Vad ska hända med ungdomarna? Det frågar sig föräldrarna som på flykt från kriget i Syrien har förlorat allt de arbetat för. I Jordanien får de sällan jobb, och det är ofta barnen som försörjer familjerna.
Text: Erik Nyström, Bilder: Ville Asikainen
Klockan ett på eftermiddagen är det tyst hos 54-åriga Ahmed Mahmoud al-Hasan. Han ber oss vara lågmälda när vi stiger in i hans bostad.
”Mina söner sover för att orka gå på jobb igen”, förklarar al-Hasan när vi bänkar oss på golvsofforna. Bredvid sig har han sin fru Mona.
Våningshuset ligger i ett anspråkslöst kvarter i östra Amman. Familjen har förgäves försökt dölja möglet i lägenhetens tak med målfärg. Om al-Hasan hade kunnat välja skulle familjen bo på landsbygden.
Han och frun Mona har sex söner och fyra döttrar som vuxit upp i byn Izra, inte långt från staden Dara’a, den syriska revolutionens vagga. Det var där protesterna mot Syriens president Bashar al-Assad började.
”Du skulle ha sett vår gård, där fanns allt. Äggplantor, oliver, gurkor, yoghurt, ost och mycket mera. Våra matförråd hade räckt i ett år också om jag mist mitt jobb”, berättar han.
Tolv timmars nattskift
Jobbet i transportbranschen var inte det enda som al-Hasan förlorade på grund av kriget. Gården som var hans livsverk gick om intet när familjen tvingades fly i november 2012. Först hindrade vägspärrarna tillgången till mediciner och gas. Sedan dödades grannen och dotterns man träffades av en prickskytt.
”Vi ville rädda våra barn. Den dagen stod tusentals människor vid gränsen till Jordanien”, säger al-Hasan.
Jordanien har tagit emot över 650 000 registrerade syriska flyktingar, vilket är tredje mest av alla världens länder. Det verkliga antalet beräknas uppgå till 1,4 miljoner. Över 80 procent av dem bor i städer. Livet är tufft eftersom det är svårt att få arbetstillstånd. Många jobbar svart under okontrollerade förhållanden.
Al-Hasans 19-åriga tvillingsöner arbetar nattskift på ett bageri från klockan sex på kvällen till sex på morgonen. Timlönen är kring 10 euro per person, och det utgör familjens enda inkomst. Föräldrarna vill inte att deras namn ska nämnas för rädslan att de åker fast och skickas tillbaka till Syrien.
”Jag äter sömnmedicin för att kunna sova när de är på jobb”, berättar deras mamma Mona.
Alla i samma båt
Mohammed Rajub, 14, spelar fotboll med sina kompisar utanför Kyrkans Utlandshjälps utbildningscenter i östra Amman. Efter en elva timmars arbetsdag säger Rajub att han bara orkar stå i mål när de andra springer.
Långt över hälften av flyktingfamiljerna är beroende av barn som arbetar. Det betyder att allt färre av dem har tid eller ork att gå i skolan. 14-åriga Mohammed Rajub diskar och städar 11 timmar om dagen, och resten av tiden använder han på engelskalektioner vid Kyrkans Utlandshjälps utbildningscenter i Amman.
Rajubs pappa fick jobb som servitör när de kom till Jordanien för tre och ett halvt år sen, men hans hälsa tillåter inte längre heltidsarbete. Rajub tvingades avbryta skolan som han börjat i Amman, trots sina utmärkta vitsord.
”När vi kom till Jordanien sade pappa att min utbildning är det sista vi kan hålla fast vid eftersom vi förlorat allt annat”, säger han. ”Men jag kan inte studera och jobba samtidigt.”
Föräldrarna flydde från hemstaden Homs med Rajub och hans två systrar när huset som hans far byggt bombades sönder. Till utbildningscentret kommer många familjer som söker en ny början, säger koordinator Omayma Qattash.
”De kommer hit som om de vore ensamma med sina bekymmer. Här märker de att de alla är i samma båt.”
Börja om från början
När kriget bröt ut hjälpte Yousra Feisal al-Hammad sina grannar med mediciner från sitt apotek. Apoteket förstördes och hon har förlorat all sin egendom, men hon tänker fortsätta kämpa för sina döttrars skull.
Flyktingarnas största oro berör nästan uteslutande framtiden för barn och unga. Därför erbjuder utbildningscentret kurser framför allt för ungdomar, och besökarantalet uppgår till hundra om dagen.
Engelskalektionerna är populärast, och genom färdigheter som handarbete och fotografering kan man också skapa sig en utkomst. 36-åriga Yousra Feisal al-Hammad har skickat tre av sina sju döttrar hit.
”Här har de fått vänner och skapar en grund för ett nytt liv”, berättar hon stolt vid trappan till centrets ingång.
Al-Hammad har själv fått börja om från början. I Damaskus förorter drev hon ett apotek tillsammans med sin man och familjen bodde i ett tvåvåningshus. Apoteket bombades sönder när regimstyrkorna intog området, och både hon och hennes man tillfångatogs som misstänkta för att ha stött rebellerna.
Al-Hammads föräldrar betalade en förmögenhet i lösen för att frigöra henne, men sin man har hon inte sett sedan dess. Hon flydde med sina döttrar i mars 2013. Nu delar de bostad med en annan familj och har bara ett rum för sig själva. Hon livnär sig liksom många andra kvinnor på att laga mat på beställning.
”Jag har en universitetsexamen i ekonomiförvaltning, men alla papper på det blev kvar i Syrien. Och all vår egendom. I Syrien hade jag kunnat betala för mina döttrars studier”, säger al-Hammad.
Också Al-Hasan berättar att utbildning var något familjen tog för givet före kriget bröt ut. Skolan var gratis och studierna lätta att påbörja om man hade tillräckligt bra vitsord. Och han hade kunnat försörja dem.
Det känns som om mattan dragits under honom.
”Jag känner mig förnedrad. Mitt enda hopp är att mina söner ska klara sig bättre än jag”, säger al-Hasan.
Artikeln publicerades ursprungligen i Kyrkpressen nr 12/2017.
Genom insamlingen Gemensamt Ansvar kan du ge hopp åt unga syriska flyktingar i Jordanien. Läs mera på adressen yhteisvastuu.fi/sv.
Kriget har tvingat syriska ungdomar att avbryta skolan, och de har ingen tid för att leka. I Jordanien ger Kyrkans Utlandshjälp därför barnen en chans till utbildning och hobbyer – ett hopp om en bättre framtid.
Text: Erik Nyström, Bilder: Ville Asikainen
Blodstanken svävade över staden, och minnet äcklar 14-åriga Mohammed Rajub.
Skotten regnade in genom sovrumsfönstren, och en bomb förstörde husets terrass. Familjen sprang ut innan huset rasade framför deras ögon. Människor bar på sina barn, kastade sig eller föll till marken.
”Jag slutade andas för att inte registrera blodstanken. Jag hatade den så mycket”, säger han.
Mohammed är hemma från Homs, en av de svårast drabbade städerna i det snart sexåriga kriget. Tusentals dog när regeringsstyrkorna återtog Homs av rebellerna, men hans familj hann fly.
En fasansfull flykt
När Fatima hörde om cirkusen för första gången kom hon att tänka på clowner. Nu arbetar hon på deltid som instruktör för flickorna.
Mohammeds blick är lika fängslande som hans sätt att berätta.
Vi sitter i skydd av den stekheta solen vid ingången till Utlandshjälpens utbildningscenter i östra Amman. Här går Mohammed på engelskalektioner och spelar fotboll med kompisarna.
I Syrien hörde han till klassens bästa elever. Mohammed minns hur läraren belönade honom för hans modersmål med ett klistermärke i pannan, och han tänker bli journalist.
”Min pappa säger att min utbildning är det sista vi kan hålla fast vid, vi förlorade allt annat.”
Centret erbjuder kurser åt flyktingar, som också får psykosocialt stöd från fritidsaktiviteter. Mohammeds engelskalektioner är populärast, och genom färdigheter som handarbete och fotografering kan man också skapa sig en utkomst.
Kurserna varierar enligt efterfrågan, och centret har kring hundra besökare om dagen, uppskattar koordinator Omayma Qattash. Här får flyktingarna också bekanta sig med varandra – och jordanier.
”Många kommer hit som om de vore ensamma med sina bekymmer. Här märker de att de alla är i samma båt, och att också lokalinvånarna bryr sig”, säger Qattash, som själv är från Jordanien.
Aktiviteterna ger självförtroende
Fatima och Mona arbetar som instruktörer för Utlandshjälpens cirkus. Flickor och pojkar övar våghalsiga trick dagligen i skilda turer.
Jordanien har tagit emot långt över en miljon flyktingar från Syrien. Över 80 procent bor i städerna, och resten på flyktingläger. Za’atari nära Syriens gräns är störst med sina 80 000 invånare.
20-åriga Fatima Hariri har bott fyra år i Za’atari. Hon blev färdig med skolan innan kriget tvingade familjen att fly – just när hon övervägde vad hon skulle börja studera.
Flyktingarna oroar sig mest för barnens och ungdomarnas framtid. Av dem är var tredje utanför skolsystemet. Klassrummen är fulla och bristen på identitetsbevis hindrar många från att börja.
I början kände Fatima att alla hennes drömmar gått i kras. Hennes föräldrar uppmuntrade henne ändå till att börja cirkusskolan som Kyrkans Utlandshjälp ordnar. Nu arbetar hon på deltid, och studerar på universitetet. Hon tackar cirkusen för att hon fått ordning på sitt liv och sitt självförtroende tillbaka.
Fritidsverksamheten ger hopp om en bättre framtid. Förutom cirkus ordnar Utlandshjälpen bland annat fotboll, musik och schack.
”När jag kom till lägret var jag arg, men genom cirkusen hittade jag min livsglädje igen”, säger Fatima.
Delta i insamlingen Gemensamt Ansvar på adressen yhteisvastuu.fi/sv. På videorna nedanför kan du se Mohammed och Fatima berätta sina historier.
Et ole hyväksynyt markkinoinnin evästeitä nähdäksesi videon.
Et ole hyväksynyt markkinoinnin evästeitä nähdäksesi videon.
Det internationella målet för Gemensamt Ansvar-insamlingen är Jordanien, där Utlandshjälpen stöder unga syriska flyktingar med utbildning och utkomst. I Finland går insamlingsmedlen till offer för människohandel. Insamlingen börjar på söndagen den 5 februari.
Kriget i Syrien har pågått i snart sex år och en enorm mängd ungdomar som tvingats fly har inte gått i skolan på många år. En hel generation riskerar att förlora sin framtid.
Det internationella arbetet som stöds av insamlingsmedlen från Gemensamt Ansvar riktar sig särskilt till unga syrier som flytt till Jordanien. Utlandshjälpen stöder dem med möjligheter till utbildning och utkomst, vilket minskar risken för att falla offer för människosmugglare och människohandel. Kring 60 procent av Gemensamt Ansvar-insamlingens intäkter går via Kyrkans Utlandshjälp till utvecklingssamarbete och katastrofhjälp.
Jordanien är till sin yta fyra gånger mindre än Finland, men landet har under de senaste åren tagit emot drygt 650 000 registrerade flyktingar – tredje mest i hela världen. Inofficiellt beräknas 1,4 miljoner syrier ha flytt till Jordanien. Mer än hälften av dem är under 18 år gamla.
Frustration och en tuff omgivning tär på nerverna på syrierna som flytt undan det skoningslösa kriget. Flyktingar har svårt att få arbetstillstånd, och de unga har så gott som obefintliga möjligheter till en fortsatt utbildning. Samtidigt lider de av traumatiska minnen från kriget och oron för familjemedlemmar som fortfarande är kvar i Syrien.
I Jordanien går insamlingsmedlen framför allt till utbildning som stöder sysselsättning, möjligheter att utöva fritidsintressen och psykosocialt stöd till syriska flyktingar i 12–30-års ålder som bor i läger och lokala samhällen. Hjälpen når fram via Kyrkans Utlandshjälp.
I Finland används insamlingsmedlen till att hjälpa offer för människohandel
”Insamlingen Gemensamt Ansvar som grundades 1949 har blivit finländarnas gemensamma välgörenhetsinsamling som lyfter fram den värsta nöden och hjälper dem som trots sin utsatta situation blir utan hjälp. I år uppmärksammar Gemensamt Ansvar oss på människohandeln och hjälper oss att känna igen offer för den, men också dem som flyr på grund av till exempel katastrofer och fattigdom och blir offer för andra former av utnyttjande. De här människorna är i stort behov av vårt stöd”, säger Gemensamt Ansvars insamlingschef Tapio Pajunen.
Människohandel och med den jämförbart utnyttjande anses vara en av de största utmaningarna idag då det gäller mänskliga rättigheter. Människohandel är svår att känna igen men den är närvarande överallt. I takt med en ökad rörlighet bland människor växer också risken för människohandel och det finns ett stort behov av hjälp.
”Termen människohandel träffar mitt i prick. Det handlar om att människor och deras nöd blir utnyttjade. Om att människor och mänsklighet förvandlats till en handelsvara. Till objekt, redskap, utan möjlighet att bestämma över sitt eget liv. Det är handel som gagnar bara den ena parten. I stället för likgiltighet och strävan efter egen vinning borde vi ta hand om varandra”, säger biskop Björn Vikström som i år är förman för insamlingen.
Insamlingsmedlen används till att utveckla stödpersonsverksamhet och uppsökande arbete, stärka de anställdas förmåga att känna igen offer för människohandel, erbjuda krishjälp genom att ordna inkvartering, mat, hygien och kläder, och möjlighet till tolk och lägre tröskel för juridisk rådgivning.
I Finland används insamlingsmedlen för att i samarbete med Pro-tukipiste ry, Brottsofferjouren, Flyktingrådgivningen rf och Monika-Naiset liitto ry hjälpa människor som fallit offer för människohandel.
Gemensamt Ansvar är en medborgarrörelse för kärlek till medmänniskan och en av de största årligt återkommande medborgarinsamlingarna som arrangeras i Finland. Insamlingen hjälper människor i nöd i Finland och i utvecklingsländerna oberoende av deras ursprung, tro eller politiska åskådning.
Gemensamt ansvar i tv:n
Insamlingen Gemensamt Ansvar inleds söndagen den 5 februari. Republikens president Sauli Niinistö öppnar insamlingen i TV1 klockan 12.00.
Insamlingens öppningsgudstjänst firas i Korsnäs kyrka söndagen 5.2 klockan 11 och sänds i Yle Vega klockan 13.03 och i Yle Fem klockan 15.55.
Från och med söndag är också tv-dokumentärer om offer för människohandel och de unga syriska flyktingarnas vardagliga utmaningar tillgängliga på insamlingens webbplats.
Mera information:
Erik Nyström
Informatör
puh. +358 40 143 4464
erik.nystrom(a)kirkonulkomaanapu.fi
Kriget i Syrien går snart in på sitt sjunde år. Det internationella samfundet bör fokusera på att stärka den sociala sammanhållningen och ge sitt stöd till syriernas egna planer och aktörer för att på bästa möjliga sätt bidra till samhällets motståndskraft mitt i den pågående konflikten. Så löd det centrala budskapet på seminariet ”How to build bottom-up community resilience in Syria?” som ordnades på måndag 23.1 av sju medborgarorganisationer i Helsingfors. Evenemanget anknöt till det internationella möte om Syrien som Finland står värd för 24.1. På mötet offentliggör FN sina planer för den humanitära hjälpen och de syriska flyktingarna.
”Den sociala sammanhållningen bland syrierna bör stärkas som ett led i allt hjälparbete i Syrien. Det behövs gemensamma rum där alla syrier kan arbeta tillsammans oavsett vilken grupp de tillhör. Det behövs samarbete mellan städer. På stadsnivå bör man arbeta med både lokalsamhället och internflyktingarna”sade syriern Eva Zidan som är samordnare vid medborgarorganisationen COSV.
I diskussionen framkom också att det internationella samfundet och givarländerna bidragit till splittringen i det syriska samhället genom att enbart stödja vissa lokala aktörer. Ett problem har också varit att syrierna knappt deltagit i planeringen och genomförandet av hjälparbetet. Det internationella samfundet har talat om syrierna, men inte med dem. Beslut har fattats uppifrån och nedåt utan att beakta synpunkter på lokal nivå. Det är ändå syrierna som bäst känner till de lokala problemen och lösningarna på dem.
”Kvinnornas ansvar har ökat, men de konsulteras ändå allra minst. För att motståndskraften på gräsrotsnivå ska fungera måste kvinnornas synpunkter beaktas. Dessutom bör finansiärerna och de internationella organisationerna bistå med långsiktig, flexibel och direkt finansiering till det lokala civilsamhället i Syrien för att syrierna ska kunna planera och kontrollera sin egen framtid”, sade experten Alexandra Saieh från organisationen Oxfam.
Veksamhetsledare Zedoun Alzoubi vid organisationen UOSSM som utför humanitärt arbete i Syrien betonade samarbetet mellan civilsamhället och lokalförvaltningen.
”Samarbetet mellan civilsamhället och förvaltningsstrukturerna på lokal nivå kan minska de beväpnade grupperingarnas inflytande och bekämpa radikalisering.”
Seminariet lyfte också fram frågan om utbildningens och försörjningsmöjligheternas betydelse för syriernas motståndskraft och en lyckad återuppbyggnad.
Seminariet ordnades av Crisis Management Initiative, Felm ─ Finska Missionssällskapet, Fida International, Kehys, Kepa, Kyrkans Utlandshjälp och Rädda Barnen. Förra veckan publicerade de finländska organisationerna ett ställningstagande där de krävde att FN engagerar Syriens lokalsamhällen, civilsamhälle och lokalförvaltning i allt arbete i landet. Organisationernas ställningstagande har samlat fler undertecknare under de senaste dagarna. Sammanlagt har 28 organisationer undertecknat ställningstagandet.
Mer information:
Crisis Management Initiative (CMI): Maruan El-Krekshi, programdirektör för Mellanöstern och Nordafrika, maruan.elkrekshi@cmi.fi, +358 40 747 4530.
Felm ─ Finska Missionssällskapet: Minna Saarnivaara, projektchef, fredsprojektet för Syrien, minna.saarnivaara@felm.org, +358 50 517 8396.
Fida International: Ismo Salerto, chef för hjälpverksamheten, ismo.salerto@fida.info,+358 40 829 2206.
Kyrkans Utlandshjälp stöder matleveranser och utbildning i Aleppo och andra områden som drabbats värst av kriget i Syrien. I år har över 35 000 syrier dragit nytta av arbetet.
Kyrkans Utlandshjälp levererar mathjälp i samarbete med IOCC (International Orthodox Christian Charities). För 20 000 euro får man mat åt över 2 000 människor, och behovet är i praktiken konstant.
Med utbildningsarbetet vill Utlandshjälpen garantera en säker skolgång för barn och unga som är flyktingar inom Syrien. Från och med hösten 2015 har Utlandshjälpen stött över 2 000 barn och unga i skolan genom bland annat studiehandledning och stödundervisning. Många flyktingar har tvingats till långa avbrott i skolgången, och utan hjälp har de svårt att fortsätta i skolan.
Under år 2016 har över 35 000 människor i Syrien dragit nytta av Utlandshjälpens arbete.
I det krigsdrabbade Syrien är också skolgången en ständig kamp. Utlandshjälpens arbete i Syrien har hjälpt ungdomarna att hitta tillbaka till skolan, och resultaten är hoppingivande.
Ångesten var överväldigande när 16-åriga Hayam återvände till skolan.
Hayams familj flydde från striderna i sin hemby till en flyktingförläggning, och när säkerhetsläget försämrades där bar det av vidare till Dar’a. Nu jobbar hennes far på en tegelfabrik i staden. Lönen räcker knappt till hyran och mat för familjen.
Flykten tvingade Hayam till ett mellanår från skolan. För att fortsätta behöver hon stödundervisning, men det har familjen inte råd med.
”När jag började i skolan här var jag långt efter mina klasskompisar och kom inte i fatt dem. Allting kändes svårt”, berättar hon.
Barnen har lidit speciellt mycket av kriget i Syrien. Över två miljoner barn som är på flykt inom landet kommer inte att gå i skolan i år heller. I grannländerna råkar 700 000 syriska barn ut för samma problem.
Bild: IOCC
Av dem kommer tusentals att växa upp utan att ha tillbringat en endaste dag i skolan. Andra genomgår flera års avbrott i skolgången. Kyrkans Utlandshjälp hjälper barnen och ungdomarna att återuppta undervisningen i samarbete med sin partnerorganisation IOCC i Dar’a, Al-Hasakah och Damaskus.
Aida är på sitt sista år i högstadiet. Hennes familj flydde från Duma till Ma’arouneh i huvudstaden Damaskus förorter. Här är det säkrare och billigare att bo, men hon saknar skolan.
”Jag beslöt mig för att studera på egen hand och hitta en skola där jag kunde göra sista årets tenter. Men det var för svårt att läsa för sig själv”, säger Aida.
Enligt henne går det inte att lära sig matematik utan en lärare, och en privatlärare tar för mycket betalt.
När Aidas granne berättade om stödundervisningen som Utlandshjälpen finansierar anmälde hon sig genast till kurserna. Det gjorde också Salem, som gick på första klassen i högstadiet när familjen lämnade hemorten Mesraba.
”Lärarna är som bröder för mig. De är alltid färdiga att hjälpa oss med att repetera saker och förklara dem för oss som om vi vore deras egna barn”, säger Salem.
Kyrkans Utlandshjälp har med hjälp av sina finländska understödjare stött över 2 000 ungas skolgång sedan hösten 2015. Närmare två tredjedelar av dem är flickor.
Bild: IOCC
Största delen av ungdomarna bor i trakten kring Dar’a där kriget fick sin början år 2011. Där tog Hayam tillfället i akt direkt efter att hon hörde om möjligheten av sina kompisar. Hon berömmer nivån på undervisningen.
”Lärarna kommer till och med före oss till klassrummet, och de respekterar oss”, säger Hayam.
14-åriga Salam, som går sitt sista år i grundskolan, säger sig tidigare ha varit en av de bästa eleverna i sin skola. Hon grämer sig över allting hon gått miste om under tiden som flykting.
”När jag först fortsatte i skolan hade jag problem med matematik, fysik, kemi och engelska, och var jätteledsen och frustrerad. Jag trodde att jag förlorat allting”, berättar Salam.
”Nu är lektionerna lätta att hänga med. Jag känner att hoppet har återvänt.”
I Syrien har upp till en fjärdedel av alla skolbyggnader förstörts helt eller delvis. Skolor används dessutom som tillfällig inkvartering för flyktingar, men också väpnade grupper har tagit över en stor del av dem. Över 50 000 lärare och övrig skolpersonal har övergett sina jobb.
Många lärare har ändå valt att fortsätta trots att de därmed sätter sitt eget liv på spel. Hoppet om en bättre morgondag lever så länge skolorna är öppna. Barnen som fått utbildning kommer att spela en nyckelroll när det förhoppningsvis blir möjligt att återuppbygga Syrien.
”Jag har bestämt mig för att vara framgångsrik och uppfylla mina drömmar. Jag känner mig hoppfull och självsäker”, säger Hayam.
