I Syrien har flickor fått pojkarna att förbättra sina vitsord
Under årens lopp har krisen i Syrien försvunnit ur nyhetsrubrikerna trots att behovet av hjälp fortfarande är lika stort. En pojkskola i Hama som Kyrkans Utlandshjälp stöder öppnade sina dörrar för flickor. Den nya situationen utmanade såväl elever och lärare som familjer att tänka på ett nytt sätt, men deras ansträngningar bar frukt.
DE GLADA ROPEN är öronbedövande. På landsbygden i Hama i västra Syrien har ett trettiotal flickor och pojkar i åldern 11–14 år klämt in sig i ett litet klassrum.
Situationen ser vardaglig ut, fast är den sällsynt i dagens Syrien. Under närmare 12 år av krig har flickor och pojkar gått i skilda skolor. Så har det ändå inte alltid varit, försäkrar skolans ledare. Före kriget var det vanligt att flickor och pojkar satt på samma lektioner. Men under kriget har regler och praxis skärpts.
Kyrkans Utlandshjälp stöder tillsammans med EU:s humanitära bistånd en tidigare pojkskola där även flickor under år 2022 har fått undervisning. Skolan har reparerats och lärarna har fått fortbildning. Under den stödundervisning som ordnades under sommaren deltog hela 380 flickor. I dag får ett tjugotal flickor permanent undervisning i skolan.
Enligt skolans personal har klassrummen i och med reformen fyllts med glad energi och positiv konkurrens. En lärare och två elever berättar hurdant livet i ett land i krig har varit och hur experimentet med flickor och pojkar i samma klasser blev en isbrytare i samhället.
”Vad jag tänker om utbildning för flickor? Utbildning är min rätt. Att studera, att jobba och att resa är kvinnors rättigheter. Vi har precis samma rättigheter som män,” säger Foton, 14 år. Bild: Erik Nyström / KUA
“Nu har jag till och med kompisar som är pojkar”
“Vi i min familj flydde inte, vi var här i det här området under hela konflikten. Under 2018–2019 tillbringade vi ett år i skydd under vårt hus. Vi höll oss gömda 20 timmar i dygnet. Jag var 11 år och jag blev rädd när jag hörde ljudet av helikoptrar, robotar och granater. En av dem träffade vårt hus och min bror miste medvetandet. Vi hade varken el eller vatten. Min pappa hade en liten butik och vi åt upp allt som fanns i den under det året.
Min egen flickskola var stängd det året. En gång försökte min pappa föra oss till skolan till ett annat område, men det gick inte. Alla var rädda och det fanns inga lärare heller. Det året gick vi inte i skola.
Jag tänker att jag nu har det bättre än förr. Stämningen i blandskolan är glad. Tidigare, när jag gick i en flickskola, hade jag svårt att tala med pojkar. Nu har jag till och med kompisar som är pojkar. I vårt kompisgäng ingår till exempel mina skolkamrater Ahmad, Muhammad, Ali och andra. Tidigare var jag bara vän med pojkar i min släkt.
I början var min familj rädd att pojkarna i skolan skulle göra mig illa. Men den här upplevelsen har stärkt min relation till familjen. De litar på mig. De tänker att en dotter kan gå i en pojkskola och ta hand om sig själv.
Vad jag tänker om utbildning för flickor? Utbildning är min rätt. Att studera, att jobba och att resa är kvinnors rättigheter. Vi har precis samma rättigheter som män. Vår plats är inte bara hemma. Jag drömmer om att bli läkare eller ingenjör.” – eleven Foton, 14
”Vi pojkar har lärt oss självförtroende under det här experimentet. Jag hade vant mig vid att tänka att flickor är blyga,” säger Turki, 13. Bild: Erik Nyström / KUA
“På sätt och vis är de väl starka kvinnor.”
“Jag och min familj lämnade vårt hem när striderna i vårt område hade blivit riktigt häftiga. Vi flydde och vi tog ingenting med oss. Under hela konflikten var jag väldigt rädd på grund av granater och robotar. Jag kan fortfarande bli skräckslagen vid tanken på att någon ska anfalla oss.
Kyrkans Utlandshjälp ordnade repetitionsundervisning i vår skola. Ljuden av kriget hade ekat länge i mitt huvud, men aktiviteterna gav mig i alla fall något annat att tänka på och hjälpte mig att glömma hemskheterna.
Det här är min skola och tidigare var vi bara pojkar här. Vi var alla likadana på något sätt. Vi pojkar vill visa att vi är smartare än flickorna. Vi tävlar inför läraren om goda vitsord. Vi försöker vara artiga och respektfulla mot flickorna. Bland pojkar kan det bli ganska häftigt ibland, men nu finns det även flickor i klassen.
Vi pojkar har lärt oss självförtroende under det här experimentet. Jag hade vant mig vid att tänka att flickor är blyga. När de kom till vår skola märkte jag att flickor visst har självförtroende. På sätt och vis är de väl starka kvinnor.
Jag har inga problem med att fortsätta så här, alltså så att vi studerar tillsammans med flickorna. Men jag måste medge att det inte var helt enkelt ändå. Jag känner mig lite blyg. Ibland tänker jag att det skulle vara bättre om de återvände till sin skola. Men skulle jag verkligen vilja det? Nej, nej, nej! De ger oss pojkar mer studiemotivation.” – eleven Turki, 13
”Det är fint att flickor har kommit till den här skolan. I motsats till förr så har vi nu aktiviteter och undervisning som för samman pojkar och flickor”, säger läraren Najah Kasem. Bild: Erik Nyström / KUA
“Flickorna och pojkarna är nu klasskamrater, vänner och kolleger med varandra”
“Under kriget har mycket förändrats i Syrien. På många områden har reglerna glömts bort och ibland brister respekten mellan olika grupper av människor. Under krigsåren har vi gått miste om många möjligheter och trillat av den globala utvecklingen.
Vi måste reparera vårt sätt att tänka också i fråga om könsfrågor, för vi måste klara av att acceptera varandra. Det är viktigt att vi börjar driva på den förändringen har i skolan nu. Varför? Som lärare vill jag tänka att alla mina elever fortsätter till universitet. Vid universitet studerar kvinnor och män tillsammans. Det blir svårt om de här ungdomarna aldrig tidigare har gjort något tillsammans.
Kyrkans Utlandshjälp stöder tillsammans med EU:s humanitära bistånd en tidigare pojkskola där även flickor under år 2022 har fått undervisning. Skolan har reparerats och lärarna har fått fortbildning. Under den stödundervisning som ordnades under sommaren deltog hela 380 flickor. I dag får ett tjugotal flickor permanent undervisning i skolan. Bild: Erik Nyström / KUA
Det är fint att flickor har kommit till den här skolan. I motsats till förr så har vi nu aktiviteter och undervisning som för samman pojkar och flickor. Jag har märkt att de har börjat tala med varandra nu när den första stelheten har gått över. De förhåller sig normalt till varandra: de sitter bredvid varandra och lär sig tillsammans utan att behöva tolka situationen hela tiden. De är nu klasskamrater, vänner och kolleger med varandra. Isen har brustit på något sätt.
Som lärare i engelska måste jag säga att förändringen också har varit utmanande. De flickor som kom till skolan hade knappt studerat engelska alls. Jag var tvungen att ta om allt från början.
I slutändan har den här nya situationen ändå varit till stor nytta. Min erfarenhet är att flickor i allmänhet klarar sig bättre i skolan än pojkar. Den nya situationen där flickor och pojkar har samma lektioner skapar en godartad tävling mellan eleverna. Pojkarna har förbättrat sina vitsord och sin övriga skolframgång.
Utbildning är enormt viktigt när vi planerar Syriens framtid. Barn tillbringar mer tid i skolan än i sina hem. För ett barn är läraren som en förälder till. Allt börjar i skolan: vi kan påverka ett barns sätt att tänka, vi kan hjälpa hen att utveckla sin kompetens och på så sätt påverkar vi också hur Syrien utvecklas och hur återuppbyggnaden avancerar.” – läraren Najah Kasem
Text: Ulriikka Myöhänen Översättning: Sara Torvalds Foto: Erik Nyström
FN:s internationella flickdag firas för tionde gången den 11 oktober
På FN:s internationella flickdag påminns vi om att när flickor får gå i skola, är det till nytta för familjerna, lokalsamhället och hela landet. Kyrkans Utlandshjälp arbetar i Somalia för att flickor ska få gå i skola och delta i fredsarbetet.
HAWA, 16, tar inte möjligheten att gå i skola som någon självklarhet. I Somalia kan många av hennes jämnåriga bara drömma om att gå i skola. Hawa vill lära sig att prata engelska ordentligt.
”Då kan jag prata med människor av alla slag”, berättar hon för Kyrkans Utlandshjälp i sin skola i Mama Gedia.
I det fattiga och bräckliga Somalia är det svårt för många barn och unga att drömma om framtiden. Efter flera årtionden av konflikter finns det knappast någon infrastruktur kvar i landet, som också plågas av en svår och långvarig torka som hotar livsmedelssäkerheten.
I september varslade FN:s livsmedelsprogram WFP om att området hotades av hungersnöd. På grund av kriget i Ukraina har det blivit svårare att få importspannmål. Samtidigt har inflationen lett till att livsmedelspriserna ställvis mer än fördubblats, och säkerhetsläget försämras av lokala konflikter och terrorattacker. Tiotusentals människor har blivit tvungna att lämna sina hem på grund av våld eller gått miste om sin utkomst på grund av torkan, vilket har skapat en ond spiral av fattigdom.
Hawa skulle inte kunna gå i skola utan hjälp från utomstående, eftersom föräldrarna inte har råd med skolavgifterna. Tack vare stödet från Kyrkans Utlandshjälp behöver familjen inte betala för skolgången, läromaterialen eller skoldräkterna.
Hawa berättar att lärarna är hennes rollmodeller. Hon upplever att hon får uppmuntran och inspiration och högklassig undervisning av dem.
”Jag är full av energi och vill använda den här chansen att få utbildning”, berättar hon. ”När jag blir stor, vill jag jobba i en humanitär organisation.”
16-åriga Hawa anser att det är viktigt att flickor får utbildning, eftersom de med hjälp av utbildningen kan ta hand om sin egen och sina barns framtid. BILD: ISMAIL TAXTA
FN:S INTERNATIONELLA flickdag firas för tionde gången den 11 oktober. Under de senaste tio åren har man börjat fästa alltmer uppmärksamhet vid flickornas möjligheter, men fortfarande inte i tillräcklig omfattning. Klimatförändringen och coronapandemin har ökat flickornas börda ytterligare och till och med fört utvecklingen ett par steg bakåt.
Enligt FN utvecklar svårigheterna ändå kreativiteten, resiliensen och ihärdigheten. På temadagens webbplats berättar organisationen att flera hundra miljoner flickor gång på gång visat att de kan vara drivande krafter för utvecklingen i sina samhällen, alla till nytta, bara de får de nödvändiga kunskaperna och färdigheterna – och en chans.
Kyrkans Utlandshjälp vill främja flickornas möjligheter att skaffa utbildning bland annat genom att dela ut skoldräkter och -tillbehör till de mest utsatta, stödja föräldrarnas utkomst och ge upplysning, samt genom att bygga skolor och klassrum och skaffa möbler och undervisningsmaterial till dem.
”Det råder ett enormt behov inom utbildningssektorn i Somalia, med början i lärarnas utbildningsnivå och i skolornas läge och tillräcklighet”, säger Ikali Karvinen, Kyrkans Utlandshjälps landschef i Somalia. ”Skolorna är i dåligt skick, undervisningsgrupperna för stora och lärarna bristfälligt utbildade.”
Även om många klassrum är fullsatta med elever, är problemet enligt Karvinen att många barn ändå avbryter sin skolgång. Fattigdom är den vanligaste orsaken: barnen måste hjälpa till med familjens försörjning redan när de är små.
En elev läser en lärobok i naturvetenskaper som berättar bland annat om hur man använder vatten sparsamt. I sitt finger har eleven en anordning som muslimer använder dagligen för att göra det lättare att räkna bönerna. BILD: ISMAIL TAXTA
I DET SVÅRA läget är flickor särskilt utsatta, av många anledningar. Karvinen berättar att det finns både kulturella, traditionella och strukturella faktorer som orsakar detta. Flickornas utbildning uppskattas inte på samma sätt som pojkarnas, och man vill att flickorna hjälper med hushållsarbetet och bidrar till familjens inkomster.
Dessutom vill många familjer inte skicka flickor till skolan på grund av att skolvägen är farlig. Därför har Kyrkans Utlandshjälp också försökt hjälpa skolorna att bli trygga ställen: till exempel i Hawas skola i Mama Gedia har Kyrkans Utlandshjälp skapat en kanal som eleverna kan använda för att berätta om hotande situationer för lärarna.
En del av orsakerna som gör att flickor avbryter sin skolgång är mycket vardagliga. Karvinen säger att det kan ha stor betydelse för en flicka i puberteten om det inte finns hygienutrymmen eller egna toaletter för flickor i skolan. Därför är det viktigt att ge hälsokunskap och ordna med ändamålsenliga sanitetslokaler och till exempel sanitetsbindor till flickorna.
Enligt Karvinen är lösningen att öka lokalsamhällets kunskaper till exempel om flickornas rätt till utbildning och om utbildningens positiva följder för familjerna, samhällena och hela landet.
”Om generation efter generation avbryter sin skolgång och allt fler blir helt utan utbildning skapas det ett intellektuellt underskott i landet. Då fördjupas beroendet av utomstående hjälp och internationella organisationer både kortvarigt och på längre sikt.”
Föreståndaren Lul Mohamed Nur vill uppmuntra flickor att utbilda sig. I hennes skola finns fler flickor än pojkar som elever. BILD: ISMAIL TAXTA
LUL MOHAMED NURär en av 16-åriga Hawas rollmodeller i skolan i Mama Gedia. Föreståndaren berättar att det nu finns fler flickor än pojkar i skolan.
”Vi har nått den här situationen genom otröttliga kampanjer och genom att berätta varför det är viktigt att skicka flickor till skolan. Det verkar som om lokalsamhället tagit emot vårt budskap med en positiv attityd.”
Även ordföranden för den lokala utbildningskommittén i Mama Gedia, Abdullahi Moallin Ali, berättar att kampanjerna spelat en viktig roll för att ändra på attityderna. När familjerna får veta att skolgången är avgiftsfri och att de inte behöver betala för skoldräkterna eller läromaterialen, skickar allt fler familjer sina barn till skolan.
Abdullahi Moallin Ali, ordförande för utbildningskommittén i Mama Gedia, berättar att Kyrkans Utlandshjälp hjälper skolan bland annat genom att utbilda kommitténs medlemmar, förse elever med skoldräkter och material samt betala lärarnas löner. BILD: ISMAIL TAXTA
Det kan vara spännande för barnet att gå i skolan. Tioåriga Suleqo tycker att det är viktigt att alla barn får gå i skola oberoende av kön, och hon vill att alla föräldrar ger barnen samma möjligheteter. Ursprungligen ville denna albinoflicka inte gå i skolan själv.
”Hon stretade emot i början, men nu har hon blivit van vid skolan och gillar den”, berättar hennes mamma Hamaro Mohamed Nur.
På grund av sin albinism har Suleqo inte en särskilt bra syn. Lösningen är att flickan får sitta nära svarta tavlan, så att hon ser texten som lärarna skriver på tavlan.
”Hennes intresse för skolgången har ökat efter att hon fick en skoldräkt och läromaterial. Nu lägger min dotter ned mycket energi på sin skolgång, och hon gillar sina lärare jättemycket”, berättar modern.
Hamaro Mohamed Nur är albinoflickan Suleqos mamma. Hon har sett att dottern fått mer energi efter att flickan började i skolan. BILD: ISMAIL TAXTA
NÄR EN KRIS blir akut, hamnar de långsiktiga målen ofta i skymundan. I Somalia hotas nästan halva befolkningen, cirka sju miljoner människor, av hungersnöd.
Karvinen påminner att det internationella samfundets hjälp är ytterst viktig i krissituationer. Det gäller ändå att blicka mot framtiden med längre perspektiv.
I sitt arbete i Somalia fokuserar Kyrkans Utlandshjälp på fredsarbete, till exempel på att stödja den nationella förlikningsprocessen och införandet av inkluderande lokalförvaltning. Att främja människornas utbildning och utkomst är också en del av arbetet: I Somaliland har Kyrkans Utlandshjälp gett stöd till två yrkesläroanstalter där läroplanerna uppdaterats med studiehandledning och entreprenörsfostran som nya läroämnen. Med hjälp av stöd från Kyrkans Utlandshjälp har studerande också uppmuntrats att bli företagare.
Under coronapandemin arbetade Kyrkans Utlandshjälp för att hålla barnen i skolan till exempel genom att bygga tillfälliga undervisningslokaler i svårtillgängliga områden och utbilda lärare. I städerna Baidoa, Hudur och Elbarde har man med stöd från Kyrkans Utlandshjälp byggt 10 nya tillfälliga skollokaler och rustat upp 16 klassrum. Nästan hälften av eleverna är flickor.
Karvinen understryker att fredsarbete inte är någon isolerad ö utan en del av en vidsträckt helhet. Kyrkans Utlandshjälp har också arbetat för att främja inkluderingen särskilt av unga och kvinnor i fredsbygget bland annat genom att ordna evenemang där utslagna grupper får stiga fram, samt genom att stödja bildandet av kvinnoorganisationernas nätverk BAYWAN i sydvästra Somalia.
10-åriga Suleqo vill vara en känd ingenjör eller lärare när hon blir stor. Matematik är lätt för henne. BILD: ISMAIL TAXTA
DET FINNS HOPP också mitt bland hungersnöd, våld och otrygghet. Karvinen på Kyrkans Utlandshjälp understryker att små förändringar och förbättringar kan ha stor inverkan. Det är till exempel möjligt att göra en skola tryggare genom att bygga ett staket kring den och kontrollera vem som går genom porten.
”För många barn är skolan ett av de tryggaste ställena. När barnen är i skolan, är de trygga från att bli utnyttjade som barnarbetskraft eller rekryterade till terrororganisationer.”
Karvinen säger att när barn får gå i skola, ökar glädjen över att få lära sig deras belåtenhet med livet och inger dem framtidshopp. Ett barn som fått utbildning har också möjlighet att göra hälsosammare val i sitt liv. Därför är effekterna mycket helhetsmässiga: en friskare och bättre utbildad befolkning betyder att Somalia själv kan börja ta hand om sina tjänster, sin säkerhet och genomförandet av de mänskliga rättigheterna.
När flickor får gå i skola, kan det också bli möjligt att bryta spiralen av skadliga traditioner. Karvinen berättar att man under coronaepidemin upptäckte att stympningen av flickornas könsorgan åter började öka.
”Utbildade flickor och kvinnor spelar en avgörande roll när det gäller att kämpa mot denna sed, som är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.”
Utbildning av flickor har särskilt vidsträckta effekter.
”En utbildad kvinna vill att också hennes barn får utbildning. Det är en god spiral som vi på Kyrkans Utlandshjälp vill vara med om att stärka”, betonar Karvinen.
Ge flickor
en chans
till utbildning
Ge flickor
en chans
till utbildning
Med hjälp av din donation kan Kyrkans Utlandshjälp bl.a.:
dela ut skolmaterial och skoluniformer till barn
stöda föräldrarnas försörjning så att barnen får möjlighet att gå i skolan
upplysa föräldrarna om hur viktigt det är för deras barn att gå i skolan
bygga skolor och klassrum och skaffa svarta tavlor, skrivbord, läroböcker och läromedel för skolor
Donera med MobilePay: Donera med MobilePay till numret 25959
SMS-donation: Skicka ett SMS: FLICKA till numret 16499 (20€)
I samarbete med nätverket Somali Peace Line och ministeriet för kvinnor, mänskliga rättigheter och utveckling främjade vi kvinnors deltagande i lokala val i sydväst och staten Hirshabelle och förespråkade en kvot på 30 procent kvinnor.
ÖVER TRE DECENNIER av konflikter har lett till fattigdom i Somalia. Största delen av landets infrastruktur är förstörd och pågående politisk instabilitet och väpnade konflikter förvärrar effekterna av klimatchockerna. Kvinnorna är de som har burit de tyngsta bördorna på sina axlar.
KUH har stött statsbyggande och införandet av inkluderande lokalförvaltning i linje med programmet för nationell försoning; Wadajir-avtalet för nationellt samarbete. Tillsammans med Nätverket för religiösa och traditionella aktörer jobbade vi i nära samarbete med den somaliska staten och förbundsstaterna, lokala myndigheter, samhällen och aktörer från civilsamhället.
Under 2021 publicerade vi en ny rapport med lärdomar och bästa praxis för att stödja inkluderande lokalförvaltning, med fokus på att lobba för kvinnors, ungdomars och marginaliserade gruppers deltagande för att stödja framtida arbete med statsbyggande i Somalia. Eftersom beslutsfattandet i stor utsträckning sköts av klanerna, som män dominerar, exkluderar beslutsfattandet kvinnor, ungdomar och marginaliserade grupper. Sedan 2016 har vårt stöd resulterat i grundandet av 5 nya distriktsråd, med 16 invalda kvinnor. Utöver det har KUH utbildat mer än 700 kvinnliga ledare inom ledarskap och andra kunskapsområden.
2021 lobbade vi för kvinnors deltagande i lokala val och distriktval. I distriktet Barawe i sydvästra Somalia grundades ett nytt råd, bestående av tjugo män och sju kvinnor – och den första kvinnliga vice borgmästaren. Tjugo ungdomar (fjorton män och sex kvinnor) blev också invalda. I samarbete med nätverket Somali Peace Line och ministeriet för kvinnor, mänskliga rättigheter och utveckling främjade vi kvinnors deltagande i lokala val i sydväst och staten Hirshabelle och förespråkade en kvot på 30 procent kvinnor.
Sociala medier, radio och tv ökade kännedomen om mänskliga rättigheter samt möjligheterna att delta i politiska processer och i kommunikationsaktioner stödda av KUH. Det ledde till en medvetenhet på 98 procent om hur distriktsråd bildas, vilket å sin sida ökade kvinnors och andra marginaliserade gruppers deltagande. Att skapa inkluderande lokalförvaltning är tidskrävande och arbetsdrygt, men incitamentet är klart och tydligt – avkastningen kommer i form av fred.
