Att reparera skolor mitt under pågående krig är onödigt, eller hur, Pauliina Kemppainen?
Inför en grupp på tvåhundra förstaklassare i Uganda insåg Pauliina Kemppainen att man inte alltid kan klaga över klasstorlek. Nu svarar Kemppainen som äldre sakkunnig inom utbildning på ett knippe påståenden som dyker upp också på KUA:s sociala medier. Läs hur hon klarade av redaktionens grillning.
DU HAR en bakgrund som lärare, som volontär inom Lärare utan gränser, och du har stor internationell erfarenhet inom utbildning. Du tycker det bästa är när barn får gå i skola. Absolut. Barn har rätt att gå i skola överallt i världen, oberoende av sin bakgrund.
Kyrkans Utlandshjälp utbildar lärare. Det är viktigt för lärare fostrar nästa generation. Största delen av de barn och unga som går i skola tillbringar mer tid i skolan och med de vuxna i skolan än med sina egna föräldrar. Ju mer kompetent och bättre utbildad lärarna är, desto bättre förutsättningar har de att stöda de barn och unga som de tillbringar dagarna med.
Det allra bästa sättet att hjälpa skolelever är att förse skolor med material som häften, penaler och ABC-böcker. Material är en del av skolgången, men om det inte finns en utbildad lärare så lär inte ABC-böckerna och pennorna på egen hand ut någonting. Om jag måste välja mellan en lärare och en penna väljer jag alltid läraren.
Kyrkans Utlandshjälp reparerar skolor i konfliktområden. Det är inte så smart, för kriget kan förstöra skolorna på nytt. På åkern odlar vi säd som vi äter. Är det smart att odla säden på nytt? Jag påstår att det är det. På samma sätt är det skäl att reparera skolor, för det kommer alltid nya barn och unga som behöver skolan som stöd för sin tillväxt och utveckling.
Åtminstone i Finland klarar sig pojkar sämre än flickor i skolan. Det är konstigt att Kyrkans Utlandshjälp så starkt fokuserar på flickors utbildning. Vi fokuserar på allas utbildning. Att pojkar och unga män får gå i skola är precis lika viktigt som flickors och unga kvinnors skolgång. Ändå är utgångspunkten sämre för flickors skolgång än för pojkars: på många håll hindras flickor fortfarande från att gå i skola. Flickorna behöver en booster för att komma till samma startruta som pojkarna. Den knuffen framåt försöker vi ge flickor på ett sådant sätt att vi inte gör det svårare för pojkar att få gå i skola.
Varför utbildar ni folk utomlands? Det finns ju en massa barn och unga som skulle behöva stöd i skolan i Finland. Alla barn och unga i Finland har rätt att gå i skola på samma sätt som barn och unga i Centralafrikanska republiken, Kenya och Myanmar har rätt att gå i skola. I Finland har vi resurser och möjlighet att gå i skola även utan Kyrkans Utlandshjälp.
Det är ingen idé att utbilda folk som bor i lerhyddor utan att kunna försörja sig. Först borde man fixa de grundläggarna sakerna. Om man stiger upp i ett hus gjort av lera, tegel eller trä när man stiger upp på morgonen påverkar inte hur produktiv del av samhället man är eller vilken förmåga man har. Utbildning är en mänsklig rättighet och det första av det grundläggande som ska fixas. Utbildning ger möjlighet att försörja sig och också försörja en familj. Därför satsar vi inom Kyrkans Utlandshjälp på yrkesutbildning inom sådana områden som det finns efterfrågan på i de områden där vi verkar.
Folk utbildas alltid bara till mekaniker, snickare och frisörer inom utvecklingssamarbetet. En del av dem kommer aldrig att få jobb. Planeringen av yrkesutbildning inleds alltid med en marknadsundersökning. Då reder man ut vad det lokalt finns behov av för yrkeskunskap. Om det faktiskt är snickare som behövs så utbildas snickare – men bara så många som behövs. Vi utbildar inte tusen om behovet är tio. Vid sidan om traditionella yrken finns det nuförtiden också behov av utbildning till grafiker, fotograf och webbdesigner, alltså digitala yrken som behövs både nu och i framtiden.
KUH har delat ut kontantbidrag till familjer. Kontanta medel är viktiga och kan användas till att täcka till exempel kostnaden för skolskjuts. Kontantbidraget är en viktig biståndsform eftersom det ger en familj möjlighet att själv välja vad man vill sätta pengarna på. Det är en del av ett människovärdigt liv att man själv kan avgöra vad man behöver och kunna vara aktiv i stället för en passiv mottagare av hjälp.
I många av de skolor som KUH stöder studerar man Koranen eller Bibeln och det är ingen annan poäng med undervisningen. Vi missionerar inte. Vi strävar alltid efter att samarbeta med lokala utbildningsmyndigheter om det är etiskt möjligt och internationell lagstiftning tillåter det. Om vi byggde upp ett parallellt skolsystem så skulle det falla samman när vi reser. Om den lokala läroplanen innehåller Koranlektioner eller till exempel lektioner i anknytning till buddhistisk religion så är det vår skyldighet att också göra det möjligt att de ämnena undervisas i skolan. Vi har ingen rätt att fatta beslut om vilka religioner skolan undervisar om.
Utbildning är ett väldigt viktigt element i återuppbyggnaden av till exempel Syrien och Ukraina. Visst. Utbildning är en mänsklig rättighet, oberoende av hur situationen omkring en ser ut. Det är inte barnens och ungdomarnas fel om det är krig omkring dem. Utbildning och skolgång har en väldigt viktig roll inte bara med tanke på fostran utan också i det psykosociala stödet. Att återvända till skola och undervisning skapar och återuppbygger rutiner. Det väcker åter minnen om hur livet var före kriget och det ger ett innehåll i dagen att ha något riktigt att sysselsätta sig med. Genom yrkesutbildning strävar vi också efter att utbilda folk till yrken som speciellt behövs under återuppbyggnadstiden.
Många barn i utvecklingsländer har en alltför lång och farlig skolväg. Det skulle vara tryggare att stanna hemma. Det kan hända ett och annat på skolvägen – även i Finland. Men låter vi bli att skicka våra barn till skolan för det? Eller försöker vi göra skolvägen trygg? På samma sätt tänker folk överallt i världen och så försöker de trygga sina barns skolgång. Utbildning gör att man blir läs- och räknekunnig och då klarar man sig bättre i världen. Undersökningar visar om och om igen att det mest effektiva sättet att lyfta familjer ur fattigdom är att utbilda kvinnor. Utbildade kvinnor ser också mer sannolikt än outbildade kvinnor till att deras barn får gå i skola. Det finns risker, men är de slutligen så stora att skolgången inte skulle löna sig?
Det finländska skolsystemet är så överlägset andra att vi inte kan lära oss något alls av någon annan. Dristigt sagt! Är vi finländare som människogrupp så överlägsna alla andra att vi inte har något vi kan lära oss av någon annan överhuvudtaget? Har vi själva hittat på alla de stora skolreformer som har skapat grunden för vår framgång? Eller har vi kanhända lärt oss något någonstans, så att vi kunde göra förändringar? Själv har jag varit volontär för Lärare utan gränser i norra Uganda i ett års tid. Jag hade gått den finländska klasslärarutbildningen och jag var chockad. Tidigare hade jag klagat över att jag hade 24 elever i klassen. I norra Uganda kunde lärarna i flyktingbosättningen ha upp till 200 förstaklassare. Det tvingade mig att se läraruppgiften på ett helt nytt sätt. Det var en väldig inlärningsprocess för mig.
Text: Elisa Rimaila Översättning: Sara Torvalds Foto: Antti Yrjönen
I Syrien har flickor fått pojkarna att förbättra sina vitsord
Under årens lopp har krisen i Syrien försvunnit ur nyhetsrubrikerna trots att behovet av hjälp fortfarande är lika stort. En pojkskola i Hama som Kyrkans Utlandshjälp stöder öppnade sina dörrar för flickor. Den nya situationen utmanade såväl elever och lärare som familjer att tänka på ett nytt sätt, men deras ansträngningar bar frukt.
DE GLADA ROPEN är öronbedövande. På landsbygden i Hama i västra Syrien har ett trettiotal flickor och pojkar i åldern 11–14 år klämt in sig i ett litet klassrum.
Situationen ser vardaglig ut, fast är den sällsynt i dagens Syrien. Under närmare 12 år av krig har flickor och pojkar gått i skilda skolor. Så har det ändå inte alltid varit, försäkrar skolans ledare. Före kriget var det vanligt att flickor och pojkar satt på samma lektioner. Men under kriget har regler och praxis skärpts.
Kyrkans Utlandshjälp stöder tillsammans med EU:s humanitära bistånd en tidigare pojkskola där även flickor under år 2022 har fått undervisning. Skolan har reparerats och lärarna har fått fortbildning. Under den stödundervisning som ordnades under sommaren deltog hela 380 flickor. I dag får ett tjugotal flickor permanent undervisning i skolan.
Enligt skolans personal har klassrummen i och med reformen fyllts med glad energi och positiv konkurrens. En lärare och två elever berättar hurdant livet i ett land i krig har varit och hur experimentet med flickor och pojkar i samma klasser blev en isbrytare i samhället.
”Vad jag tänker om utbildning för flickor? Utbildning är min rätt. Att studera, att jobba och att resa är kvinnors rättigheter. Vi har precis samma rättigheter som män,” säger Foton, 14 år. Bild: Erik Nyström / KUA
“Nu har jag till och med kompisar som är pojkar”
“Vi i min familj flydde inte, vi var här i det här området under hela konflikten. Under 2018–2019 tillbringade vi ett år i skydd under vårt hus. Vi höll oss gömda 20 timmar i dygnet. Jag var 11 år och jag blev rädd när jag hörde ljudet av helikoptrar, robotar och granater. En av dem träffade vårt hus och min bror miste medvetandet. Vi hade varken el eller vatten. Min pappa hade en liten butik och vi åt upp allt som fanns i den under det året.
Min egen flickskola var stängd det året. En gång försökte min pappa föra oss till skolan till ett annat område, men det gick inte. Alla var rädda och det fanns inga lärare heller. Det året gick vi inte i skola.
Jag tänker att jag nu har det bättre än förr. Stämningen i blandskolan är glad. Tidigare, när jag gick i en flickskola, hade jag svårt att tala med pojkar. Nu har jag till och med kompisar som är pojkar. I vårt kompisgäng ingår till exempel mina skolkamrater Ahmad, Muhammad, Ali och andra. Tidigare var jag bara vän med pojkar i min släkt.
I början var min familj rädd att pojkarna i skolan skulle göra mig illa. Men den här upplevelsen har stärkt min relation till familjen. De litar på mig. De tänker att en dotter kan gå i en pojkskola och ta hand om sig själv.
Vad jag tänker om utbildning för flickor? Utbildning är min rätt. Att studera, att jobba och att resa är kvinnors rättigheter. Vi har precis samma rättigheter som män. Vår plats är inte bara hemma. Jag drömmer om att bli läkare eller ingenjör.” – eleven Foton, 14
”Vi pojkar har lärt oss självförtroende under det här experimentet. Jag hade vant mig vid att tänka att flickor är blyga,” säger Turki, 13. Bild: Erik Nyström / KUA
“På sätt och vis är de väl starka kvinnor.”
“Jag och min familj lämnade vårt hem när striderna i vårt område hade blivit riktigt häftiga. Vi flydde och vi tog ingenting med oss. Under hela konflikten var jag väldigt rädd på grund av granater och robotar. Jag kan fortfarande bli skräckslagen vid tanken på att någon ska anfalla oss.
Kyrkans Utlandshjälp ordnade repetitionsundervisning i vår skola. Ljuden av kriget hade ekat länge i mitt huvud, men aktiviteterna gav mig i alla fall något annat att tänka på och hjälpte mig att glömma hemskheterna.
Det här är min skola och tidigare var vi bara pojkar här. Vi var alla likadana på något sätt. Vi pojkar vill visa att vi är smartare än flickorna. Vi tävlar inför läraren om goda vitsord. Vi försöker vara artiga och respektfulla mot flickorna. Bland pojkar kan det bli ganska häftigt ibland, men nu finns det även flickor i klassen.
Vi pojkar har lärt oss självförtroende under det här experimentet. Jag hade vant mig vid att tänka att flickor är blyga. När de kom till vår skola märkte jag att flickor visst har självförtroende. På sätt och vis är de väl starka kvinnor.
Jag har inga problem med att fortsätta så här, alltså så att vi studerar tillsammans med flickorna. Men jag måste medge att det inte var helt enkelt ändå. Jag känner mig lite blyg. Ibland tänker jag att det skulle vara bättre om de återvände till sin skola. Men skulle jag verkligen vilja det? Nej, nej, nej! De ger oss pojkar mer studiemotivation.” – eleven Turki, 13
”Det är fint att flickor har kommit till den här skolan. I motsats till förr så har vi nu aktiviteter och undervisning som för samman pojkar och flickor”, säger läraren Najah Kasem. Bild: Erik Nyström / KUA
“Flickorna och pojkarna är nu klasskamrater, vänner och kolleger med varandra”
“Under kriget har mycket förändrats i Syrien. På många områden har reglerna glömts bort och ibland brister respekten mellan olika grupper av människor. Under krigsåren har vi gått miste om många möjligheter och trillat av den globala utvecklingen.
Vi måste reparera vårt sätt att tänka också i fråga om könsfrågor, för vi måste klara av att acceptera varandra. Det är viktigt att vi börjar driva på den förändringen har i skolan nu. Varför? Som lärare vill jag tänka att alla mina elever fortsätter till universitet. Vid universitet studerar kvinnor och män tillsammans. Det blir svårt om de här ungdomarna aldrig tidigare har gjort något tillsammans.
Kyrkans Utlandshjälp stöder tillsammans med EU:s humanitära bistånd en tidigare pojkskola där även flickor under år 2022 har fått undervisning. Skolan har reparerats och lärarna har fått fortbildning. Under den stödundervisning som ordnades under sommaren deltog hela 380 flickor. I dag får ett tjugotal flickor permanent undervisning i skolan. Bild: Erik Nyström / KUA
Det är fint att flickor har kommit till den här skolan. I motsats till förr så har vi nu aktiviteter och undervisning som för samman pojkar och flickor. Jag har märkt att de har börjat tala med varandra nu när den första stelheten har gått över. De förhåller sig normalt till varandra: de sitter bredvid varandra och lär sig tillsammans utan att behöva tolka situationen hela tiden. De är nu klasskamrater, vänner och kolleger med varandra. Isen har brustit på något sätt.
Som lärare i engelska måste jag säga att förändringen också har varit utmanande. De flickor som kom till skolan hade knappt studerat engelska alls. Jag var tvungen att ta om allt från början.
I slutändan har den här nya situationen ändå varit till stor nytta. Min erfarenhet är att flickor i allmänhet klarar sig bättre i skolan än pojkar. Den nya situationen där flickor och pojkar har samma lektioner skapar en godartad tävling mellan eleverna. Pojkarna har förbättrat sina vitsord och sin övriga skolframgång.
Utbildning är enormt viktigt när vi planerar Syriens framtid. Barn tillbringar mer tid i skolan än i sina hem. För ett barn är läraren som en förälder till. Allt börjar i skolan: vi kan påverka ett barns sätt att tänka, vi kan hjälpa hen att utveckla sin kompetens och på så sätt påverkar vi också hur Syrien utvecklas och hur återuppbyggnaden avancerar.” – läraren Najah Kasem
Text: Ulriikka Myöhänen Översättning: Sara Torvalds Foto: Erik Nyström
Mitt i krisen i Ukraina behöver barn och unga varandra
I de klubbar som Kyrkans Utlandshjälp organiserade tillsammans med den ukrainska partnerorganisationen DOCCU i somras fick ukrainska barn och unga efter ett långt avbrott igen komma till skolan för att leka, idrotta och pyssla tillsammans.
I UKRAINA blandas verkligheterna med varandra. På trottoaren susar elsparkbräden förbi fotgängare på nära håll, precis som i vilken europeisk stad som helst. Barn leker vilt i parker. De vuxna verkar stressade, kanske på väg till jobbet.
I centrum av Tjernihiv är det svårt att sluta sig till att 60 procent av stadens befolkning på 285 000 invånare för bara några månader flydde till andra delar av Ukraina och dess grannländer – tills man vänder runt ett hörn och konfronteras med ett bostadsområde som har träffats av artillerield.
Tjernihiv och den omkringliggande kommunen i norra Ukraina utsattes för tunga bombardemang från de första dagarna av den offensiv som inleddes den 24 februari. I april retirerade de ryska trupperna och under våren återvände allt fler invånare. I dag bor det närmare 200 000 människor i Tjernihiv.
Kriget avbröt också skolgången. När situationen normaliserades igen har lärarna försökt ta igen den tid som har gått till spillo, så att barn och unga ska kunna flyttas upp till följande klass i normal ordning. I Kyrkans Utlandshjälps sommarklubbar fick eleverna äntligen också ha roligt med varandra.
I den här artikeln berättar lokala invånare om hur sommarklubbarna förändrade vardagen i samhället.
”Barn och unga lider naturligtvis stor stress på grund av kriget”
Zhanna Kudina, psykolog och lärare
”Jag flydde från Tjernihiv tre veckor efter att kriget hade börjat. Via Lviv reste jag till Tjeckien och där stannade jag ungefär en månad. När jag hörde att situationen i Tjernihiv hade lindrats kände jag att jag måste återvända. Jag upplever starkt att det här är mitt hem och eleverna behöver mig.
Zhanna Kudina är psykolog och lärare. Bild: Antti Yrjönen / Kyrkans Utlandshjälp
Kriget förändrade lärarjobbet på många sätt. Det handlar inte längre bara om att undervisa, vi ger terapi också. Jag deltog i en lärarutbildning som Kyrkans Utlandshjälp ordnade i juni. Där fick vi lära oss om psykisk hälsa och olika metoder för psykosocialt stöd. Jag har själv psykologbakgrund, men jag fick mycket ny information om hur olika lekar och övningar påverkar barns välmående i en kris.
Barn och unga lider naturligtvis stor stress på grund av kriget. Det visar sig på olika sätt, beroende på vad man har upplevt de senaste månaderna. En del har tvingats utstå tunga flyktresor, andra har mist anhöriga eller sett sådant som barn aldrig borde behöva se. De vanligaste symptomen är brist på matlust, sömnstörningar och koncentrationssvårigheter.
I sommarklubbarna har vi bland annat använt konst som terapiform. I början var teckningarna mörka och där fanns soldater, vapen och raketer. När veckorna gick har det blivit mer färg, mer sol och fler blommor på bilderna. Många har mist sitt förtroende till världen omkring och avsikten med klubbarna är att skapa ett tryggt rum. En av övningarna är att låta sig falla baklänges så att du litar på att dina vänner tar emot dig.
Som psykolog vet jag att det är bråttom med stöd efter upprörande händelser. Ju längre barn och unga tvingas vänta, desto svårare är det att ta hand om de spår som svåra upplevelser lämnar efter sig. Men jag är hoppfull, för jag kan vara här och göra något för dem, och eftersom vi har fått ett enormt stöd av er för det vi gör. Vi är väldigt tacksamma för det.”
”Här i sommarklubbarna känns det att vi gör något för det gemensamma goda”
Sophia, 14, elev
”Det bästa med sommarklubbarna har varit att träffa klasskamrater och vänner. På grund av pandemin studerade vi mycket hemifrån, och så kom kriget. Ingenting har varit helt normalt på länge. Under anfallet ville vi bara gömma oss någonstans. Nu när vi gör grejer tillsammans märker jag att jag får det mycket lättare att vara. Att utbyta tankar och erfarenheter och att vara tillsammans är enorma resurser.
Först var jag tveksam till klubbarna, för jag tänkte att de skulle innehålla traditionella lektioner och att man väntas prestera. Jag hade fel, det har varit helt avslappnat och lärarna piggar upp oss. De ordnar lekar för oss och vi spelar bollspel. Mest tyckte jag om samtalsklubben där vi lekte demokratiskt beslutsfattande. Vi förhandlade och gjorde kompromisser.
Före kriget hade Sophie en massa drömmar om vad hon ville göra i framtiden. ”Nu kan jag bara tänka att jag önskar att vi hade fred”, säger hon. Bild: Antti Yrjönen / Kyrkans Utlandshjälp
Nu är livet mer normalt, men vi är fortfarande rädda – vad som helst kan hända. Många vuxna gör frivilligarbete. Vi vill också gärna göra något så att allt blir bättre. Här i sommarklubbarna känns det att vi gör något för det gemensamma goda.
Före kriget hade jag en massa drömmar om vad jag ville göra i framtiden. Nu kan jag bara tänka att jag önskar att vi hade fred. Det är svårt att fokusera på andra drömmar. Men det är mycket lättare att stå ut med den här situationen tillsammans med andra i samma ålder. Hemma kändes det mycket värre.
Jag hoppas att skolan kan fortsätta normalt och inte på distans. Vi vill vara tillsammans med varandra.”
”Vi behöver alla hjälp me våra barn och sommarklubbarna var en enorm lättnad för oss”, säger Tanya Slautina som tillsammans med sin make Andzey Slautin har tre barn. Bild: Antti Yrjönen / Kyrkans Utlandshjälp
”Vi behöver alla hjälp med våra barn”
Tanya Slautina, mamma
”Kriget har påverkat allt i våra liv. Under de värsta månaderna i Tjernihiv var vi isolerade i vårt hem. Rädslan, explosionerna och paniken var ständigt närvarande. Till all tur behövde barnen inte bevittna död, men de var tysta och dystra. Vi hoppades bara att vi skulle klara oss.
Vårt hem står kvar, men andra hade inte samma tur som vi. Vi började samla ihop kläder och andra förnödenheter för att hjälpa andra familjer. Före anfallet jobbade jag som bankfunktionär, men jag slutade jobba för att kunna hjälpa mina barn och samhället här. Nöden förde oss samman.
Vi behöver alla hjälp med våra barn och sommarklubbarna var en enorm lättnad för oss föräldrar också. Våra barn Anastasiya, 6, Valeziya, 10, och Maksim, 12, har deltagit i sommarklubbarna i sex veckors tid. Våra döttrar visar stolt upp sina teckningar och vad de har pysslat i skolan. Pojken trivs med att sporta. Att lära sig nytt och bli ivriga på något, det är det viktiga för dem även i fortsättningen. De måste kunna tänka på annat än på krisen omkring dem och få vara barn bland andra barn.
Nu ser vi igen glädje och lekfullhet i dem och för oss föräldrar är nog deras leende den bästa belöningen. Det ger oss så mycket kraft och ork.”
Sommarklubbarna arrangerades i samarbete med KUH:s partner DOCCU under juli och augusti 2022. DOCCU är en ukrainsk medborgarorganisation specialiserad på arbete inom utbildning och mänskliga rättigheter.
Text: Erik Nyström Bild: Antti Yrjönen Översättning: Sara Torvalds
Betydelsen av digikunskaper växer i utsatta samhällen
I början av 2020 var det få som kunde gissa hurdana prestationer världen skulle lyckas med när det inte fanns några alternativ. Men en sak blev tydlig i Kyrkans Utlandshjälps verksamhetsländer i och med pandemin: det finns ett skriande behov av digitala kunskaper.
ZAATARIS FLYKTINGLÄGER i norra Jordanien låg isolerat mitt i öknen redan långt innan pandemin, men coronatiden har tvingat lägrets 80 000 invånare att i än större utsträckning hålla sig för sig själva.
I Zaatari har man kämpat för bättre förbindelser ända sedan lägret började fyllas av flyende syrier år 2012. Lägrets utmaningar handlar om bristen på mobiler, pekplattor och datorer, de dyra förbindelserna samt elavbrott.
Många har ett stort behov av att hålla kontakt med familjemedlemmar som stannat kvar i hemlandet. Under pandemitiden har behovet av förbindelser, mobila enheter och digitala kunskaper bara blivit större.
”Elektroniska verktyg blev ett grundbehov i allas jobb, i skolan och på universitetet. Både barn och vuxna använder apparater och förbindelser, vilket också medfört problem. Till exempel oönskade webbsidebesök och trakasserier”, beskriver Wissam Ahmed al-Mutlaq, 28.
Också al-Mutlaq har kommit som flykting till Jordanien. På lägret i Zaatari utbildar han invånarna i att använda förbindelser och mobila enheter på ett säkert sätt.
Kurserna i cybersäkerhet tar upp informationsfiske, dataintrång och elektronisk användning av pengar. Den ungefär två timmar långa kursen som delvis ordnats via WhatsApp har mellan september 2020 och mars 2021 haft 1 219 deltagare från lägret i Zaatari.
”Cybersäkerhetskunskaper anses vara nödvändiga i dagens värld”, betonar Wissam Ahmed al-Mutlaq, 28, Bild: Osama Nabeel
”Cybersäkerhetskunskaper anses vara nödvändiga i dagens värld. Samhällena behöver dessa kunskaper och därför måste utbildningar ordnas”, betonar al–Mutlaq.
Kyrkans Utlandshjälps arbete i Jordanien fokuserar på att förbättra både flyktingars och jordaniers utbildningsmöjligheter. Till exempel kunskaper om kodning och digimarknadsföring hjälper också dem med flyktingbakgrund att få en bättre utkomst och tillträde till en större marknad.
PANDEMINS INVERKAN HAR understrukit vikten av mobila enheter, förbindelser och kunskaper. I Uganda där det bor 44 miljoner människor har 15 miljoner barn lidit av skolstängningar under coronatiden. Till siffran räknas också 600 000 elever med flyktingbakgrund i låg- och högstadieålder.
Teknologi är ingen ny grej för ungdomarna på flyktingbosättningslägren. Smarttelefonerna är de vanligaste mobila enheterna på grund av att de är så pass billiga. De unga använder mest WhatsApp, Google och Facebook. Det är viktigt att distansförbindelserna och digikunskaperna också i fortsättningen finns tillgängliga för alla.
På sistone har yrkesskoleeleverna vid Rwamwanjas flyktingbosättningsområde studerat digisäkerhet och -hygien samt digimarknadsföring. I västra och nordvästra Uganda har grundskoleelever kunnat spela spel som utvecklar läs- och räknekunskaper tack vare att Kyrkans Utlandshjälp bidragit med pekplattor.
”När smarttelefoner och sociala medier är lättillgängliga kan de unga komma åt den digitala världen. Utan rätt kunskaper blir de ändå lätt lurade”, säger Edgar Mutaryebwa som är IT-projektarbetare.
PÅ LANDSBYGDEN är dataförbindelserna ofta dåliga eller saknas helt och hållet.
Utmanande situationer tvingar till kreativa lösningar. I Kambodja har lärare och studiehandledare under perioder av distansskola förflyttat sig från by till by med tuk-tuk för att hålla lektioner och dela ut studiematerial. Invånare på Myanmars landsbygd har kunnat lära sig om företagande och hantverksjobb via animationsfilmer.
Det finns mycket som är bra med det digitala språnget som pandemin ledde till. Så länge det finns fungerande förbindelser är utbildningar och undervisningsmaterial tillgängliga för allt fler.
Text: Ulriikka Myöhänen, Linda Kabuzire, Noora Pohjanheimo
Utbildning skapar trygghet och inger hopp mitt i katastrofer
Utbildning är ett kraftfullt sätt att avsluta den onda spiral som orsakas av fattigdom och oroligheter, skriver regionchef för Mellanöstern Ashraf Yacoub.
Under de tio år som konflikten i Syrien pågått har miljontals syrier varit tvungna att lämna sina hem och söka skydd på andra håll i landet. De lider av brist på mat och har inte möjligheter till utkomst eller hälsovård. Pandemin har ytterligare försvagat landets ekonomi, vilket har lett till att hushållen inte ens har råd med basförnödenheter.
Situationen för Syriens barn har aldrig varit sämre. Närmare 90 procent av barnen behöver humanitärt bistånd. 2,5 miljoner barn kan inte gå i skola. Utöver det finns en risk för att 1,6 miljoner elever kommer att avsluta sin skolgång.
Utbildning är ett kraftfullt sätt att avsluta den onda spiral som orsakas av fattigdom och oroligheter. Efter katastrofer kan återhämtningen börja med utbildning, vilket också minskar konfliktens förödande inverkan.
Som finländsk organisation har vi bred erfarenhet av och stort kunnande inom utbildning. Under pandemiåret 2020 fick Kyrkans Utlandshjälp anamma nya verksamhetssätt – ett av dem handlar om att ordna distansundervisning. På grund av coronan blev vårt arbete långsammare och vi hade mer tid att reparera skolor. Efter restriktionerna kunde vi fortsätta skolarbetet på ett säkert sätt.
Under mina resor i Syrien har det varit glädjande att se resultatet av vårt arbete. Under 2020 nådde vi 35 000 människor i landet, bland dem 4 900 elever och lärare som dragit nytta av vårt utbildningsarbete.
När det gäller Syriens framtid oroar jag mig mest för överpolitiseringen av konflikten. Den försvårar försoning, återuppbyggnad och det humanitära arbetet. Jag känner mig ändå hoppfull när jag ser hur uthålliga de syriska ungdomarna är. Om de unga får en chans kan de bygga en bättre framtid för sig själva och hela samhället.
Ashraf Yacoub, regionchef för Mellanöstern
Den här texten publicerades ursprungligen i vår Årsberättelse 2020 som nyligen kom ut. Vill du veta mer om vad vi gjorde?
Distansskola, karantän, reseförbud. Nedstängda samhällen, inställda evenemang och hundratals distansmöten. Pandemiåret 2020 var mycket exceptionellt också för Kyrkans Utlandshjälp, skriver verksamhetsledare Jouni Hemberg.
Situationerna i våra verksamhetsländer har varit svåra också förut. Vi har jobbat mitt bland konflikter, jordbävningar, naturkatastrofer och epidemier. Men ingen av oss hade någon erfarenhet av en global pandemi. För första gången berördes hela organisationen av krisen.
Årets händelser överraskade – och å andra sidan inte. Våra anställda finns utspridda runtom i världen så vi har alltid jobbat på distans. I Finland fick hela Helsingforskontoret flytta hem för att jobba vid köksbord och i soffor. När jag nu, efter ett år, tänker på hur distansjobbet löper är det som natt och dag. Det positiva är att våra landskontor i Asien, Afrika och Mellanöstern kunde verka länge utan några coronasmittor.
Pandemin har naturligtvis ändrat vårt programarbete inom utbildning, utkomst och fred. Hela världen övergick till distansundervisning under år 2020. I Finland har vi kämpat med hur vi ska lyckas ordna distansskola och distansjobb hemma. Situationen har krävt uppfinningsrikedom också i våra programländer som inte har några förbindelser eller fungerande infrastruktur. Lärarna har gått från by till by för att undervisa barn och hållit lektioner via radio.
Coronapandemin har också påverkat människors utkomst. I Europa bär staterna ansvar för att både människor och företag ska klara sig, men i utvecklingsländer har människorna inte den möjligheten. Samhällets stödnätverk är svaga, livet försvåras redan av epidemier som är lindrigare än coronan. De som inte har någon utkomst letar sig i mån av möjlighet till andra ställen. Att förflytta sig på grund av arbete är en risk med tanke på pandemin, men ökar också regionala oroligheter. Pandemin har skapat utmaningar för fredsarbetet – konflikterna bryr sig nämligen inte så mycket om en epidemi.
Trots utmaningarna har vår utveckling varit häftig. Den internationella inkomstfinansieringen har vuxit något otroligt. Det är ett tecken på att instanser som FN, EU och offentliga finansiärer litar på vårt arbete och på vår vision.
Coronan har ändå ätit upp en del av vår inhemska kollekt. Samhället har i långa perioder varit helt nedstängt och att samla in kollekt virtuellt är mycket svårt. Våra flitiga värvare har inte heller kunnat jobba ute på gatorna. Fastän inkomsterna i hemlandet minskade, minskade också utgifterna på grund av färre resor. Vi klarade oss genom 2020 utan någon jätteförlust.
Pandemiåret har gläntat på nya dörrar för oss. Nu och i fortsättningen måste vi kunna utvecklas och tänka på hur vi kan utnyttja digitaliseringen i vårt arbete. I framtiden kommer en stor del av vår utbildningsverksamhet att flyttas bort från fysiska byggnader. Till exempel i Afrika behövs enorma mängder utbildningsplatser i framtiden. Digital undervisning kunde vara en lösning. Faktum är att vårt arbete inte kommer att fortsätta som innan pandemin. Vi måste fundera på hur vi i fortsättningen kan plocka ut de bästa bitarna av det vi lärt oss under pandemitiden.
Som verksamhetsledare hoppas jag att vi snart kan besegra den här pandemin och att återhämtningen kan inledas. Efter pandemin fokuserar vårt arbete allt starkare på hållbar utveckling. Vi fortsätter arbeta för utbildning, fred, utkomst och jämlikhet. En lärdom av distansarbetet är att vi kan göra allt större miljögärningar. När vi reser gör vi det med en tydligare plan än tidigare.
Fastän året varit tufft har det varit en stor framgång för oss på Kyrkans Utlandshjälp. Allt tack vare våra anställda, förtroendevalda och volontärer. Ni är vår största resurs och möjliggör att vi kan verka där behovet av hjälp är som störst.
Ni är också den bästa mätaren för kvalitet och förtroende i vår verksamhet. Vi har utvecklat verksamheten och tack vare det har också finansieringen ökat. Pandemin lärde oss det allra viktigaste: när alla pusselbitar passar ihop kan man bygga en fungerande helhet.
Jouni Hemberg, verksamhetsledare
Den här texten publicerades ursprungligen som förordet till vår Årsberättelse 2020 som nyligen kom ut. Vill du veta mer om vad vi gjorde?
1. OSYNLIGT ARBETE. Alla kvinnor arbetar, men för allt arbete utbetalas inte lön. Traditionellt räknas endast vinstbringande arbete som arbete. Osynligt och därför ofta oavlönat arbete som görs i hemmen och utanför den officiella ekonomin hamnar utanför de ramarna. Globalt gör kvinnor 75 procent av det oavlönade arbetet och använder tre till sex timmar av dagen för det. En stor del av det osynliga arbetet är vårdarbete, alltså att ta hand om barn, sjuka och gamla i hemmet.
2. UTBILDNING. I världen finns 130 miljoner 6–17-åriga flickor som inte får gå i skola. Flickornas skolgång kan bli på hälft om familjen behöver dem som hemhjälp eller för att lönearbeta. Skolgången kan också avbrytas på grund av mens eller giftermål.
3. MENSEN orsakar diskriminering. Till exempel i Nepal begränsas kvinnors liv och deltagande i familjens och samhällets verksamhet under mensen. I Rohingya-samhället får flickor enligt tradition inte ha något att göra med några andra män eller pojkar än de som tillhör den egna familjen efter att flickorna fått mens. Efter att mensen börjar gifts många bort och de slutar i skolan.
4. MENSFATTIGDOM. Bristen på mensskydd orsakar många problem. På till exempel flyktingläger finns det knappt med ordentliga mensskydd eller så är de för dyra. Om man inte har mensskydd eller inte kan byta dem säkert i skolan stannar flickorna hemma. Upprepad frånvaro leder ofta till avbruten skolgång.
5. TOALETTER är en del av allas vardag och många av världens kvinnor letar dagligen efter en säker toalett. Enligt FN har en tredjedel av kvinnorna inte tillgång till en säker toalett. En säker toalett, där man också kan tvätta sig, är särskilt viktig under mensen. En låsbar dörr behövs för att man ska få vara i fred, men också för att osäkra toalettutrymmen utgör en risk för trakasserier och sexuellt våld mot kvinnor.
6. I ARBETSLIVET försvagas kvinnors ställning av traditionella roller och modeller. Situationen underlättas inte av allt det osynliga vårdarbetet som vilar på kvinnors axlar. Det arbetet borde göras av någon annan om kvinnor lönearbetar. Forskning visar att dagvård som finansieras med offentliga medel ökar kvinnors lönearbete. Eget arbete och egen lön ökar möjligheten att påverka både det egna livet men också samhället i större utsträckning.
7. VÅLD SOM RIKTAR SIG MOT KVINNOR är en grov kränkning av mänskliga rättigheter och ett beklagligt vanligt fenomen. Inte ens hemmet är en säker plats för kvinnor. En tredjedel av världens kvinnor rapporterar att de upplevt våld i en nära relation. 38 procent av morden på kvinnor begås av den egna maken.
8. KATASTROFSITUATIONER försvagar ytterligare situationen för de allra sköraste. Konflikter och krig ökar misshandel i äktenskap och sexuellt våld mot kvinnor. Till exempel under det undantagstillstånd som coronaviruset orsakat har man rapporterat om ökat våld mot kvinnor i de länder där Kyrkans Utlandshjälp är verksamt. På grund av att människors fria rörlighet har begränsats samtidigt som hälsovårdstjänsterna är överbelastade är det svårt för kvinnor att ta del av tjänster kring sexualfrågor och reproduktionshälsa. Det här kan synas som icke-önskade graviditeter i framtiden.
9. OJÄMN MAKTFÖRDELNING. Runtom i världen är det män som är i majoritet i beslutande organ. Forskning visar att kvinnor mer sannolikt beaktar kvinnofrågor, familjepolitik, utbildning och vård. Att kvinnor är i minoritet bland beslutsfattare påverkar alltså alla dessa saker. Kvinnors inflytande försvagas också av att de inte är med i de icke-officiella manliga nätverken som kan ha förvånansvärt mycket makt.
10. YTTERLIGARE KOMPLIKATIONER. Eftersom kvinnors utgångsläge är att de inte är lika jämställda som män försvagas deras ställning ytterligare av funktionsnedsättning, ålder, fattigdom eller sexuell läggning. Till exempel i katastrofer och konflikter är kvinnor med funktionsnedsättningar speciellt utsatta för diskriminering och våld. De har också svårare att ta del av tjänster som kunde hjälpa dem. Gamla, kvinnor med funktionsnedsättningar eller fattiga kvinnor är ofta beroende av andras hjälp, vilket utsätter dem för risken att bli utnyttjade av andra.
+1 KYRKANS UTLÄNDSHJÄLP (KUH) Kyrkans Utlandshjälp och Kvinnobanken jobbar för att förverkliga kvinnors rättigheter genom att stöda kvinnors utbildning och utkomst i u-länder. Kyrkans Utlandshjälp stöder kvinnors utkomst via projekt där man erbjuder utbildningar i att starta eget företag, marknadsföring och ekonomi. En central del av projekten handlar om att grunda andelslag och spargrupper. Andelslagen stöder sina medlemmar i företagsverksamhet och sparande.
Verksamheten stöder förverkligandet av kvinnors rättigheter också på andra sätt. Genom att delta i andelslagets verksamhet och beslutsfattande stärks kvinnornas ställning i samhället och det ger dem mod att delta i beslutsfattandet också i större utsträckning. Andelslagsverksamheten försvarar kvinnors rättigheter bland annat genom att erbjuda lösningar och sätt att ingripa i våld i hemmen och annat våld som kvinnor upplever.
Flickors utbildning är ett av de bästa sätten att satsa på en hållbar utveckling. Utbildade kvinnor utbildar med större sannolikhet även sina egna barn. Skolgång möjliggör att man kan försörja sig själv och leva ett självständigt liv.
Källa: Caroline Criado Perez (2019): Osynliga kvinnor, World Health Organisation, Plan International
Enligt uppskattningar finns det över 80 miljoner lärare i världen. Av dem är över hälften kvinnor. De är vardagshjältar vars dagar fylls av utmaningar.
I Syrien som befinner sig mitt i ett krig lockar lärarna barnen till klassrummen och hjälper dem att glömma verkligheten som väntar utanför skolan – ens för en stund.
Å andra sidan är en yrkeskunnig lärare barnets port in i samhället. I ugandiska skolor öppnas världen upp när både läraren och eleven kan teckenspråk.
Skolan borde vara en säker plats att växa på, men så är det inte alltid. Nätverket GCPEA som skyddar utbildning rapporterar att det under åren 2015–2019 gjordes åtminstone 11 000 attacker mot skolor. Med attacker avses till exempel bombningar, kidnappningar och sexuellt våld som riktas mot skolelever eller personal. Hotet om attackerna är verkligt också i Syrien där man levt mitt i ett krig i snart 10 år.
Under det senaste året har utbildningen stått inför nya utmaningar. Enligt experter kan skolstängningar som orsakats av pandemin ha långtgående effekter på en hel generation. När skolorna väl öppnar har man mycket att ta ikapp, samtidigt som det finns många praktiska utmaningar kring det nya normala.
I den här artikeln delar tre lärare med sig av sin historia. En av dem oroar sig för barnen som fryser i skolan, en annan möter misstankar på grund av sin ålder och sitt kön, den tredje hoppas på mer resurser framförallt för specialundervisningen. Trots utmaningarna tänker alla tre att är inne på rätt spår med sitt läraryrke.
När det är kris är det viktigt att barnen kan gå i skolan och känna sig trygga. Skolorna är i en nyckelposition när det gäller att hindra coronaviruset.
Det förefaller oundvikligt att coronaviruset sprids men dess framfart kan saktas av genom att begränsa kontakterna mellan människor. I Finland begränsade man först stora evenemang och folksamlingar. Skolor och förskolor ville man hålla öppna in i det sista. Grundskolan är en av samhällets stöttepelare. Att garantera den också under kriser är en viktig åtgärd.
”När vi talar om skolor och daghem, talar vi om samhällets ryggrad”, sade undervisningsminister Li Andersson vid regeringens presskonferens måndagen 16.3.
Kyrkans Utlandshjälp arbetar i de allra bräckligaste staterna i världen. Vi jobbar i humanitära kriser och till exempel på flyktingläger. I sådana omständigheter, efter den akuta nödhjälpen då man sett till att människor har skydd för väder och vind, kan sköta sin hygien och har tillgång till mat, anordnar man skola för barnen.
Varför är det så viktigt att barnen kan gå i skola också i en krissituation?
Skolan erbjuder rutiner till barnen och familjerna och en känsla av en någorlunda normal vardag. Ifall barnet har upplevt något traumatiskt, kan skolan blir en plats där tankarna får kretsa kring något annat.
Utbildning är viktigt! En god utbildning garanterar bättre framtidsutsikter.
Utöver kunskaper och färdigheter lär man sig i skolan att vara tillsammans med andra. Skolan är en viktig del av barnets sociala liv och där skapas vänskapsrelationer som kan vara betydelsefulla för resten av livet.
När barnen är i skolan om dagarna kan de vuxna koncentrera sig på sina vardagssysslor och sina jobb.
I skolan ges viktig information också om hälsan. Till exempel nu när coronaviruset sprids, kan skolorna informera om hur spridningen sker och vad man kan göra för att förhindra den. Barnen ges råd om att tvätta händerna och hålla god hygien.
Att stoppa coronaviruset är nu särskilt brådskande på världens krisområden där människor redan från förut är utsatta och inte har tillgång till fungerande sjukvård. Kyrkans Utlandshjälp har vidtagit åtgärder för att distribuera hygienartiklar och effektivera upplysningsarbetet på flyktinglägren.
Skolan är en viktig kanal för att öka barnens hälsokunskaper. Som en del av en kampanj för att stoppa coronaviruset, börjar Kyrkans Utlandshjälp ge hygienupplysning i skolorna i Uganda och Somalia. I Kenya är skolorna stängda sedan 16.3. Upplysningskampanjen sker där via lokala radiostationer.
Utöver upplysning utdelas handdesi, tvål och andra hygienartiklar.
Nu är det viktigt att vi skyddar varandra från coronaviruset. Och att se till att barnen får vara barn och gå i skola fastän det är kris.
Hjälp oss att skydda människor på flyktinglägren från coronaviruset.
