Gemensamt Ansvar 2023: Våldet lämnade hjärtat – kenyanska Festus Kipkorir fann fred genom sin utbildning
Våldsspiraler och klimatförändringen hotar ungas framtid i Keriodalen i Kenya. Detta är en historia om en ung man som lyckades gå från boskapstjuv till att välja fredens väg.
EN FLOCK LJUSA, bruna och spräckliga kor stannar bilens framfart på den smala sandvägen. Taggiga buskar i vägrenen, stora stenar och de djupa groparna i den rödbruna sanden ger inte utrymme ens för den fyrhjulsdrivna bilen att väja.
Framför bilen tittar sömniga kor på fordonet, men de har inte bråttom. Svetten blöter ner armhålorna när väntan förlängs i morgonens gassande hetta. Chauffören väntar ändå tålmodigt när korna en efter en långsamt flyttar sig undan bilen som kryper fram.
Detta är en syn man ska vara glad över. I Keriodalen i västra Kenya är saker och ting bra när nötkreatur betar fritt. Korna, och även de mer sällsynta kamelerna, är värdefull egendom. De olika samhällena i dalen stjäl boskap av varandra. Tyvärr eskalerar våldet ofta till konflikter som inte sparar människoliv.
”Tjuvarna dödade min far 2022. Då var jag ganska liten. Jag förlorade också min moster samtidigt. Två människor på en gång”, berättar Festus Kipkorir, 24, och ser sig omkring.
I detta samma buskage, beläget mellan vägen och Keriofloden, vallade hans pappa boskap och det var här hans kropp hittades. Nötkreaturen fortsatte antagligen till andra sidan floden, efter att har blivit drivna dit av tjuvarna. För familjen Kipkorir ledde förlusten av både familjefadern och boskapen till tuffa tider.
När boskapen betar fritt är det fred i Keriodalen. Bild: Antti Yrjönen / KUH
Fastän familjens ekonomiska situation försämrades snabbt lyckades Kipkorir gå i skola ända till åttonde klass. Faderns öde skavde ändå.
”Våldet stannar i hjärtat.”
Så beskriver Kipkorir den känsla som leder till hämndspriraler som inte ens barn och unga kan undvika.
Klimatkrisen berövar nomaderna deras utkomst
”Jag höll i ett vapen för första gången som 13-åring”, berättar han.
Enligt Kipkorir blir till och med 10-åriga pojkar en del av våldet när konflikterna mellan boskapstjuvar blossat upp. De yngsta stannar för att vakta den egna byn, de äldre pojkarna tar sig i nattens mörker tillsammans med männen till grannområdena. Att stjäla boskap från andra sidan floden är också en rit i samhället då pojkar växer till män.
Festus Kipkorir är nu i fredsbranschen. Bild: Antti Yrjönen / KUH
Männen organiserar sig ofta som en trupp som kan bestå av upp till hundra unga män. Den stora truppen ska garantera att stölden lyckas samtidigt som det stora antalet män skrämmer motståndarna.
”Inte går man dit för att slåss. På en gång kan man ta med sig upp till tvåtusen djur”, avslöjar Kipkorir.
Kipkorir har själv byggt sitt hus med två rum och plåttak. Utomhustemperaturen har stigit till över trettio grader så Kopkorir bjuder in gästerna i skuggan av sitt hem. Det heta mjölkteet, chiya, ångar i muggarna.
Det är dags att prata om de orsaker som upprätthåller konflikten mellan samhällena i Keriodalen. Dalens stammar har traditionsenligt livnärt sig som nomader. Boskapen, framförallt kor och kameler, är familjernas sedelbunt i plånboken, kreditkort och investeringsfond. Genom att sälja nötkreatur kan familjer betala räkningar, låta barnen gå i skola och investera i till exempel företagsverksamhet.
Boskapen behöver mycket mat och måste vallas på stora områden. Särskilt under de senaste åren har situationen i Keriodalen tillspetsats av att betesmarkerna lidit av torra perioder. Klimatförändringen har gjort årscykeln osäker.
Hotet om våld i Keriodalen i Kenya är starkt kopplat till årstiden. De extrema väderfenomenen som förorsakats av klimatförändringen har blivit svårare att förutspå. Det har skapat situationer, där människor tagit till desperata åtgärder. Bild: Antti Yrjönen / KUH
I Kenya har regnen fördröjts särskilt i landets östra och norra delar i områdena Garissa och Marsabit, men även här i västra Kenya, i Keriodalen, var hösten 2022 rätt torr. Årscykeln har blivit oförutsägbar och förhållandena skiljer sig åt i terrängen.
”På andra sidan Keriofloden är terrängen helt annorlunda än här. Mycket torrt, inga träd, bara taggiga buskar och sand”, berättar Kipkorir.
”Därför hämtar våra grannar från andra sidan allt oftare sin boskap till den här sidan om floden för att beta. Det orsakar gräl eftersom det finns så lite betesmarker.”
Kipkorir bor på Kerioflodens västra strand och livet här är inte endast bundet till nötkreatur som på den torrare sidan av floden. Kullarna som omger dalen reser sig upp till en höjd på 2,5 kilometer över havet. I sluttningarna finns tillräckligt med bevattningsvatten, vilket underlättar odlingen av grönsaker. Strax nedanför sluttningarna odlas majs, tomat, bönor och papaya.
Kipkorir styr oss in under mangoträdet. Detta är hans nya liv, orsaken att sluta stjäla nötkreatur: mangoträd, grönsakslandet och en mjölkko som klarar sig med lite foder, men producerar mjölk även till försäljning. Kon viftar bort flugor med sin svans och käkarna maler lugnt.
”Den största orsaken till att boskapsstölderna minskat är att människor fått utbildning inom jordbruk och inte längre är beroende av boskapens betesmarker”, säger Kipkorir.
När det var dags för den nattliga boskapsstölden samlades männen som deltog under ett specifikt träd i dalen, för att invänta signalen.. Kuva: Antti Yrjönen / KUH
”Jag var alltid rädd och bad när han gick”
Det är svårt att bryta sig loss från boskapsstölderna även om man vet att ens beslut skulle orsaka sorg och oro för de närmaste.
”Att jag var med i boskapsstölderna blev klart för mamma när hon inte såg mig på ett tag”, berättar Kipkorir.
Modern accepterade inte sonens kriminella och farliga liv.
”Jag försökte förklara för henne att det handlar om mig, inte om henne. I den situationen tror man sig ha rätt och är inte intresserad av någon annans åsikt”, säger Kipkorir.
”I verkligheten styrdes mina åsikter av gruppen som jag kände mig tillhöra. Jag kände också ett behov att hämnas min pappas död.”
Salome Kiptoo godkände inte sin son Festus Kipkoiris livsstil, som innebar boskapsstölder. Bild Antti Yrjönen / KUH
Mamma Salome Kiptoo berättar att hon alltid var rädd för att pojken inte skulle återvända från sina nattliga resor. En del av de unga männen återvänder inte, andra återvänder skadade.
”Jag var alltid rädd och bad när han gick. Jag kommer ännu ihåg hur bra och duktig elev han var i skolan”, berättar mamma.
”En del av skolorna i Keriodalen har förlorat flera elever”
Våldsspiralen och familjernas plötsliga fattigdom i Keriodalen hotar utbildningen för barn och unga. Hindren för skolgång handlar om både ekonomi och säkerhet. Boskapstjuvarna har under de senaste åren även slagit till mot skolor och till och med mot en buss som transporterade elever till en utflykt.
Festus Kipkoirs fru Francisca Kiptoo hanger upp byk på familjens gård. Familjen har ett egenbyggt litet hem och tomt i Kenyas Kerio Valley där de odlar mango, grönsaker och majs. Familjen har också en mjölkko med tillräckligt med mjölk att sälja. Bild: Antti Yrjönen / KUH
Festus Kipkorir hoppas att freden i Keriodalen ska bestå och att det ska vara möjligt för honom att skicka sin egen son till skolan. Som pappa vill han att hans barn ska få en bra utbildning så att han kan välja en bättre försörjning än boskapsuppfödning när han blir stor. Bild: Antti Yrjönen / KUH
”En del av skolorna i Keriodalen har förlorat flera elever. De som har pengar har flyttat sina barn till andra skolor och en del låter helt enkelt inte barnen gå i skola alls”, berättar programchef Alexon Mwasi från Kyrkans Utlandshjälp (KUH).
Den nyckfulla klimatförändringen ökar fattigdomen. Enligt Unescos uppskattning går ungefär två miljoner av 6–17-åringarna i Kenya inte i skola. Största delen av dem är från nomadfamiljer som bor på områden som i Keriodalen.
”KUH stödjer de fattigaste familjerna i Keriodalen och några andra områden som lidit hårt av torkan så att barnen kan återvända till skolan. Målet är att nå ungefär 41 500 barn som lämnat skolan”, säger Mwasi.
Utbildning räddade framtiden
Kipkorir vet att han kan skatta sig lycklig för att han kunde avsluta sin skolgång trots att familjen blev fattig efter faderns bortgång. Han tror att utbildningen har hjälpt honom att lämna boskapsstölderna bakom sig. Baserat på sina erfarenheter har han enligt bästa förmåga försökt få sina tidigare vänner att lämna det våldsamma livet bakom sig.
”Jag har påmint dem om att de, precis som jag, har gått i skola. I skolan har vi lärt oss om gemenskap och broderskap. Det är inte rätt att döda och stjäla.”
Enligt Kipkorir är en del av de tidigare boskapstjuvarna precis som han på fredens väg. De spelar i samma fotbollslag tillsammans med de yngre pojkarna.
FC Tot är ett lokalt fotbollslag som spelar i Kenyas Kerio Valley, som samarbetar med ett fotbollslag från ett grannsamhälle på andra sidan Keriofloden. I teamet ingår både unga skolbarn och lite äldre män som liksom Festus Kipkorir är före detta boskapstjuvar. Bild: Antti Yrjönen / KUH
”Fotbollen har gett oss en möjlighet att lära känna våra grannar på andra sidan floden. Och att spela är ett bättre sätt att mäta krafter än att slåss”, säger Kipkorir.
”Vi är fredsambassadörer på denna sida och våra grannar på andra sidan är fredsambassadörer på sin egen sida. Tillsammans avslutar vi våldet.”
Salome Kiptoos stora, milda ögon lyser när hon pratar om sin sons förändring.
”Till en början trodde jag inte att han skulle lämna boskapsstölderna bakom sig och börja med jordbruk. Till slut började jag ändå tro på det. Jag hjälpte Kipkorir att köpa frön så att han kan odla gröna linser och bönor.”
Kipkorirs mamma, Salome Kiptoo, är glad över den rådande freden och att hennes son börjat odla marken och bildat familj. ”Fred kommer med många välsignelser.” Bild: Antti Yrjönen / KUH
Sonen har nu ett eget litet jordbruk och en familj bestående av fru och son. Precis såsom mamma hoppades.
”Jag tror att en bestående fred kommer med många välsignelser. Man behöver inte vara rädd för att de stora barnen inte återvänder hem på kvällen. I samhället händer bra saker när det råder fred. Alla drar nytta av det”, säger Salome Kiptoo.
Kipkorirs son är ännu liten. Vad önskar den unga pappan till sin son?
”Jag vill att han ska gå i skola.”
Just nu är det fred. Barn i skoluniform går längs vägrenen, människor i olika åldrar sitter i skuggorna av de stora träden och dörrarna och fönstren till de låga kioskerna med plåttak står öppna. På den gropiga vägen guppar lastbilar fram och svajar på hjulen, männen böjer sig ner för att plocka upp mangosäckarna som staplats intill vägen.
Text: Elisa Rimaila Översättning: Michaela von Kügelgen Bild: Antti Yrjönen
KYRKANS UTLANDSHJÄLP (KUH) stödjer med hjälp av insamlingen Gemensamt ansvar utbildning för barn och unga på områden i Kenya där klimatförändringen har ökat fattigdom och osäkerhet. På flera platser hamnar de unga mitt i de lokala konflikterna. I projektet stödjer man en återgång till skolan för de unga som lämnat skolan. Utöver materiellt stöd och stödundervisning får väldigt utsatta unga även psykosocialt stöd. I projektet byggs och restaureras skolornas toaletter och handtvättsmöjligheter. Insamlingen Gemensamt ansvar ackumulerar också KUH:s katastroffond som kan hjälpa till där nöden är som störst.
Delta i insamlingen Gemensamt Ansvar
Skicka sms:et APU30 (en donation på 30 €) till numret 16588 eller donera valfri summa via MobilePay till numret 85050.
Rose lämnade livet som flykting bakom sig och hann gå två veckor i skolan innan koronaviruset tvingade Sydsudans skolor att stänga i över ett år.
NÄR ROSE NIGHT, 21, återvände med sin farbrors familj från Uganda till Sydsudan fann de sitt hem förstört. Sedan februari år 2020 bor de bakom en övergiven bensinstation vid en livligt trafikerad gata. Resväskorna och kassarna som familjen packat sitt liv i står i en prydlig hög i barnens sovrum.
På andra sidan gatan står skolan St. Joseph där Rose började sitt andra år i andra stadiets utbildning. Efter att de återvänt till Sydsudan gick hon två veckor i skolan innan den stängdes.
”De sa att vi skulle stanna tålmodigt hemma, men här finns inget att göra. Jag var ledsen.”
Möjligheterna att anordna distansundervisning var obefintliga i Sydsudan, vilket ledde till över ett års avbrott i undervisningen för barn och unga. Uppskattningsvis 2,2 miljoner barn gick inte i skola före pandemin, och Unicef beräknar att pandemin fördubblade siffran till 4,3 miljoner.
Rose farbror Woi Wilson och hans fru Viola Jabu ordnade hemundervisning för ungdomarna för att de inte skulle glömma utbildningens betydelse för att uppnå sina drömmar. Var man än befinner sig i världen står ungdomar inför frestelser, men Rose uthärdade situationen.
”De unga började bete sig illa och smet hemifrån om kvällarna för att festa. Jag gjorde inte som de andra och de tog avstånd från mig”, säger Rose.
”De unga visste inte vartåt deras liv var på väg.”
Viola Jabu och 2-årig Emmanuela.
Rose farbror Woi Wilson och hans fru Viola Jabu ordnade hemundervisning för ungdomarna.
Bensinstation vid en livligt trafikerad gata.
”Lärarna var tvungna att söka andra jobb”
Yei är Sydsudans tredje största stad och en knutpunkt för handeln mellan Sydsudan, demokratiska republiken Kongo och Uganda. Invånarna i Yei har uthärdat flera år av olika hot.
Förutom krig har också sjukdomar varit närvarande. En affisch på mottagningscentralen för återvändande flyktingar uppmanar att vaccinera sig mot polio. Sydsudan är ett av världens enda länder där polio påträffats under de senaste åren.
En annan affisch berättar om symptomen för ebola och hur handhygien är avgörande för att bekämpa virusets spridning. Anvisningarna påminner om dem på planschen bredvid om corona.
De tydligaste följderna av pandemin har att göra med utkomstmöjligheter och utbildning. Globalt är tiotals miljoner familjer enlligt FN vid brinken av extrem fattigdom.
”Lärarna var tvungna att söka andra jobb när skolorna stängde och många av eleverna har tvingats stöda sina familjer genom att arbeta. Vi befarar att en del av dem aldrig återvänder”, säger KUH:s humanitära koordinator Moses Habib.
21-åriga Rose (till vänster) återvände till skolan i maj 2021 efter över ett års paus.
Rose (till höger) och klasskompisen Vivian är mitt i sin provvecka.
Eleverna använder till och med tio timmar per dag till lektioner och läxor.
Feber mäts vid skolporten varje dag.
Många flickor har tvingats gifta sig
De minskade möjligheterna till utkomst har drivit familjer till desperata beslut. Många flickor har tvingats gifta sig eftersom familjerna får ekonomisk nytta av äktenskap.
Barnäktenskap var ett allvarligt problem i Sydsudan redan innan pandemin. Varannan flicka tvingades gifta sig som minderårig och nu har antalet barnbrudar och tonårsgraviditeter ökat. Rose bästa vän återvände inte till klassen när skolorna åter öppnade i maj 2021.
”Hon gifte sig och har nu ett barn så hon kan inte komma till skolan. Jag vet inte vad det betyder för hennes framtid men jag saknar henne”, säger Rose.
Rose farbrors inkomster som försäljare har varit beroende av varutransporterna från huvudstaden Juba och grannlandet Uganda. Pandemin begränsade trafiken, vilket ledde till förminskade inkomster hos försäljarna och höjda matpriser.
Tack vare KUH:s kontantstöd kunde familjen köpa mat och stöda barnens skolgång. Rose drömmer om att bli advokat och efter en lång prövning förbereder hon sig för sin första provvecka på ett och ett halvt år.
”I skolan känner jag mig trygg. Undervisningen får dagarna att kännas meningsfulla”, säger hon.
Text: Erik Nyström Foto: Antti Yrjönen
Kyrkans Utlandshjälp (KUH) stöder familjers livsmedelsförsörjning och utkomst i Sydsudan. Med hjälp av kontantstöd och utkomstmöjligheter kan familjerna stöda barn och unga med bl.a. skolkostnader.
Delta i Gemensamt Ansvar-insamlingen
Sänd ett SMS APU20 (20 €) till numret 16588 eller donera via MobilePay till numret 85050.
Insamlingen Gemensamt Ansvar 2022 kör i gång: Insamlingen stöder barn och unga som lider av coronans följder
I samband med årets insamling lyfter man särskilt fram Kyrkans Utlandshjälps arbete i Sydsudan, där familjer som flytt inbördeskrigets våldsamheter håller på att återvända efter att ha levt som flyktingar i bland annat grannlandet Uganda. Bild: Antti Yrjönen/KUH
År 2022 stöder insamlingen Gemensamt Ansvar barn och unga som lider av coronapandemins följder. 60 procent av intäkterna från insamlingen som börjar söndagen den 6 februari går via Kyrkans Utlandshjälp till att stöda människor i världens katastrofområden.
KAMPANJTEMAT FÖR ÅRETS INSAMLING”Bidra till min morgondag” lyfter fram de ungas upplevelse av nöd och hopplöshet som har förstärkts av den utdragna coronatiden.
Den globala pandemin har drabbat de unga i ett känsligt utvecklingsskede och prövat den unga generationen hårt i Finland och globalt.
60 procent av insamlingsintäkterna styrs till Kyrkans Utlandshjälps katastroffond och 40 procent till att stöda barn och unga i Finland genom församlingarna och Lasten ja nuorten keskus. Coronapandemin har ökat upplevelsen av ensamhet och hopplöshet bland de unga.
”Barnen och de unga är det värdefullaste vi har. De är vår framtid överallt i världen. Tillsammans kan vi se till att alla barn och unga har trygga vuxna vid sin sida.”, framhåller Gemensamt Ansvar-biskopen 2022 Mari Leppänen.
Stöd för de ungas skolgång i krisområden
Av de insamlade medlen från Gemensamt Ansvar styrs 60 procent till Kyrkans Utlandshjälps katastroffond. Med stöd från fonden kan nödhjälpsarbetet inledas snabbt i katastrofsituationer.
I samband med årets insamling lyfter man särskilt fram Kyrkans Utlandshjälps arbete i Sydsudan, där familjer som flytt inbördeskrigets våldsamheter håller på att återvända efter att ha levt som flyktingar i bland annat grannlandet Uganda.
I utvecklingsländerna avbröts skolgången helt för många unga i och med coronan, eftersom såväl beredskap som utrustning för distansundervisning saknades. Den globala pandemin har förvärrat den redan svåra situationen och minskat utkomstmöjligheterna för de mest utsatta familjerna.
”Många minderåriga unga har under skolstängningarna tvingats gifta sig eller börja arbeta för att familjerna ska klara den ansträngda ekonomin och kunna skaffa mat för dagen”, berättar verksamhetsledaren för Kyrkans Utlandshjälp Jouni Hemberg.
I Sydsudan arbetar Kyrkans Utlandshjälp med stöd av insamlingen Gemensamt Ansvar i de mest utsatta samhällena för att förbättra familjers livsmedelsförsörjning och utkomstmöjligheter. Inom ramen för utkomstprogrammet som inleddes hösten 2021 ska man i fortsättningen också stöda barn och unga som återvänt från Uganda med kontantstöd som bland annat hjälper familjerna med skolavgifter. Grundskolorna får hjälp med att ordna utbildning.
Utlandshjälpens katastroffond gör det möjligt att starta och genomföra nödhjälpsinsatser i humanitära katastrofer i utvecklingsländerna. Orsakerna till att hjälp behövs är oftast naturkatastrofer, såsom torka, översvämningar, stormar och jordbävningar, samt politiska konflikter och deras konsekvenser eller storolyckor. Nödhjälp ges till de allra värst utsatta katastrofoffren, oavsett ålder, bakgrund eller kön.
Beskyddare för insamlingen Gemensamt Ansvar är republikens president Sauli Niinistö. President Niinistös informationsinslag vid öppningen av insamlingen Gemensamt Ansvar sänds på Yle TV1 på öppningsdagen kl. 12.00 och kl. 17.55.
Insamlingstid: Bidrag som ges under tiden 1.1.2022–31.12.2022 styrs till att hjälpa barn och unga. Den egentliga Gemensamt Ansvar-kampanjen med tillhörande aktiviteter inleds årligen den första söndagen i februari.
Eija Kilgast, chef för medelanskaffning, Kyrktjänst, 040 660 2964, eija.kilgast[a]kirkkopalvelut.fi
Erik Nyström, kommunikationschef, Kyrkans Utlandshjälp, 040 143 4464, erik.nystrom[a]kirkonulkomaanapu.fi
Anna Hälli, biskopens specialmedarbetare, 050 501 2748, anna.halli[a]evl.fi
Bilder:
Bildmaterial och logon för insamlingen Gemensamt Ansvar 2022 kan fritt laddas ned från Kyrktjänsts bildbank. Bilder från ett exempelobjekt för insamlingen Gemensamt Ansvar 2022 i utlandet, i Sydsudan, kan fritt laddas ned från Kyrkans Utlandshjälps bildbank
Intäkterna från Gemensamt Ansvar över två miljoner trots coronatidens begränsningar
Insamlingen Gemensamt Ansvar 2021 fokuserade på att stöda mindre bemedlade äldre i Finland och ute i världen. Trots att coronan begränsade kontaktinsamlingarna nådde insamlingsresultatet upp till samma nivå som föregående år, som också belastades av coronapandemin.
INSAMLINGENS oreviderade resultat för 2021 är 2,01 miljoner euro. Intäkterna överläts till insamlingens beskyddare, republikens president Sauli Niinistö den 31 januari.
Av insamlingsintäkterna styrs 60 procent till Kyrkans Utlandshjälps humanitära arbete i världens katastrofområden. Medlen används för att hjälpa de mest utsatta samhällena, äldre och familjer i nödsituationer orsakade av konflikter och katastrofer.
”Vi är tacksamma över att kunna stöda de mest utsatta människorna. Vi ger övergripande stöd, vilket innebär att vi efter den akuta nödhjälpen tar itu med att bygga upp framtiden för hela familjer genom att ordna utbildning och utkomstmöjligheter”, berättar Eija Alajarva, som är chef för humanitärt arbete vid Kyrkans Utlandshjälp.
Av intäkterna används 40 procent i Finland för att via Kyrkans Diakonifond och församlingarna hjälpa äldre människor i ekonomiskt trångmål och förbättra deras digitala färdigheter. I fjol samlade Gemensamt Ansvar in pengar för äldre människor med ekonomiska problem med temat Mest överraskade fattigdomen.
”Insamlingen ville ge en röst åt de människor som i sin vardag tvingas välja mellan mat, mediciner och andra basförnödenheter”, säger Eija Kilgast som är chef för medelanskaffning vid Kyrktjänst.
Insamlingen Gemensamt Ansvar har under tidigare år genomförts med bössinsamlingar och evenemang i församlingarna, vilka det inte funnits mycket av under coronaåren. I stället fördubblades användningen av digitala insamlingssätt under fjolåret. Tack vare de elektroniska insamlingssätten och den riksomfattande kampanjen kunde ett fint insamlingsresultat uppnås trots coronabegränsningarna.
De nya insamlingsformer som församlingarna utvecklat under pandemitiden gav goda resultat och var en källa till glädje mitt i coronan.
Vi är oerhört tacksamma över att församlingar och givare trodde på och stödde insamlingen också under coronatiden”, säger Eija Kilgast.
Kampanjtiden för det nya årets Gemensamt Ansvar-insamling börjar den 6 februari med temat Bidra till min morgondag. Insamlingen stöder barn och unga som lidit av den utdragna coronapandemins följder.
Eija Kilgast, chef för medelanskaffning, Kyrktjänst rf eija.kilgast[a]kirkkopalvelut.fi, tfn 040 660 2964
Erik Nyström, kommunikationschef, Kyrkans Utlandshjälp erik.nystrom[a]kirkonulkomaanapu.fi
