Grekland har bråttom med att ordna utbildning för 14 000 flyktingbarn som varit flera år utanför skolan. I december beslöt EU att medlemsländerna kan börja skicka tillbaka flyktingar till Grekland. Det är fel främst mot barn och unga, säger Helena Sandberg från Kyrkans Utlandshjälp.
Text: Erik Nyström, Bilder: Ville Nykänen
Afghanska Mino Sisalem ler förstulet åt den bittra ironin i hennes flykt.
Vi traskar på den livliga gatan utanför Atens största flyktingläger Eleonas och måste prata högt för att överrösta den livliga lastbilstrafiken. Vi är bara några metrohållplatser från stadens hjärta, Syntagmatorget.
Det sägs att den grekiska filosofen Platon undervisade sina elever under de blomstrande olivträden i Eleonas. I dag är området en ogästvänlig dystopi av industribyggnader.
Sisalem flydde från Afghanistan för sex år sedan. Våldsamheterna var som värst efter Talebanstyrets fall och hennes familj bestämde sig för att fly till ett säkrare ställe – nämligen Syrien.
”Min man fick ett jobb som bilmekaniker i Damaskus och då verkade allting bra”, säger hon.
När Syriens blodiga inbördeskrig drog ut var Sisalems man en av de hundratusentals män som år 2015 gav sig ut på en farofylld färd till Europa för att bereda vägen för sin familj. Resan tar flera månader beroende på hur stor del av vägen de måste gå till fots. Till slut nådde han Tyskland.
”Vi ville någonstans där det finns jobb och en framtid för våra barn”, säger hon.
De är i Grekland för att stanna
Mino Sisalem och hennes yngsta son, 2-åriga Mohammed, på gatan utanför Eleonas flyktingläger i Aten. Sisalems man bor i Tyskland och hon tar ensam hand om barnen.
Under år 2015 var Eleonas bara en anhalt för främst unga män som samlade krafter inför den fortsatta resan mot Norden eller Tyskland. I fjol våras anlände deras familjer, och framför allt fler barn än tidigare.
De kom för att återförenas med sina pappor eller bröder, säger utbildningsexpert Helena Sandberg som jobbat för Kyrkans Utlandshjälp i Grekland. Men 60 000 fastnade i Grekland för att EU stängde den så kallade Balkanrutten till norra Europa och slöt ett avtal med Turkiet för att hindra fler från att komma.
Flyktingarna skulle omplaceras från Grekland till andra EU-länder och de som trots allt tog sig över skulle skickas tillbaka till Turkiet. Planen har varit ineffektiv och bara en bråkdel har lämnat landet.
”Grekland har långsamt insett att många är här för att stanna”, säger Sandberg.
Behandlingen av asylansökningar fortskrider långsamt. De flesta kommer inte att få besked på minst ett halvår. Därför är tiden inte mogen för fler flyktingar, säger Sandberg.
Ändå beslöt EU i december att medlemsländerna kan börja skicka tillbaka flyktingar till Grekland i enlighet med Dublinförordningen. Motiveringen var att förhållandena på flyktinglägren förbättrats.
”Hur många gånger ska speciellt barn och unga ryckas upp och kastas ut i det okända? De har redan uthärdat månader och år av ständig förändring och instabilitet”, säger Sandberg.
Undervisningen ger hopp
För de splittrade familjerna på olika håll i Europa är sociala medier ovärderliga. Invånarna på Eleonas har därför en trådlös internetuppkoppling.
Sisalem plockar fram sin smarttelefon för att ringa upp sin man på Skype.
”Han ligger hemma med en förkylning”, förklarar hon och slår på ett videosamtal. Dottern Maryam ,11, vinkar ivrigt när pappa hälsar alla från sin säng.
Vid lägrets portar går Sisalem runt med telefonen till sina vänner, 35-åriga Ahmed Fawad och hans 8-åriga dotter Fatima. Också Mohammad och Farah, och deras son, 13-åriga Amir får hälsningar.
Familjerna har kommit varandra nära genom barnens dagverksamhet. Kyrkans Utlandshjälp förbereder barnen för skolan med stödundervisning, modersmålslektioner och andra aktiviteter. En del av eleverna går redan i den så kallade integrationsklassen som arrangeras av den grekiska staten om eftermiddagarna.
Undervisningen får Maryam att bubbla av framtidsvisioner.
”Jag älskar datorer och teknik. Jag vill bli fotograf eller läkare för hjärt- och kärlsjukdomar”, säger hon.
Två år borta från skolan
Flyktingbarnen har i medeltal varit två år borta från skolan, och särskilt bland syrierna finns det flera som aldrig gått i skolan under snart sex år av krig. Det betyder att många inte ens lärt sig sitt modersmål.
8-åriga Fatima från Afghanistan bor på flyktinglägret Eleonas där hon lär sig språk och deltar i gymnastiklektioner. Hemma i Kandahar fick hon inte gå i skolan.
”Det är en stor utmaning att lära sig många språk på en gång. Här handlar det dessutom om tre alfabet: först arabiska eller farsi och sen ännu engelska och grekiska”, säger Sandberg.
De grekiska skolorna började ta emot flyktingar i oktober, men ännu går bara kring tusen av sammanlagt 14 000 barn i skolpliktsåldern i skolan. Ännu i november var målet att alla skulle ha börjat innan årets slut.
Orsakerna till förseningen är såväl ekonomiska som politiska. Ekonomiskt sett är Grekland kanske det sämst utrustade landet i Europa till att tackla flyktingsituationen. I stort sett är samhället välvilligt inställt mot flyktingarna – men de som inte vill att flyktingbarnen börjar skolan har protesterat vid skolorna.
”Föräldrar är till exempel oroliga för sjukdomar. Myndigheterna och andra organisationer jobbar hårt med att försäkra dem om att flyktingarna har vaccinerats”, säger Sandberg.
Ju längre de måste vänta på att fortsätta med skolan, desto svårare blir det att börja igen, säger hon.
”Utan utbildning har de ingen framtid och inget hopp. Vi riskerar att förlora en hel generation.”
Vuxna bryr sig främst om barnen
13-åriga Amir vill läsa matematik och fysik, och drömmer om att bli astronaut.
Eleonas är ett av de bättre utrustade lägren i landet. De över 2 000 invånarna bor i barracker med uppvärmning medan en stor del av flyktingarna i norra Grekland fortfarande övernattar i tält.
Mycket mer än det kan man inte vara glad över, säger Fawad som är från Afghanistan. Det och säkerheten, och att dottern Fatima har en bättre chans till utbildning än hemma i Kandahar.
”Människorna på lägret är oroliga för framtiden för vi vill inte bara stanna här för att äta och sova. Just nu har våra liv inget syfte”, säger Fawad.
Invånarna i Eleonas består mest av afghaner. Syrier har bra chanser till att få asyl genom EU:s omplaceringsprogram, medan afghanernas möjligheter är små. Som afghansk flykting från Syrien vet Mino Sisalem inte vad hon har för chanser att få stanna i Europa. Hon hoppas bara att Maryam får gå i skolan.
Iranska Mohammed och Farah håller med Ghambari om att det är barnens framtid som är den stora frågan. Deras 13-åriga son Amir översätter för sina föräldrar med god engelska. Han vill läsa matematik och fysik, och drömmer om att bli astronaut.
”Mina föräldrar säger att mitt liv och mina drömmar är viktigare än deras”, säger Amir.
Artikeln publicerades ursprungligen i Kyrkpressen, nummer 3/2017.
Stöd Utlandshjälpens arbete i Grekland genom att klicka här.
Det internationella målet för Gemensamt Ansvar-insamlingen är Jordanien, där Utlandshjälpen stöder unga syriska flyktingar med utbildning och utkomst. I Finland går insamlingsmedlen till offer för människohandel. Insamlingen börjar på söndagen den 5 februari.
Kriget i Syrien har pågått i snart sex år och en enorm mängd ungdomar som tvingats fly har inte gått i skolan på många år. En hel generation riskerar att förlora sin framtid.
Det internationella arbetet som stöds av insamlingsmedlen från Gemensamt Ansvar riktar sig särskilt till unga syrier som flytt till Jordanien. Utlandshjälpen stöder dem med möjligheter till utbildning och utkomst, vilket minskar risken för att falla offer för människosmugglare och människohandel. Kring 60 procent av Gemensamt Ansvar-insamlingens intäkter går via Kyrkans Utlandshjälp till utvecklingssamarbete och katastrofhjälp.
Jordanien är till sin yta fyra gånger mindre än Finland, men landet har under de senaste åren tagit emot drygt 650 000 registrerade flyktingar – tredje mest i hela världen. Inofficiellt beräknas 1,4 miljoner syrier ha flytt till Jordanien. Mer än hälften av dem är under 18 år gamla.
Frustration och en tuff omgivning tär på nerverna på syrierna som flytt undan det skoningslösa kriget. Flyktingar har svårt att få arbetstillstånd, och de unga har så gott som obefintliga möjligheter till en fortsatt utbildning. Samtidigt lider de av traumatiska minnen från kriget och oron för familjemedlemmar som fortfarande är kvar i Syrien.
I Jordanien går insamlingsmedlen framför allt till utbildning som stöder sysselsättning, möjligheter att utöva fritidsintressen och psykosocialt stöd till syriska flyktingar i 12–30-års ålder som bor i läger och lokala samhällen. Hjälpen når fram via Kyrkans Utlandshjälp.
Bilder från arbetet i Jordanien går att ladda ner via den här länken.
I Finland används insamlingsmedlen till att hjälpa offer för människohandel
”Insamlingen Gemensamt Ansvar som grundades 1949 har blivit finländarnas gemensamma välgörenhetsinsamling som lyfter fram den värsta nöden och hjälper dem som trots sin utsatta situation blir utan hjälp. I år uppmärksammar Gemensamt Ansvar oss på människohandeln och hjälper oss att känna igen offer för den, men också dem som flyr på grund av till exempel katastrofer och fattigdom och blir offer för andra former av utnyttjande. De här människorna är i stort behov av vårt stöd”, säger Gemensamt Ansvars insamlingschef Tapio Pajunen.
Människohandel och med den jämförbart utnyttjande anses vara en av de största utmaningarna idag då det gäller mänskliga rättigheter. Människohandel är svår att känna igen men den är närvarande överallt. I takt med en ökad rörlighet bland människor växer också risken för människohandel och det finns ett stort behov av hjälp.
”Termen människohandel träffar mitt i prick. Det handlar om att människor och deras nöd blir utnyttjade. Om att människor och mänsklighet förvandlats till en handelsvara. Till objekt, redskap, utan möjlighet att bestämma över sitt eget liv. Det är handel som gagnar bara den ena parten. I stället för likgiltighet och strävan efter egen vinning borde vi ta hand om varandra”, säger biskop Björn Vikström som i år är förman för insamlingen.
Insamlingsmedlen används till att utveckla stödpersonsverksamhet och uppsökande arbete, stärka de anställdas förmåga att känna igen offer för människohandel, erbjuda krishjälp genom att ordna inkvartering, mat, hygien och kläder, och möjlighet till tolk och lägre tröskel för juridisk rådgivning.
I Finland används insamlingsmedlen för att i samarbete med Pro-tukipiste ry, Brottsofferjouren, Flyktingrådgivningen rf och Monika-Naiset liitto ry hjälpa människor som fallit offer för människohandel.
Gemensamt Ansvar är en medborgarrörelse för kärlek till medmänniskan och en av de största årligt återkommande medborgarinsamlingarna som arrangeras i Finland. Insamlingen hjälper människor i nöd i Finland och i utvecklingsländerna oberoende av deras ursprung, tro eller politiska åskådning.
Gemensamt ansvar i tv:n
Insamlingen Gemensamt Ansvar inleds söndagen den 5 februari. Republikens president Sauli Niinistö öppnar insamlingen i TV1 klockan 12.00.
Insamlingens öppningsgudstjänst firas i Korsnäs kyrka söndagen 5.2 klockan 11 och sänds i Yle Vega klockan 13.03 och i Yle Fem klockan 15.55.
Från och med söndag är också tv-dokumentärer om offer för människohandel och de unga syriska flyktingarnas vardagliga utmaningar tillgängliga på insamlingens webbplats.
Mera information:
Erik Nyström
Informatör
puh. +358 40 143 4464
erik.nystrom(a)kirkonulkomaanapu.fi
Med hjälp av studiehandledning har antalet unga som avbryter skolan minskat markant. Lektionerna skapar växelverkan mellan elever och lärare, och ämnet har därför blivit ungdomarnas favorit.
Text: Ulla Kärki
14-åriga Navin Phan älskar att läsa.
”Jag läser romaner och historier om forna tider. Kambodjas historia intresserar mig speciellt mycket”, säger han.
Kambodjaner är stolta över sitt lands fornhistoria, speciellt tempelområdet Angkor Wat, ett världsarv som byggdes på 1100-talet.
Omvärlden minns ändå främst den våldsamma tiden under Röda khmererna.
På 1970-talet dog över en miljon människor i godtyckliga avrättningar, på fångläger och av den plågande hungersnöden under Röda khmerernas styre. Rörelsens ledare har ställts inför rätta först på 2000-talet.
Spåren syns ännu i skolorna i Kambodja. När Röda khmererna tog makten dödade de största delen av landets utbildade människor, och till och med 90 procent av lärarna.
Efter skräckregimen skapades ett nytt skolsystem där lärarna strikt följer ett noggrant förberett läromaterial. Med hjälp av det kunde undervisningen fortsätta utan en utbildad lärarkår.
I praktiken lyssnar eleverna tyst på läraren och skriver av tavlan. Modellen är sedan länge föråldrad och motsvarar inte behoven hos barn som Navin. De flesta familjerna har en tv hemma och unga drömmer om en smarttelefon att surfa på nätet med. Barnen behöver interaktion.
Navin Phan
Navin går i Wattamoens högstadie som Kyrkans Utlandshjälp stöder. Hon vill bli sjukskötare för att kunna ta hand om sina föräldrar i fall att de blir sjuka.
Navin går i nionde klass och är redan bättre utbildad än föräldrarna som arbetar som grönsaksförsäljare. Mamma gick fyra klasser i skolan och pappa fyra.
Navin önskar sig ett bra yrke och en säker utkomst, och en man som helst också är utbildad.
Hennes skola är på tröskeln till ett genombrott i undervisningen. Lärarna i högstadiet och det närliggande Slorkrams lågstadie får utbildning av finska sakkunniga från Lärare Utan Gränser-nätverket.
Lärarna bekantar sig med undervisningsmetoder som utgår från studerandenas behov och skapar växelverkan. Wattamoen strävar efter att föregå som exempel för områdets övriga skolor och lärare.
Läraryrket är inte uppskattat i Kambodja och lockar inte unga till branschen.
”Om man inte kommer in någon annanstans så måste man bli lärare”, säger Slorkrams rektor Rotha Bo.
Bristen på uppskattning syns i lönerna. Lärarnas medellön är 160 euro i månaden. Om man är ny tjänar man kanske ännu mindre. Fattigdomen definierar reglerna för arbetet.
Många lärare är tvungna att ha två jobb för att försörja sin familj. En lärare som kör mopedtaxi vid sidan om lärarjobbet lämnar eleverna för sig själva om någon kund ringer efter skjuts. Andra lärare arbetar i butiken om kvällarna i stället för att planera nästa dags lektioner.
Skolan i Kambodja har traditionellt inte förberett ungdomarna för arbetslivet. Många avbryter skolan, och någon studiehandledning har tidigare inte funnits. Kyrkans Utlandshjälp arbetar med båda problemen.
I samarbete med landets undervisningsministerium har Utlandshjälpen utbildat de tio första studiehandledarna i Kambodja genom tiderna. Vichet Un är en av dem. Enligt honom väljer ungdomarna ofta ett yrke efter föräldrarnas begäran för att de inte vet om något annat.
”Själv utbildade jag mig också ursprungligen till bokförare, men märkte att det inte var något för mig. Sen först utbildade jag mig till engelskalärare, mitt drömyrke”, säger Un.
Antalet studerande som avbryter sin skolgång har sjunkit markant i skolor med studiehandledare, och studiehandledningen har inkluderats i landets läroplan. Utlandshjälpen förbereder nu studiehandledarna för att föra utbildningen vidare till resten av landet under nästa år.
Eleverna säger att studiehandledningen är deras favoritämne. På timmarna får de diskutera, spela och göra övningar till skillnad från att bara lyssna och skriva av tavlan.
”Ungdomarna har det inte lätt. De är rädda för hur de ska klara av prov och framtiden skrämmer dem. Med oss kan de prata, och vi lyssnar och uppmuntrar dem”, säger studiehandledare Theary Chhoeurn.
Kyrkans Utlandshjälp stöder matleveranser och utbildning i Aleppo och andra områden som drabbats värst av kriget i Syrien. I år har över 35 000 syrier dragit nytta av arbetet.
Kyrkans Utlandshjälp levererar mathjälp i samarbete med IOCC (International Orthodox Christian Charities). För 20 000 euro får man mat åt över 2 000 människor, och behovet är i praktiken konstant.
Med utbildningsarbetet vill Utlandshjälpen garantera en säker skolgång för barn och unga som är flyktingar inom Syrien. Från och med hösten 2015 har Utlandshjälpen stött över 2 000 barn och unga i skolan genom bland annat studiehandledning och stödundervisning. Många flyktingar har tvingats till långa avbrott i skolgången, och utan hjälp har de svårt att fortsätta i skolan.
Under år 2016 har över 35 000 människor i Syrien dragit nytta av Utlandshjälpens arbete.
Läs mera om arbetet i skolorna via den här länken:
Syriens hopp ligger i skolorna – de här ungdomarna kommer att återuppbygga landet
Stöd vårt arbete per textmeddelande:
Skicka meddelandet APU10 till numret 16499 (10€)
Ge en gåva via nätbanken:
Nordea IBAN FI33 1572 3000 5005 04. Meddelande: Syyria
Du kan också stöda syriska flyktingar via den här länken.
Bild: IOCC