnas i lager. För att uppnå livsmedelstrygghet måste individen också komma åt maten. Med andra ord måste hen kunna köpa eller producera mat för egna och familjens behov.
Förutom att maten ska vara tillgänglig, måste den vara näringsrik och varierad så att den tillgodoser individens behov av energi och näringsämnen. Den fjärde dimensionen är livsmedelstrygghetens stabilitet eller varaktighet. Näringsrik mat av god kvalitet måste finnas tillgänglig från dag till dag och människor måste ha tillgång till den för att en individ ska anses uppnå livsmedelstrygghet. Politisk instabilitet, extrema väderförhållanden, stigande priser och arbetslöshet kan alla påverka stabiliteten kring livsmedelstryggheten.
Vid sidan av de fyra huvuddimensionerna för livsmedelstrygghet finns ytterligare två viktiga aspekter. Dessa är att människor ska ha möjlighet att bestämma vilken typ av mat de äter och hur den till exempel produceras och bearbetas, samt att livsmedelssystemen också måste vara långsiktigt hållbara både ekonomiskt, socialt och miljömässigt.
I DAG uppnås inte livsmedelstryggheten för alla ens i den utsträckning att det överhuvudtaget skulle finnas mat tillgänglig. Enligt en färsk rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) om global livsmedelstrygghet och näring led en av elva människor i världen och en av fem på den afrikanska kontinenten av hunger år 2023 – detta trots att världen producerar mer mat än vad människor hinner äta.
Man har beräknat att minst en femtedel eller till och med en tredjedel av den mat som produceras slängs. I de rika länderna köper man för mycket mat och äter inte upp den. I de fattigaste länderna går mat till spillo redan vid skördetiden på grund av brist på lagringsmöjligheter och marknad.
De senaste åren har varit exceptionella ur den försämrade globala livsmedelstrygghetens synvinkel. Det beror på coronapandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina.
Coronaviruset började i december 2019 spridas i världen från den kinesiska staden Wuhan. Våren 2020 stängde sjukdomen, som växt till en pandemi, länders gränser och begränsade kraftigt kontakter mellan människor samt det dagliga livet.
Pandemin hade konsekvenser för kost, livsmedelstrygghet och livsmedelssystem, alltså för hela kedjan av produktion, bearbetning, distribution och konsumtion av livsmedel.
Pandemin påverkade också i hög grad livsmedelskedjorna, det vill säga hur råvaror når våra bord genom processering, hantering, distribution och försäljning. På grund av nedstängningarna och restriktionerna under pandemin, och på grund av att de som arbetade inom sektorn blev sjuka, var effekterna globala.
Pandemin tvingade också människor att ändra på sina matvanor, då informella marknadsplatser i speciellt utvecklingsländer, där familjer köpte grönsaker till låga priser, stängdes på grund av samlingsrestriktioner. Sociala program som hjälper fattiga kunde inte fortsätta erbjuda mathjälp på samma sätt som tidigare.
Många förlorade sina försörjningsmöjligheter, vilket innebar att familjerna hade mindre pengar att köpa mat med. Samtidigt steg livsmedelspriserna avsevärt i takt med att pandemin fortskred.
I fattigare länder köper man i stället för ett färdigt påsbröd en stor säck med själva råvaran, spannmålet, som man därhemma mal till mjöl för kanske en hel månads behov. Priset på vete på världsmarknaden återspeglas mer akut i de månatliga utgifterna för en låginkomstfamilj, och även i priset på deras frukostbröd, än vad det gör hos oss.
Illustration: Julia Tavast
ÅR 2022 drabbades världen av en ny global kris, som denna gång började på den europeiska kontinenten. Om vi inte visste det förut, så har Rysslands angreppskrig mot Ukraina slutligen bevisat hur sammanlänkad vår värld är.
Ukraina är ett stort europeiskt spannmålscentrum, vars jordbruksprodukter under de senaste åren har hittat till matbord runt om i världen. Ukraina ligger vid Svarta havet, över vilket betydande mängder spannmål, matolja och gödningsmedel har passerat ut i världen.
När kriget bröt ut blockerade ryska örlogsfartyg i Svarta havet ukrainska hamnar och stängde därmed handelsvägar. Energi- och bränslepriserna steg. Ukrainas livsmedelsexport till världen drabbades hårt innan transporterna över Svarta havet delvis kunde återställas och man hittade alternativa vägar för ukrainska jordbruksprodukter genom europeiska länder.
Ukrainarna har förlorat bördig jordbruksmark till angriparna och åkrarna har blivit minfält. Själva fälten och grödorna som växte på dem har på vissa ställen förstörts fullständigt. De som fortfarande bedriver jordbruk kämpar för att kunna odla mitt under brinnande krig. Elektricitet är en bristvara på grund av de ständiga attackerna mot energiinfrastrukturen.
Transporterna av livsmedel från gårdarna till de internationella konsumenterna har försvårats avsevärt av stängda handelsvägar, fortsatta säkerhetshot och ökade transportkostnader.
Kriget i Ukraina och dess inverkan på livsmedelstryggheten har känts av i hela världen, från Centralamerika till Mellanöstern och Asien. Kriget ledde till att livsmedelspriserna i världen nådde rekordhöga nivåer i mars 2022, men har sedan dess fallit till de nivåer som rådde under pandemin.
Coronapandemin och kriget i Ukraina har återspeglats vid middagsborden runt om i världen. Men betänk detta: ofta köper finländare sitt bröd i en påse i affären. Brödet är högprocessat och dess pris består av andelar som går till producenten, livsmedelsindustrin och återförsäljaren samt av mervärdesskatten. I slutändan är andelen råvara – och dess prisförändring till följd av den globala marknaden – bara en liten vardagskostnad i våra frukostsmörgåsar.
TROTS KRIGETS regler har Ryssland i Ukraina många gånger, med kraft och under en lång tid använt mat som ett medel för kriget.
Kriget i Ukraina har pågått i nästan tre år och ändå fortsätter attackerna mot spannmålsfartyg, spannmålslager och livsmedelsproduktion. Även om marknaden åtminstone delvis har lyckats kompensera för bristen på ukrainska produkter på världsmarknaden, har kriget redan långsiktiga konsekvenser för livsmedelstryggheten – och kommer att fortsätta att ha det.
Allra hårdast har konsekvenserna drabbat dem som redan var hungriga. I takt med att priserna har stigit har organisationer också fått mindre resurser för livsmedelsbistånd. Detta innebär att allt färre av de familjer som är beroende av mathjälp i världens kriser får tillräckligt med mat på tallriken.
FAO förutspår att upp till 600 miljoner människor kommer att vara kroniskt undernärda år 2030. Om det inte hade varit för coronapandemin och kriget i Ukraina skulle det finnas upp till 119 miljoner färre undernärda människor år 2030. Enbart kriget i Ukraina påverkar prognosen för 23 miljoner människor. Kronisk undernäring drabbar Afrika hårdast, där människor redan lever i ett tillstånd av till och med hungersnöd.
Illustration: Julia Tavast
DE SENASTE ÅREN har inneburit turbulens för livmedelstryggheten på ett övergripande plan, men det finns också många regionala och lokala kriser som påtagligt undergräver den.
Den svåraste av dessa har fått allra minst uppmärksamhet. Mer än hälften av befolkningen i Sudan, som år 2023 hamnade i inbördeskrig – alltså 25 miljoner människor – lider av akut brist på livsmedelstrygghet.
Hungersnöd har redan utlysts i norra Darfurregionen, där även lägret för 500 000 interna flyktingar ligger. Internationella organisationer är överens om att hunger för närvarande är den främsta orsaken till lidande bland civila sudaneser.
Även i Sudan använder de stridande partnerna hunger som ett vapen i kriget. Enligt rapporter destabiliserar parterna i konflikten allvarligt livsmedelssystemen, orsakar massmigration och förstör systematiskt försörjningsmöjligheter. De hindrar också livsmedelsbistånd från att nå motståndarnas områden.
Situationen är också mycket allvarlig i Gaza, där civilbefolkningen inte får tillräckligt med mat på grund av kontinuerliga flyganfall. Israel begränsar också kraftigt tillförseln av tillräcklig mathjälp till området.
Dessutom finns det rapporter om plundring av den mathjälp som har nått Gazaremsan. Israel skyller plundringen på Hamas, den islamistiska extremistorganisation som styr Gaza. De nuvarande svårigheterna med att organisera mathjälpen beror också på att Gaza är under ständiga bombningar och evakueringsorder och att lagring och distribution av livsmedel inte kan organiseras på ett säkert sätt.
Det har länge varit känt att livmedelstryggheten är akut hotad i Gaza och att situationen snart kan övergå i regelrätt hungersnöd. I oktober 2024 är tre fjärdedelar av befolkningen i Gazaremsan helt beroende av mathjälp, den knappa odlingsmarken har förstörts av bombningar och den lilla mängd livsmedel som finns på marknaden är på grund av läget mycket dyr.
VÄRDLSLIVSMEDELSPROGRAMMETuppskattar att det nu finns akut hungriga människor i hela 71 länder.
Allvarligast är situationen i Sudan och Gaza, men folk hungrar också i länder som Sydsudan och Mali. Hungerkrisen har också förvärrats i Somalia, som först drabbats av en historiskt lång torka och sedan av regn som orsakat förödande översvämningar i landet.
Utöver konflikter och ekonomiska chocker är klimatförändringarna en viktig bidragande orsak till den osäkra livsmedelstryggheten. Konflikter, brist på försörjningsmöjligheter och ett förändrat klimat tvingar i sin tur människor att lämna sina hem. Den onda cirkeln är fullbordad, eftersom flyktingskap också bidrar avsevärt till bristande livsmedelstrygghet.
Så vad kan man då göra för att alla ska ha bröd på tallriken i framtiden? Kvalificerade gissningar understryker vikten av samarbete mellan regeringar, finansinstitut, den privata sektorn och den tredje sektorn inom det humanitära arbetet och utvecklingsarbetet för att förbättra livsmedelstryggheten.
Politikens och diplomatins roll är central när det gäller att få slut på de krig som har en förödande inverkan på civilbefolkningens liv. De olika parterna måste förbinda sig att respektera den internationella humanitära rätten, som förbjuder attacker mot mat och civila.
När dammet har lagt sig på slagfälten är det dags att blicka framåt och se hur människor kan återgå till sina odlingar för att producera mat och förtjäna sitt uppehälle.
Källor: Artikeln bygger på ett flertal tillkännagivanden från Världslivsmedelsprogrammet och OHCHR samt på deras webbsidor, på FAO:s rapport The State of Food Security and Nutrition in the World 2024, regionala IPC-rapporter om livsmedelstryggheten och på rapporten Impacts of COVID-19 on food security and nutrition. Dessutom intervjuades Kaisa Karttu, professor i arbetsliv vid Helsingfors universitet med inriktning på livsmedelsförsörjning, för artikeln.
10+1 saker att veta om livsmedelstrygghet och klimatförändringar
Vad vi äter är en av de största bidragande orsakerna till klimatförändringen, tillsammans med användningen av fossila bränslen och avskogning. Klimatförändringen utgör både ett direkt och indirekt hot mot livsmedelstryggheten nästan överallt i världen. Det finns dock mycket som kan göras för att förbättra situationen.
Livsmedelsproduktion och distribution påverkas bland annat av förändringar i temperatur och nederbörd, av att stormar och andra extrema väderhändelser inträffar oftare, av stigande havsnivåer, av mer frekventa sjukdomsutbrott samt av att det finns färre pollinatörer och fler insekter som äter upp skördar. Effekterna på livsmedelstryggheten är flerdimensionella, vilket gör det omöjligt att med säkerhet förutse konsekvenserna.
2 Livsmedelstryggheten vacklar.
Livsmedelstryggheten är i ordning när alla människor – även kommande generationer – har tillgång till tillräckligt med säker och näringsrik mat varje dag. Klimatförändringar kan till exempel påverka tillgången på livsmedel på marknaden och minska individers tillgång till mat. Dessutom kan klimatförändringar påverka matens kvalitet.
3 Extremväder ökar otryggheten.
Enligt den globala rapporten om livsmedelskriser upplevde nästan 282 miljoner människor i nästan 60 länder år 2023 akut brist på livsmedelstrygghet. Även om de underliggande faktorerna är många och ömsesidigt förstärkande, uppskattar rapporten att extrema väderförhållanden var orsaken till den bristande livsmedelstryggheten i 18 länder, för cirka 72 miljoner människor. Andra faktorer som bidrar till otryggheten är instabilitet, konflikter och ekonomiska kriser.
4 Den onda cirkeln förstärks.
Eftersom ekosystem är komplexa helheter förvärrar ofta en olycklig utveckling i en del utvecklingen i andra. Värme orsakar torka, vilket i sin tur ökar behovet av bevattning, vilket påverkar vattenkvaliteten och tillgången på vatten. I vissa områden kan man tänka sig att ett varmare klimat förbättrar skördarna, men samtidigt kan det orsaka spridning av till exempel växtsjukdomar och insekter. De bekämpningsmedel som används påverkar i sin tur pollinatörerna.
5 Matbrist leder till flykt.
Klimatförändringar bryr sig inte om nationella gränser. Till exempel torka eller översvämningar kan beröva hela samhällen deras försörjningsmöjligheter, och ibland är det enda sättet att överleva att lämna hemtrakterna. De som tvingas lämna sina hem hamnar oftast i områden där det redan råder livsmedelskris. När ett stort antal människor bosätter sig i existerande samhällen, kan tvister om resurser leda till konflikter och instabilitet, vilket ytterligare undergräver livsmedelstryggheten.
6 Situationen kräver anpassning.
Det finns redan många sätt att förbättra livsmedelstryggheten, men de har glömts bort i den monokulturella högintensiva produktionen. Innovationer så som växtproteiner, vars produktion har en betydligt lägre miljöpåverkan än animalieproduktionens, finns redan på marknaden. Det kan också handla om enkla förändringar: i Kenya har vissa herdesamhällen ersatt kor med kameler, som bättre tål torka och värme.
7 Förhållandet till mat måste förändras.
Det nuvarande livsmedelssystemet i de så kallade utvecklade länderna är ohållbart. Enligt uppskattningar från FN:s jordbruks- och miljöorganisationer går mer än en tiondel av maten förlorad innan den når marknaden. Nästan en femtedel går till spillo i hushåll, restauranger och butiker. För att förbättra livsmedelstryggheten krävs därför en rejäl attitydförändring, framför allt i det globala nord, och en rättvisare fördelning av livsmedel.
8 Förändringarna kan också vara bra.
I synnerhet i den industriella animalieproduktionen finns betydande etiska och miljömässiga problem som påskyndar klimatförändringarna. En övergång till en mer växtbaserad kost skulle också vara bra för människors hälsa. Genom att till exempel återgå till traditionella konserveringsmetoder och skapa nya recept kan en planetär kost göra mycket gott för människor, andra djur och miljön – och därmed för den mänskliga artens överlevnad.
9 Lösningarna finns i naturen.
Gigantiska djurfarmer och monokulturer utsatta för skadedjur och sjukdomar, är skadliga för den biologiska mångfalden. Akroekologi, eller diversifierad livsmedelsproduktion, är ett mer hållbart alternativ ur ett markanvändnings- och biodiversitetsperspektiv. Lösningarna måste skräddarsys för varje region; det finns inget recept som fungerar överallt. Lokal livsmedelsproduktion stärker samhällen och minskar beroendet av mat producerad på annan ort.
10 Livsmedelstrygghet betyder resiliens.
Tillräcklig och näringsriktig kost är en livsviktig del av både individens och samhällets välbefinnande. Det handlar inte bara om att enbart en välnärd person kan vara en produktiv del av sitt samhälle. Bristande livsmedelstrygghet ökar den psykologiska sårbarheten. Att oroa sig för tillgången på mat påverkar ofta skolgång och arbete.
+1: KUA stöder i brytningsskeden.
Livsmedelstrygghet är starkt kopplat till Kyrkans Utlandshjälps arbete för fred, försörjning och utbildning. Hållbar livsmedelsproduktion bidrar till exempel till att förebygga konflikter. Genom att erbjuda såväl utbildning som stöd för försörjningen kan människor få bättre tillgång till hållbar och lokal livsmedelsproduktion och kost.
Källor: Intervju med Aly Cabrera, sakkunnig i klimatfrågor vid Kyrkans Utlandshjälp, IPCC:s specialrapport om klimatförändringar och mark, FAO:s och WFP:s rapport Hunger Hotspots och 2024 Global Report on Food Crises.
10+1 synvinklar som styr Kyrkans Utlandshjälps klimatarbete
Extremväder, stormar, översvämningar och till exempel den ovanliga torkan i Afrikas horn är tydliga följder av klimatförändringen.
Det förändrade klimatet leder till att miljontals människor blir utan utkomst, försvårar barnens tillgång till skola och ökar konflikter om naturresurserna. Vi listade 10+1 synvinklar som KUH försöker hålla i minnet för att minska följderna av klimatkrisen. Vårt arbete hjälper de mest utsatta människorna att anpassa sig och att bygga nytt.
1. Vi observerar miljöpåverkan
Hur påverkar vår egen verksamhet miljön, till exempel i formen av det klimatavtryck som uppstår av resor? Eller hurdana påfrestningar orsakar våra projekt för miljön, de lokala samhällena och för naturen? Använder vi oss av hållbara resurser och leveranskedjor? Alla KUH:s projekt analyseras noga. Vi strävar efter att använda oss av naturresurser och andra resurser på ett hållbart sätt. Vi har redan inkluderat observation av miljöpåverkan till en del av vår projektplanering och letar hela tiden efter nya sätt att anpassa oss till klimatkrisen.
2. Överlagd användning av resurser och landområden
KUH stödjer människors utbildning och utkomst. Det är viktigt att vårt hjälparbete, såsom stödet till jordbruk, inte äventyrar naturens mångfald och lokala ekosystem. Att restaurera gamla skolor är mer hållbart än att bygga nya. När vi bygger nytt räknar vi och analyserar noggrant vilka effekter planen och materialen har på miljön. Vi strävar efter att använda oss av redan existerande strukturer och att minska utsläpp.
3. Cirkulär ekonomi lönar sig
Våra projekt inom cirkulär ekonomi visar att ekonomisk tillväxt inte är beroende av icke-förnybara naturresurser. Även avfall kan fungera som produktionsmaterial. Tillsammans med Kvinnobanken har vi jobbat med ett innovationsprojekt i Nepal där kvinnor producerar biobränsle, kompostmylla och djurfoder av larverna till svarta soldatflugor. Larverna matas med hushålls- och jordbruksavfall.
4. Rätt till miljö är en mänsklig rättighet
Klimatgärningar är ett sätt att garantera mänskliga rättigheter. I Kenya arbetar vi tillsammans med avfallshanteringsbolaget Taka Taka Solutions. I Kvinnobankens projekt som anställer kvinnor till avfallsbranschen har man lyckats minska mängden soptippsavfall och de månatliga växthusutsläppen har minskat med 100 ton. Det motsvarar hälften av de utsläpp som uppstod i avfallshanteringen i Nyland under 2021. Soptipparna är fortfarande den största källan till metan, som är en 23-falt värre växthusgas än koldioxid. Företagets långsiktiga mål är att gå över till solenergi.
5. Förstörelse av biodiversiteten går inte att göra ogjord
I samband med klimatkrisen kan man inte ignorera andra miljöbekymmer såsom föroreningar, förstörelse av biodiversiteten samt kvävekoncentration. Vi kan anpassa oss, men miljöförstörelsen, surnande hav och att allt fler arter dör ut är utveckling som inte går att backa. Följderna kan vara katastrofala. Därför måste vi granska miljöpåverkan för alla våra projekt ur alla möjliga synvinklar.
6. Lokal kännedom är guld värt
Hållbarhet betyder olika saker för olika människor, men det kan också vara olika på olika platser. I utvecklingsfasen av våra projekt lyssnar vi på lokala samfund. Av personalen på KUH:s landskontor är 90 procent lokala proffs som förstår sig på lokala behov. Efter Idai-stormen 2019 återuppbyggde vi skolor i Mocambique. Under arbetet fick lokala sätt att förbereda sig, såsom att säkra tillgången till byggmaterial, avgörande betydelse. De lokala kunde utnyttja samma tekniker och material också för att återuppbygga sina egna hem.
7. Vi för fram de lokala rösterna
Alltför många av de mest utsatta människorna är tvungna att leva med följderna av klimatkrisen. Samma människor har påverkat orsakerna till och utvecklingen av klimatkrisen allra minst . Vårt mål är att låta deras röster höras. De har den bästa erfarenheten av och kunskapen om hur klimatpolitiken och våra handlingar borde styras. Den värsta torkan på årtionden har förstört miljontals människors liv och utkomst i Kenya och Somalia. Torkan brukar kallas för en naturkatastrof, men den orsakas av mänskliga handlingar som försnabbar klimatkrisen.
8. Biståndsarbetet styrs även av realism
I en nödsituation sparar kvicka beslut människoliv. Om vi mitt i en kris blir erbjudna att dela ut vatten i plastflaskor tar vi emot flaskorna, eftersom de kommer till användning när vi hjälper människor. Samtidigt strävar vi efter att reflektera över hur vi kan förbättra vår verksamhet och anpassa vårt biståndsarbete i nödsituationer så att det gynnar både människor och miljön.
9. Beredskap och alternativ
Katastrofer lär oss att ha bättre beredskap. På expertspråk pratar man om att öka resiliensen, alltså förmågan att stå emot och anpassa sig till påfrestningar. Vi väntar inte på att katastroferna ska slå till utan kan aktivt stoppa den med våra egna handlingar. Alternativt kan vi utveckla nya sätt att leva så att katastroferna har mindre inverkan. Vi stödjer människors möjligheter att hitta mångsidigare inkomstkällor och att utveckla flexibel utbildning.
10. Vi blickar framåt
Under de kommande åren ser vi allt oftare vilka följder klimatkrisen får. Den kommer att öka migrationen, inflationen och matbristen. KUH:s klimatstrategi anpassas enligt rådande situation. Vi verkar redan nu för att förebygga klimatkrisen och riktar blicken framåt för att vara beredda på morgondagen.
+1 Hemligt vapen för att bekämpa klimatkrisen: utbildning
Kvalitativ utbildning är ett verktyg som hjälper oss att minska följderna av klimatkrisen och skapa mer hållbara samhällen. Vi erbjuder verktyg, vårt stöd och teknik, men i slutändan är det bara samhällena själva som kan få till stånd en förändring.
Text: Aly Cabrera, Ruth Owen och Elisa Rimaila Översättning: Michaela von Kügelgen Illustration: Carla Ladau
En del av oss har mat att slänga bort, andra har nästan ingen alls. Många har mat, men inte tillräckligt näringsrik mat. Vi gjorde en lista på 10+1 saker som påverkar framtidens livsmedelsproduktion.
1. Maten räcker nog till – i teorin.
Det råder inte bara hungersnöd i världen, utan också överflöd. Den mat som produceras globalt skulle räcka till för alla, om den var rättvist fördelad. Trots att det finns enorma regionala skillnader mellan resurserna inom livsmedelsproduktion är problemet som helhet taget inte att produktionen inte räcker till, utan att vårt livsmedelssystem inte fungerar och inte är rättvist.
2. Förändrat klimat tvingar fram ändringar i livsmedelsproduktionen.
Klimatförändringen har redan orsakat långa torrperioder, stormar som är mer intensiva än tidigare och andra extrema väderfenomen, allt sådant som påverkar odlingsframgång och skördeutsikter. Därför behöver livsmedelsproduktionen både minskade utsläpp och anpassning till klimatförändringen. Livsmedelssystemet i sig ger upphov till betydande utsläpp. Därför gäller det att noga fundera hur man framöver kan minska utsläppen inom till exempel markanvändning, livsmedelstransporter och matsvinn.
3. Konflikter orsakar tomma gårdar och fat.
Kriget i Ukraina har visat hur många utvecklingsländer som är beroende av förmånligt spannmål som produceras i Ryssland och Ukraina. Konflikter stör livsmedelsproduktion, -transporter och -försäljning överallt i världen. Kvar blir ofta också odlingsmarker och den utkomst som tidigare har satt mat på bordet när våldsamheter tvingar folk att lämna sina hem. Klimatförändringen gör att resurserna blir knappare och det leder i sin tur till konflikter i framtiden.
4. Ensidig produktion är ett hot mot mångfalden.
På ungefär två tredjedelar av åkerarealen i världen odlas sammanlagt bara nio växtslag, trots att det finns tusentals växtarter som går att odla. Det effektiva lantbrukets ensidighet utarmar jordmånen och ökar risken för växtsjukdomar och skadegörare. Ett bättre alternativ är att variera mellan olika grödor och satsa på agroekologisk odling, alltså produktion som följer principerna för hållbar utveckling.
5. Stigande priser och inflation drabbar även medelklassen.
Livsmedelspriserna och inflationen har stigit så mycket att det i kombination med de höjda energipriserna gör att även medelklassen drar åt svångremmen. Situationen är en katastrof för fattiga som redan innan de nuvarande kriserna levde från måltid till måltid. Men livsmedelsjättarna och deras ägare drar nytta av situationen. Vissa tycker att man borde ingripa politiskt till exempel genom att beskatta extrem rikedom och bolagens stora vinster. Det är ändå svårt att göra, eftersom många storbolag är multinationella.
6. Mat ska vara näringsrik.
En kärnfråga för livsmedelsproduktionens framtid och hur livsmedelssystemet fungerar är matens näringsinnehåll: mat ska vara hälsosam och näringsrik. Det är inte vettigt att producera enorma mängder av samma rätter som inte enligt någon mätare är de bästa näringsmässigt. Dessutom är ohälsosam mat ofta billigare än hälsosam mat i dag. Bättre kost skulle göra oss friskare och bidra till att minska på utsläppen.
7. Mot en vegetarisk kost?
I synnerhet i de industrialiserade länderna äts det alldeles för mycket kött och animaliska produkter. En övergång till en växtbaserad kost skulle hjälpa med hälsoproblem, bidra till att sänka utsläppen och göra markanvändningen mångsidigare. Vegetarisk mat är ändå inte en lösning för precis alla situationer, för till exempel bland nomader kan djurprodukter vara den enda proteinkällan.
8. Det måste bli stopp på matsvinnet.
Nästan hälften av de frukter och grönsaker som produceras på jorden kastas bort, rapporterar FN. Det samma gäller ungefär en tredjedel av all mat. Omräknat i pengar utgör matsvinnet och mängden avfall en förlust på hundratals miljarder euro varje år. Även om vi aldrig blir av med allt matsvinn kunde man med små insatser avsevärt minska den mängd som i dag kastas bort.
9. Hatten av för det lokala.
Coronaviruspandemin och kriget i Ukraina har visat hur farligt det kan vara att vara alltför beroende av globala värdekedjor. En mångsidig livsmedelsproduktion som är mindre till formen än jätteföretagen kunde förbättra livsmedelstryggheten lokalt, skapa möjligheter att trygga biodiversitet och ge lokalsamhällen nya sätt att försörja sig.
10. Innovationer och teknologi finns redan.
Det krävs inga nya teknologiska framsteg eller helt nya metoder för att svara på de utmaningar livsmedelsproduktionen står inför: vi har redan tillgång till ett brett utbud av praktiska metoder. I stället för att söka framtidsteknologier kunde vi titta bakåt och lära oss av hur tidigare generationer odlade sina åkrar. En agroekologisk approach hjälper att stärka ett samhälles resiliens och stöder lokala odlare.
+1: Kyrkans Utlandshjälp stöder försörjning till exempel med kontantbidrag.
På många håll finns det tillgång till mat, men priserna är så höga att de fattigaste inte har råd att köpa den. Kyrkans Utlandshjälp hjälper människor som kämpar med livsmedelstrygghet till exempel genom kontantbidrag som ger familjer möjlighet att köpa livsmedel. Dessutom stöder KUH utbildning och självständig försörjning till exempel genom företagarforstran. Inom fredsarbetet bygger vi stabilare samhällen i konfliktkänsliga områden.
Intervjuobjekt och källor: Kyrkans Utlandshjälps sakkunniga inom humanitärt påverkansarbete Merja Färm, Naturresursinstitutets forskningschef och specialforskare Mila Sell, FAO:s rapporter Thinking about the future of food safety och The State of the World’s Biodiversity for Food and Agriculture, Oxfams rapport Fixing Our Food: Debunking 10 myths about the global food system and what drives hunger och CGIAR:s Global Food Policy.
Text: Anne Salomäki Översättning: Sara Torvalds Illustration: Carla Ladau
